I Storbritannien är det sedan länge omöjligt att vinna valet utan att ha förhandlat till sig stöd av mediemogulen Rupert Murdoch. Sverige tycks nu befinna sig i en liknande situation.

Så skriver Johannes Wahlström och Dan Josefsson idag om Bonniers politiska inflytande i Sverige, i den sista av AB-kulturens granskande artiklar.

Men – ursäkta mig – poängen med det brittiska valet i våras var ju att de konservativa inte vann (därav koalitionen), trots att de hade Murdochs stöd, trots att valsystemet var riggat för toryseger, trots att valdeltagandet var så lågt. Låt mig citera mig själv från när det begav sig:

Tories stod inför en tretton år gammal och utmattad labourregering, och den mest impopuläre premiärministern sen John Major. De hade hela den samlade högerpressen mangrant bakom sig. De hade £5 miljoner från Lord Ashcroft att vinna marginalkretsarna med, och tre år och fulla resurser att förbereda sig på. Och de klarar bara av att lägga fem procent [från 31% till 36%] på Michael Howards post-Irakvalinsats 2005.