Den generation som aldrig har varit med om ett upplopp är en fattig generation, det vet vi alla. Tyvärr är det inte särskilt mycket bevänt med studentprotesterna i London just nu. Jag såg början av det när jag hade en voice-over i Soho i eftermiddags (Swedbank, jag spelade en ekorre) och det var så snällt och belevat som det ville vara.

Dom som håller på just nu, på Victoria Street och vid Supreme Court, är tevekravallarna. Man känner igenom på att mediegänget som filmar dom när dom pangar rutor är c:a tre gånger större. Det här är solid medelklass, deras pappor är advokater, dom blir frisläppta om ett par timmar.

Jag länkade en gång till en Guardianartikel om några Plane Stupidaktivister: klicka, titta på bilden och lysssna på namnen. Jag citerar mig själv, som vanligt:

[Bildtexten] är en liten roman. Av Galsworthy, kanske. Rollbesättningen – “Juliana Napier”, “Tilly Gifford”, “Dan Glass” – i just den här revolutionen handlar definitivt inte om Emile Zolas stinkande proletärmassor som kommer uppvältrande ur gruvschakten eller Käthe Kollwitz hungerdöda arbetarmödrars eländesplågor på barnhemmets lortigbeflugade lergolv. This is class, dear boy. The right address.

Alla revolutioner är visserligen medelklassrevolutioner, men ibland blir det lite väl – hmmm – obvious.