Vår vän Andres Lokko recenserar Sades nya album ‘Soldier of Love’, och noterar att hon “har råd att ta ett decennium på sig att spela in de tio sånger som utgör ett album”. Ville man vara elak kunde man sagt att det förmodligen tar henne såpass tid att träffa rätt tonläge genom tio låtar.

Sade har ju inget vibrato, och har man inte vibrato så måste man sjunga klockrent, bokstavligen, och det har Sade svårt med. Det är en öppen hemlighet i musikerkretsar att det tar henne evigheter att “lägga ner ett spår” (som vi proffs säger). Det är därför hon så sällan turnerar, och därför hon för det mesta använder sig av samma musiker: de har vanan inne, och har utvecklat strategier för att deala med det.

Därmed inte sagt att det inte “blir bra när det blir färdigt,” som min pappa brukade säga. Det är väl inte en musik jag personligen skulle valt ut som livsavgörande, men det finns ju en slags sval magi över det när det funkar.