En av mina bästa vänner nånsin, som jag för evigt tappat kontakten med, är Major Wiley. Jag har inte sett honom på 30 år. Och så hittar jag plötsligt massa material på internets: här (“If it’s gonna rain” från Seventh Child är min nationalsång: “If it’s gonna rain, let it pour / I don’t care, not anymore”). Hans filmkarriär är lite patetisk, men det är min också, so who gives a shit…?

Men mest extraordinärt av allt: jag har hittat ett spår på Spotify med Major. Ett album kallat “Folk Music From Washington Square” (1962). Klicka på spår nr 13, “Fare Thee Well”. Det är så Major, så lysande.

[Jag försöker mer och mer göra min blogg personlig, inte bara genial. Därav dessa självbiografiska episoder. Hope you don’t mind. Bilderna på Mahmood, stilikonen, kommer förhoppningsvis på måndag, om gud vill och byxorna håller.]