“Sorry is the hardest word” (E. John)
Categories: KommunismSaturday, Mar 20, 2010
Så kom det då, jag skulle sagt en “apologi”, men det vore kanske inte helt riktigt (BBC News här). Det finns förstås flera trådar att nysta i. Dels påvens egen position, i ljuset av hans agerande innan han blev påve (Hitchens om det här). Dels hela diskussionen, som jag bara touchade vid i förra veckan, om den globala kyrkans relation till sekulär nationell och internationell lag; Andrew Brown träffar, möjligen oavsiktligt, huvudet på spiken:
What has driven a great deal of the outrage is the perception that the church placed itself above the secular law. Well it does. As a global institution, it must. Otherwise it has no more moral worth than Google or News International, or any other multinational which will do business wherever it is profitable.
Jag menar, man kan ju helt rättmätigt resonera att katolska kyrkan idag inte tillnärmelsevis äger samma moraliska halt som Google och Rupert Murdoch. Så varför skulle dom inte kunna lyda under sekulär lag…? No entiendo.
Till slut den fascinerande frågan om katolska kyrkans framtid som just global kyrka. Madeleine Bunting, som aldrig försitter en chans att moralisera, skriver i Guardian att den inte omöjligt kommer att förändras i grunden: kyrkans moraliska auktoritet är för evigt förlorad; prästerskapet och rekryteringen till seminarierna befinner sig i ohjälplig kris; vilket i sin tur kan betyda att själva den liturgiska principen om mässan och högmässan (för att inte tala om bikten) kan vara på väg att försvinna.
[PS: Jag har just blivit informerad av E. John att titeln faktiskt är “Sorry seems to be the hardest word”. Inte “is“. Det kan jag leva med. Kan ni?]
March 20th, 2010 at 6:42 pm
http://www.theonion.com/content/node/27834
“Calling forgiveness “one of the highest virtues taught to us by Jesus,” Pope John Paul II issued a papal decree Monday absolving priest-molested children of all sin.”
March 20th, 2010 at 6:59 pm
Ja, jag menar, Onionsatirer i det här ämnet får man ju numera läsa två gånger, bara för att kolla att det verkligen är satir.
March 20th, 2010 at 10:57 pm
Som irreligiös hade jag egentligen inte tänkt att lägga mig i det här: det blir lätt att man liksom tar chansen att attackera en rörelse som man inte gillar. Men påvens “brev” var väl ett mästerstycke i hyckleri: till gärningsmännen: ni har skadat vår kyrka och får ta konsekvenserna men kom ihåg att Jesus förlåter också de svåraste synder. Till offren: det är synd om er men kom till kyrkan och bed så skall ni finna att Jesus kan trösta er. Dssutom gäller det bara irländare.
Det enda raka hade väl varit att avskeda gärningsmännen, ersätta offren i vart fall ekonomiskt och ge benhårda instruktioner om att varje mistänkt fall skall polisanmälas för utredning av de sekulära myndigheterna.
Nu tror jag inte att dessa brott är begränsade till den katolska kyrkan även om dess institutionella struktur naturligtvis bjuder goda möjligheter. Här i Wien har också liknande fall inom Wiener Sängerknaben -en icke religiös institution- rapporterats.
Sen har jag visa synpunkter på åsikten att ett upphävande av celibatet skulle lösa dessa problem men de vågar jag inte framföra.
March 21st, 2010 at 6:49 am
Ja, en av dom faktorer Bunting talar om som del av slutscenariot för kyrkan är de enorma skadeståndsanspråken som ju måste komma. Vad gäller celibatet skriver Andrew B (http://www.guardian.co.uk/commentisfree/andrewbrown/2010/mar/19/religion-catholicism-celibacy-ireland) intressant om att det lika mycket har att göra med the cover up som med the crime.