Om du är irländsk katolik och har upplevt sexuella övegrepp av en präst, så fick du nyligen ett brev från påven som talade om för dig: “Ni har genomlidit smärtsamma plågor och jag ber uppriktigt om ursäkt. Jag vet att ingenting kan göra dessa orätter ogjorda. Er förtröstan har blivit förrådd och er värdighet har blivit kränkt.”

För en praktiserande katolik i Rwanda måste detta brev vara outhärdligt. Det talar nämligen om för dig hur lite du betyder för Vatikanen. För femton år sedan hackades tiotusentals katoliker ihjäl inuti kyrkor. Ibland var det präster och nunnor som iscensatte slakten. Ibland gjorde de inget under det att den pågick. Dessa var inga isolerade händelser. Nyamata, Ntarama, Nyarubuye, Cyahinda, Nyange ocvh Saint Famille var bara några av de kyrkor där massakrer ägde rum.

Till dig, katolsk överlevande efter folkmordet i Rwanda, säger Vatikanen att dessa präster, dessa biskopar, dessa nunnor, dessa ärkebiskopar, som planerade och utförde morden, inte agerade enligt kyrkans instruktioner. Men det moraliska ansvaret förändras dramatiskt om du är europeisk eller amerikansk katolik. Till de präster i den irländska kyrkan som våldförde sig på barn har påven detta att säga: “Ni måste svara för det inför allsmäktige Gud och inför behörigt konstituerade tribunaler. Ni har förverkat det irländska folkets högaktning och bringat skam och vanära över era kolleger.”

Läs resten av Martin Kimanis chockerande artikel i Guardian idag. Gör det.