“…a pretty crappy generation,” var Tony Judts bedömning om sin (f. 1948) och min (f. 1951) generation, och Geoffrey Wheatcroft – en slags svartsynens vandrande vålnad (om än utan Devil) – håller helhjärtat med i The G. idag. Vi slösade bort ett – eller snarare flera – gyllene tillfällen.

[…] We were incredibly lucky. We grew up in what the French call les trentes glorieuses, the astonishing three decades that followed 1945, with unimagined prosperity and an all-nourishing state that provided healthcare and education. To cap it all, and make us softer still, we enjoyed unprecedented personal freedoms.

Then came that supposed complete victory for the west. But by then we had taken over, and what a horrible mess we’ve made. If there’s any hope at all, it must be that our crappy generation can slink away in shame, and let a younger generation see if they can manage things better. They could scarcely do worse.

Skriver Wheatcroft som avslutning. Jag är inte så säker, dock. Blandar han inte ihop två företeelser som egentligen bör hållas isär, dvs. å ena sidan “vänstern” (parlamentarisk och utomparlamentarisk), vars nederlag bl.a. Perry Anderson skrivit så övertygande om; och å andra sidan den å det allra lösaste definierade “sextiotalsgenerationen”, alltså vi som med guldkantad biologisk oundviklighet föddes och växte upp under de gloriösa 30.

Om man då talar om den senare företeelsen, så tycker jag man kan addera upp en hel del på pluskontot: att ha gjort rasism och sexism icke-längre-rumsrena, som de trots allt fortfarande var på 50-talet; att ha gjort kritiskt tänkande, både inom och utom den akademiska sfären, till intellektuell prioritet (vilket sannerligen inte varit problemfritt, missförstå mig rätt, men trots det ett steg framåt); att ha gett populärkulturen den ställning och respektabilitet den sen långt tillbaka bort ha (sannerligen inte heller problemfritt, etc etc); att ha gjort det politiska engagemanget genuint globalt, i stället för snävt lokalt och specialiserat; och så vidare.

Och kanske framför allt att vi varit smarta nog att låta nästa generation pröjsa för kalaset – ha ha ha!