Olof Petersson avgår från SNS
Categories: Svenskt allmäntWednesday, Sep 21, 2011
Ursäkta FamiljeNytt-stuket på det här, men det handlar trots allt om viktiga spörsmål. Olof har alltså beslutat lämna SNS som resultat av hur man hanterat reaktionen på Laura Hartmans (et al) rapport om ‘Konkurrensens konsekvenser’. Det handlar i grund och botten om viktiga principfrågor kring forskares yttrandefrihet. Olofs uttalande finns här. Ulf Bjereld skriver på Newsmill om ‘SNS – ett varumärke i fritt fall.’ Laura Hartman själv intervjuas i Dagens Arena här.
SNS’ agerande framstår ju som haktappande klumpigt och panikslaget. Att rida igenom stormar och (tillfälligt) förlora betalande medlemsavgifter bör höra till en tankesmedjas, om inte vardag så i alla fall säsongsbetonade inslag. En minuts eftertanke borde ju också manat fram reflektionen att framtida SNS-rapporter naturligtvis kommer att bemötas med avsevärd skepsis; man har helt enkelt undergrävt förtroendet för sin egen forskning. Ett PR-haveri av storlek XXXL.
Update fredag 23/9: SNS Vetenskapliga råd uttalar sig kritiskt mot VD Anders Vredin, som i sin tur ber om ursäkt för sitt agerande.
September 24th, 2011 at 10:12 am
Lätt att instämma i principfrågan om hur det borde vara, samtidigt kan det inte hjälpas att en del av upprördheten, i synnerhet den utanför SNS, framstår som en smula spelad. SNS är inte ett universitet med akademisk frihet, vilket Olof Petersson också nämnde vad gäller val av forskningsproblem, och har aldrig varit det. SNS är förvisso inte ett Heritage Foundation, American Enterprise Institute eller Timbro heller, jag skulle snarare säga att det liknar ett svenskt RAND Corporation, Carnegie Endowment for International Peace eller Brookings. På goda grunder respekterade institutioner med mycket hög akademisk kvalitet men inte fristående från sina finansiärer.
Strikt juridiskt finns dessutom ingen speciell yttrandefrihet för anställda – forskande som icke forskande – på institutioner av SNS typ (privata idella föreningar/stiftelser eller ABn ägda och drivna av sådana) i svensk rätt om det inte skrivits in i anställningsavtalet och Hartman hade alltså om inget annat avtalats inte mer yttrandefrihet än vaktmästaren i förhållande till sin arbetsgivare (snarare mindre eftersom hon som forskningschef torde ha en mer omfattande lojalitetsplikt än en vaktmästare eller dyl). Fanns en sådan bestämmelse i anställningsavtalet skulle det vara ett avtalsbrott, men det vet jag inget om.
Jag antar att poängen med ditt inlägg är ett försvar för rätten att fritt sprida forskningsresultat, men i Sverige finns den i princip bara på universiteten, att sedan
hela agerandet är klumpigt långt över dumhetens gräns är en annan sak.
Sedan är detta om inte vardagsmat så varje fall inte unikt på SNS.
http://www.pol.gu.se/digitalAssets/1313/1313710_misstrons-orsaker.pdf
September 26th, 2011 at 4:28 pm
Ursäkta dröjsmålet, “kcl”, har haft några hektiska dagar.
Jo, det är väl som du säger att institutioner av SNS typ inte har exakt samma “automatiska” form av akademisk frihet som ett universitet. Den är ju i stället som regel “inbyggd” i anställningsavtalet (som Hartmans också var, enligt en intervju hon gav) så din poäng kanske har ett drag av “distinction without a difference”. (Den akademiska friheten ska då ses som något annat än en intern “lojalitetsplikt” gentemot institutionen i sig, även om där ibland kanske sker en viss överlappning mellan de två.) Och, ja, Vredins agerande gentemot Hartman bör alltså formellt ha varit avtalsbrott. Men Hartman var väl inte så pigg på att gå just den något omständliga juridiska vägen, gissar jag.
September 28th, 2011 at 9:08 am
Att skillnaden “i praktiken” inte fanns visade ju sig, och som sagt, var det ett avtalsbrott från SNS sida var det ju inte mycket att orda om, d.v.s. Hartman hade rätt och SNS (eller åtminstone den avgående VDn) fel. Däremot vill jag påstå att det är en väsentlig skillnad mellan en institution som säger sig värna principen om akademisk frihet men inte formaliserar den respektive en som faktiskt också har formaliserat den i sina anställningsavtal. Att det är enklare för den som berörs att ta ett annat jobb än att driva process är självklart, men trots allt en annan sak.