Tid och minne i Islington
Categories: KulturelltMonday, Jan 9, 2012
Kosan styrs till Parasol Unit i Islington för att se Time and Memory: Cecilia Edefalk and Gunnel Wåhlstrand, en utställning som uppmärksammades av Laura Cumming i Observer igår. Bilden är Wåhlstrands “By the window”.
January 9th, 2012 at 1:41 pm
Hon ställde ut alldeles i närheten för ett par år sen. Märklig (och bra) “målare”. Hon putsar på sina bilder som arkeologer putsar sina fyndplatser…(kom jag på nu).
January 9th, 2012 at 2:14 pm
Har aldrig hört talas om dessa artister men det sparsamma urvalet som verkar finnas på nätet är ju som en uppenbarelse liksom! Speciellt Edefalk. Är ni säkra på att man får måla så där nu för tiden? Är det inte någpn hemsk ideologi bakom om man letar ordentligt?
Hoppas i vart fall att få se mer av dessa konstnärer.
Kan någon tala om vad “ink-wash on paper” är?
January 9th, 2012 at 2:35 pm
Vattenblandat bläck, tror jag…
January 9th, 2012 at 3:03 pm
Bengt;
det går nog inte precis någon ideologisk nöd på Edelfalk; hon har fått alla upptänkliga priser. Och faktiskt tycker jag hon är lite tråkigare än den (skenbart tråk-petiga) kollegan…
January 9th, 2012 at 4:22 pm
Tack tack, jag ser nu att det är min bristande kunskap och uppmärksamhet som gjort att jag inte känner till dessa konstnärer, tydligen är båda välkända och framgångsrika. Med rätta vad jag kan se så här i en hast.
Jag fäster mig vid att Edefalk fått en målning (“Baby”) såld för 5.9 miljoner kronor. Av detta fick hon tydligen behålla 300 000, före skatt. (!). 4 andra målningar på samma auktion blev däremot osålda. En märklig marknad.
January 9th, 2012 at 4:39 pm
Det brast lika mycket hos mig som det gjort hos Bengt i kunskapsavseendet… Desto mer intressant att gå och se dem. Rapport ska följa.
January 9th, 2012 at 9:48 pm
I april 1992 var jag faktiskt med i utkanterna när det organiserades en utställning med Cecilia Edefalk och Jan Håfström på Irish Museum of Modern Art. Anledningen var det statsbesök som Hans Svenska Majestät då avlade hos president Mary Robinson. Jag minns att Majestätet snabbt vandrade igenom lokalerna utan att ägna konsten någon särskilt ingående uppmärksamhet. Men han hade väl mycket annat att tänka på.
Ett huvudnummer hos Edefalk var då den serie på sju målningar som hade titeln Another Movement. En av dem såldes för övrigt 2006 för 2,8 milj. kronor när Fredrik Roos samling gick under klubban.
Jag har fortfarande kvar några exemplar av den mycket vackra lilla utställningskatalog som producerades. Den bekostades av den irländska storfinansen i form av The Smurfit Foundation. Trevligt när konsten och kapitalet går hand i hand.
January 9th, 2012 at 10:43 pm
“Trevligt när konsten och kapitalet går hand i hand.” Ja, så där. I bästa fall. Annars går det utmärkt att se det alldeles tvärtom; utan att för den skull dissa till exempel Harrys museum i Stockholm; ett gott initiativ (där Edelfalk f.ö. ställdes ut nyligen). Man kan ju bara konstatera att konst blivit en egen gren av guldmyntfoten. Med investeringsrådgivare ungefär lika konstkunniga som Kungen, utom i pekuniär och topliste-rollen.
Se gärna den här texten om Art Facts. So not far from the truth!
January 10th, 2012 at 11:22 am
Gabrielle – min sentens om konsten och kapitalet var mest ironiskt menad. När det gäller finansmannen Smurfits satsning på konst den gången fanns det nog andra skäl än enbart ett upphöjt mecentaskap. Han påstods just då ha vissa personliga kopplingar till Sverige. No details.
January 10th, 2012 at 12:42 pm
Torsten, okej. Verkligt upphöjt mecenatskap kan vara finemang. Men trots skattelättnader och avskrivningar och toplistor, är det väl rätt sällan någon ny Carlsbergfond skapar mervärden för en hel stad/nation.
January 11th, 2012 at 12:58 am
Ink-wash tror jag är detsamma som tuschlavering.
January 11th, 2012 at 10:07 am
Det har du säkert alldeles rätt i, Agneta. I varje fall är det en teknik som hade sitt ursprung i klassisk östasiatisk konst, inte minst kalligrafi… (fick jag reda på av Wikipedia…)