Jag är inte Anna Ekström
Categories: UncategorizedWednesday, May 16, 2012
Jag följer Anna Ekström/Ingmar Karlsson-debatten på behörigt avstånd, långt ifrån övertygad av den ena eller den andra sidans argument. Jag menar, bara något sådant som att överhuvudtaget ha förväntningar på Författarförbundet som institutionell verklighet – än mindre som facklig organisation – kräver ju ett mått av sjuk humor som t.o.m. en luttrad göteborgsradikal som jag ryggar tillbaka inför.
På Ingmar Karlsson behöver man inte spilla särskilt många ord: pomp, and not a lot of circumstance. Men jag tycker heller inte att Anna Ekströms position är helt problemfri, varken hennes anonymitet eller hennes argumentation.
Mellanösterndebatten är ju den arena, av alla arenor, där man har anledning att vänta sig hårda tag från båda sidor. Den här debatten är – dessvärre, kanske – not for the faint-hearted. Men aldrig förut har jag stött på en debattör i mainstream-media som så här ivrigt insisterar på anonymitet. Jag förstår inte riktigt vad det är som gör Anna Ekström så unikt sårbar?
Snarast är väl en av grundförutsättningarna för en produktiv debatt är att man deklarerar vem man är och, framför allt, “var man kommer ifrån” som det brukar heta, dvs. i vilket sammanhang och ur vilket perspektiv (om något) man uttalar sig. Jag förstår inte vad som gör Anna Ekström till ett undantag i det hänseendet?
Särskilt inte när det tycks så kontraproduktivt, i den meningen att det oundvikligen leder till misstanken – rättvis eller ej – att hon har någonting att dölja.
Anna Ekströms åsikter är inte mindre förvånansvärda. Vad jag har förstått går hennes huvudargument ut på att en tvåstatslösning skulle försätta en del av den judiska befolkningen i minoritet (jag antar att hon i huvudsak menar eventuellt kvarvarande bosättare på Västbanken), vilket i sin tur dramatiskt skulle öka risken för ett nytt folkmord på dessa judar. Att förespråka en tvåstatslösning innebär i princip att riskera en andra Förintelse.
Vad man än kan säga om verklighetsförankringen i det antagandet, så är det i alla fall en risk som författaren A B Yehoshua verkar villig att ta. Han talar i dagens Independent (mycket läsvärt) bl.a. om sin egen version av tvåstatslösningen:
Under the Yehoshua plan – a version of which was also floated in the past by Palestinian Prime Minister Salam Fayyad – those settlers refusing to leave for compensation would have to become Palestinian citizens wholly subject to the new state’s laws. If Palestinians “are serious about peace” then their own security forces, augmented by a European-led international contingent in the Jordan Valley, would preserve it. And for the Palestinians it would mean “getting the maximum territory they want” without “cutting it into pieces”.
May 16th, 2012 at 12:45 pm
Skönt med en förnuftig syn på detta. Ursprungligen handlade det hela om ifall Ekström skulle behöva lämna ut sina kontaktuppgifter till Karlsson. Det ville inte hon och det tycker jag inte att hon ska behöva. Karlsson började då spekulera i om hon verkligen fanns eller om hon var ett gäng pro-israeliska skribenter eller om hon var en pseudo, allt detta på sin facebooksida där han fick livligt stöd för det man nog måste kalla konspirationsteorier. Stödgruppen för Ekström startades på fb och jag gick med. Jag tycker alltså inte att man ska behöva lämna ut var man bor etc till alla som läser en och som vill veta det.
Sen tog hela grejen ytterligare en vända med författarförbundets platta fall, där kan jag väl bara säga att de verkar ha gått på Karlssons retorik och inte ha tänkt efter. Det gänget är ju inte heller det piggaste.
Men sen har alltsammans tagit ytterligare svängar, på en rätt läbbig sajt (där det inte råder någon tvekan om att skribenterna är anonyma antisemiter) är nu Ekströms alla uppgifter avslöjade, genom “bra gräv” som de kallar det.
Och på fb-sidan som var ett stöd för att människor som skriver anonymt ska kunna göra det framstår många inlägg som rätt problematiska, det är väl inte en grupp för att mobba Karlsson, utan i såna fall för att bemöta honom i sak, menar jag. Nå, det verkar inte alla tycka eller fatta, jag vet inte.
Så i slutändan vet jag inte hur man ska se på det hela. Naturligtvis är det som du säger, vill man bli tagen på allvar så måste man stå för det man säger, med sin person. Om inte hemadress och telnummer utlagt under artiklarna, så åtminstone bild och mailadress.
Jag vet inte, men tror inte att Ekströms “sak” blivit bättre av alltsammans. Knappast Karlssons heller, båda framstår som inte helt oproblematiska, och vad gäller sakfrågan in the very beginning, som jag glömde. Ekström publicerade ett blogginlägg som Karlsson hotade att sätta Bonniers jurister på. Då raderade hon bloggen inklusive alla såna där skuggsidor. Hade allt gått normalt till så hade Karlsson lugnat sig då, men han satte istället igång spekulerandet. Well, du hör. Det hela är en jäkla härva och jag kan inte se någon mer än Elensky som varit konsekvent och liksom problemfri i den.
May 16th, 2012 at 1:38 pm
Tack för det, Karin. Ja, jag kan se att det här har tagit både väntade och oväntade vändningar, och att de ursprungliga spörsmålen blivit bortglömda här och var… Jag håller med Elensky rent principiellt, men jag tycker alltså att just i den här så infekterade frågan är anonymitetkravet inte bara malplacerat utan kontraproduktivt. Att sedan Ingmar Karlsson är oförskämd och borde veta hut är en annan sak. En buffel är en buffel. Men hur rätt eller fel Anna Ekström än haft i sak så tycker jag hon fick en ordentlig felspark här, och därmed skänkte IK en hel del ammunition utan extra kostnad.
May 16th, 2012 at 3:05 pm
Kontraproduktivt i detta fall – ja. Men borde det inte vara samma sak som med yttrandefriheten? Det vill säga, den är inte förhandlingsbar, börjar man förhandla om den så är dem ju i praktiken påväg bort. Också en kontraproduktiv skribents önskan om anonymitet måste alltså respekteras, typ. (Eller också publicerar man inte.)
May 16th, 2012 at 3:16 pm
Absolut, där håller jag med både dig och Elensky, det är en principfråga man inte får backa om, och det var just det som gjorde IK:s handlande så klandervärt. Jag menade alltså bara att anonymiteten i rent publicistiskt hänseende verkar ha varit ett slags taktiskt misstag från AE:s sida.
May 16th, 2012 at 9:30 pm
Det finns mycket att säga om denna sorgliga debatt men kanske ska man minnas hur den började.
På sin blogg skrev Anna Ekström den 26 april: ”Vi måste tala om Ingmar Karlssons slutgiltiga lösning”. Formuleringarna var ju medvetet valda så att vi skulle förknippa författaren till en aktuell bok om sionismens historia med några av mänsklighetens värsta förbrytare (endgültige Lösung etc.) När Karlsson började undra vem som författade sådana hatrubriker släcktes bloggen snabbt ner. Vad jag förstår är nu all gammal information från bloggen raderad och juridiskt ansvar har blivit svårare att utkräva.
Jag tror inte att Gunnar eller jag skulle stänga våra bloggar om vi skrivit något som andra upplevt som ärekränkande. Vi skulle åtminstone be om ursäkt innan vi raderade överilade formuleringar eller ta en öppen diskussion om det vi skrivit. Men Anna Ekström försökte dölja en sjuk sak (ett potentiellt förtalsbrott) och hon kan ju efter detta knappast uppträda med något slags publicistisk heder i andra medier.
Tryckfriheten ska förstås alltid värnas men hatbloggare (liksom den brunsvarta kommentatorspöbeln på Flashback och liknande sajter) måste få strålkastarljuset på sig.
Läs för övrigt juridikprofessorn Mårten Schultzs krönika i dagens DN: “På Facebook tappar vi vårt ansvar för orden”.
May 16th, 2012 at 9:40 pm
Jag kanske ska komplettera med länken till Schultz artikel så slipper ni leta:
http://www.dn.se/nyheter/pa-facebook-tappar-vi-vart-ansvar-for-orden
Ett citat från krönikan;
“I sociala medier tycks det ansvarstänkande som traditionellt präglat vår syn på masskommunikation uppfattas som missriktat eller överspänt. Traditionellt har ärekränkningen, eller att på annat sätt sprida falsk skadlig information, varit förknippat med ansvar. I dag är det annorlunda”.
May 16th, 2012 at 10:59 pm
Sedan hör det ju till saken att AE inte precis är den första som från en tidningsspalt eller blogg insinuerar att Ingmar Karlsson är någon sorts storturkisk lobbyist eller apologet. Det har t ex Sakine Madon och Dilsa Demirbag gjort många gånger, från ledarsidor och från den egna bloggen – och det har gett eko på många håll. Och för båda dessa tribuner – ledarsida och egen blogg – ligger det så till att man idag i stort sett slipper försvara det man skriver med någon slags argument om man inte vill. Kan man framställa sig som en spännande person eller underdog så räcker det och blir över. Redaktionerna skyddar sitt stall av skribenter och åsiktsmaskiner från att exponeras för en verkligt genomlysande debatt.
Ekström skrev tydligen någonstans – på Facebook eller på sin blogg – att Ingmar Karlsson var en väldig Makthavare och därmed kunde man inte se förhållandet mellan dem som präglat av lika ansvar för vad man skriver: hon måste (antydde hon) ges mer utrymme och få “a bit more leeway” för att komma med häftiga beskyllningar. Det är klart att IK förmodligen tjänar mer och har en högre officiell position än Ekström, men när en helt anonym person – en som publiken inte vet något om, annat än vad hon själv påstår – skriver på det viset, så döljer hon att även hon själv har starka aktörer bakom sig, i första hand Axess och Expressen/Bonniersfären. I synnerhet Expressen backar upp sina egna skribenter stenhårt så länge de hör till tidningen, eftersom man vill sälja på deras star quality eller vad det nu är.
May 16th, 2012 at 11:49 pm
Frågan kvarstår: vem ÄR Anna Ekström, och har du möjligen legat med henne? Eller hon med Assange?
(Nu är jag ute och lånar vitsar å det förfärligaste, erkännes…)
May 17th, 2012 at 7:15 am
Huruvida Ingmar Karlsson är makthavare eller ej är jag inte mannen att avgöra, men om jag gått i hans skor och stött på en bloggrubrik som Anna Ekströms (“Vi måste tala om…”) och sedan absorberat hennes rätt så verklighetsfrämmande resonemang om tvåstatslösningen, så hade alla mina makthavande instinkter ropat “Ignore it and it will go away!” Jag tycker hans egen tunnhudade (eller “koleriska”, för att tala med Gabrielle) reaktion i mycket har medverkat till att saken eskalerat så till den milda grad. Var Anna Ekström verkligen värd allt detta?
May 17th, 2012 at 9:29 am
Men Anna Ekström är ju faktiskt inte vilken anonym bloggare som helst, och det är inte heller bloggen som är tyngdpunkten i det hon hållit på med. Uppenbarligen har hon (haft?) en del tunga redaktioner bakom sig, och om redaktionerna ger fanken i att iaktta pressetiska spelregler, eller att titta på rlevansen av vad deras egna hired guns skriver, när de (redaktionerna) vill skapa debatt och sälja lösnummer, då kan det bli rätt så omöjligt att ignorera även om det verkar vara galenpannor som skriver.
Det är alldeles solklart att t ex Expressen har tillämpat pressetiska spelregler mycket selektivt på senare år – de gäller knappast för tidningens egna medarbetare längre, Ekström eller andra. Som rekryterad av Expressen eller Newsmill kommer man undan med saker som inte skulle fungera i låt oss äsga radions Studio Ett eller en paneldebatt inför publik – och man kan dessutom anse sig fri från ansvar, i den meningen att man skulle väntas kunna visa att man har ordentligt på fötterna.
May 17th, 2012 at 10:36 am
Magnus,
I det här fallet har hela saken uppkommit kring ett RADERAT BLOGGINLÄGG, som ingen kunnat visa hur det såg ut. Skärmdumpar verkar inte existera.
Vad har då Ekströms övriga aktiviteter med saken att göra? Vi vet väl ingenting mer om Ekström mer än att hon blivit publicerad i ett antal tidningar och att de redaktionerna inte heller valt att lämna ut hennes kontaktuppgifter – om hon inte vill det. Det kallar jag GOD pressetik.
Dina kommentarer kallar jag ärligt talat svammel.
May 17th, 2012 at 1:56 pm
Karin,
Det handlar sällan om bara ett blogginlägg i den här sortens fajter. Hade det bara varit det tror jag nog att Ingmar K hade orkat hålla kavajen knäppt och ignorera saken – men Ekström har bliviy publicerad på väl synlig plats, coh med bra utrymme (ingen självklarhet idag) i några av landets ledande tidningar under ett par år, med inlägg som varit intressanta, ibland tankeväckande men också grovt propagandistiska och insinuanta. De flesta har på ett eller annat sätt berört Mellanöstern.
Du eller jag skulle inte komma undan med att skriva pimpad propaganda bara så där efter eget huvud i Expressen, DN eller någon annan tidning. Vi skulle inte bli inbjudna gång på gång att göra det, inte heller publicerade. Att Ekströms texter blir exponerade på det sättet, så många gånger, visar att hon har de här medieaktörernas stöd, för det är så t ex Exprtessen hanterar den fria debatten. (det är flera år sedan jag räknade ut den tidningen som en arena för seriös debatt – att de någon gång då och då publicerar debattinlägg och ledarstick av hög kvalitet betyder föga, debatt som sådan bryr de sig knappast om).
Som Håkan påpekade på *sin* blogg: den nya bloggeliten lever mycket ofta i symbios med den gammelmediala eliten. Ibland handlar det till och med om samma personer, eller föräldrar och barn. Gammelmedia och bloggar lånar både uppslag, vinklingar och medialt kapital av varandra. Anna Ekström hade inte ens märkts om hon inte blivit uppbackad av Axess, Expressen m fl.
May 17th, 2012 at 3:53 pm
Magnus,
Då vill jag se dina källor. Jag har följt den här grejen på fb (IKs sida, AEs stödgrupps sida), i Expresssen och på Newsmill, jag har också läst rubbet på flashback.
Jag kan ju bara säga att det inte finns några som helst belägg för att det är som du säger utom på flashback där det hummas i den riktningen, men utan några bevis.
Du kan maila mig de länkar där det framgår att IK gått igång på något annat än ett raderat blogginlägg.
Jag tycker att du har en rätt konstig uppfattning om hur media styrs och vilka som blir publicerade. Min erfarenhet är att har du en egen vinkel om något intressant så blir du publicerad. Konstigare än så är det liksom inte. Själv har jag skrivit i Expressen, i Axess och SvD, inte mycket, men som jag säger: när jag kunnat något, visat något som ingen annan kommit med har det blivit publicerat.
AE har jobbat upp förtroende hos några redaktioner med sin vinkel på Israel-Palestina-konflikten, det är inte JÄTTEKONSTIGT, utan snarare normalt, även om många inte gillar AEs vinkel, däribland du. Men visst, hade AE bara haft en anonym blogg är det möjligt att IK hade blivit mindre till sig i trasorna, dock kvarstår faktum: det var inte inte i någon tidning AEs text stod. Det var på en nu raderad blogg.
Och som sagt, har du bevis på motsatsen (länkar) så vill jag gärna se dem.
För övrigt så är det väl just det som är fri debatt – olika synpunkter och vinklar kommer fram. Själv tycker jag att Expressen är ovanligt bra just på kultursidan, de följer ju t ex vad som händer i Tyskland och Frankrikes kulturdebatt. något de är i stort sett ensamma om i svensk dito.
Och det är väl klart att sociala media bitvis sammanfaller med traditionella, det är ju knappast ett problem i sig. Nepotismen är det ibland, det kan jag ge dit rätt i, men det är väl i stort sett det enda jag håller med dig om.
Och den (nepotismen) har inte ett dugg med den här debatten att göra vad jag kan se. Det om detta.
May 18th, 2012 at 11:50 am
Blir inte den här debattens funktion att den tar bort vad Ingmar Karlssons bok handlar om?
May 18th, 2012 at 1:01 pm
Peter J påminner om vad saken borde gälla.
Ingmar Karlssons bok har fått ett blandat mottagande. Mest positiv i ledande medier var väl Per Jönsson i DN. I SvD skrev judaistikforskaren Svante Lundgren en hel understreckare där han tyckte att boken hade många förtjänster men än fler brister. Kenneth Hermele i Sydsvenskan skrev att den är ensidig även om den torpederar en del ihärdiga myter. En recensent i tidningen Dagen talade (något oväntat från det hållet) om “ett brett och bildande anslag”.
Man kan alltså debattera boken sakligt och kritiskt utan att hemfalla åt panikreaktioner. Karlsson presenterar inte någon “slutgiltig lösning” vilket Anna Ekström försökte få oss att tro innan någon fick henne att dra i nödbromsen och radera sina förlöpningar tillsammans med hela den blogg som under lång tid varit en serie av karaktärsmord på dem som inte passat in i hennes världsbild (tro mig – jag har följt den och en del cache-sidor går att hitta trots hennes idoga raderande).
Jag har också läst Ingmar Karlssons bok. Den kan man ha synpunkter på men även ett ensidigt perspektiv kan ju ibland vara nyttigt för en debatt där lika ensidiga synpunkter från ett motsatt läger är vanliga. Framför allt är det en debatt borde föras långt över den osmakliga nivå där den nu förs av olika kollektiva folkhopar på nätet.
May 18th, 2012 at 2:07 pm
Peter oTorsten,
Jag håller inte med. Den här debatten har inte handlat om IKs bok, så långt är jag med, men man kan inte bestämma innan vad en debatt ska komma att handla om. Debatter uppstår där de behövs eller där det finns ett intresse för dem. Den här debatten har som så många andra de senaste åren kommit att kretsa kring yttrandefrihetens eventuella gränser, sociala medias roll, anonymitet på nätet – det nya medielandskap vi nu lever med.
Det är verkligen inte oväsentligt.
Jag skulle vilja påstå att den uppstod beroende på både IKs och AEs valhänthet (milt uttryckt) vad gäller nätet och alla de här parametrarna. Hade de varit lite mer slipade så hade det kanske inte blivit något debacle. Å andra sidan är det här frågor som aldrig får ett definitivt svar, vi kommer se debatten igen och igen, men med olika – alltid laddade – förevändningar. (När man tänker på det kan man faktiskt bli lite trött.)
För övrigt kan ju de som så önskar fortfarande debattera Karlssons bok.
May 18th, 2012 at 4:31 pm
Det som gör mig upprörd är tendensen att karaktärsmörda skribenter i stället för att argumentera i sak. Jag har har läst en del av vad IK skrivit tidigare och tycker att han är en mycket intressant författare som skriver initierat om udda men relevanta ämnen. Han har i och för sig överreagerat men jag har viss förståelse för att han till slut tappade tålamodet. Jag har också läst en del av vad AE skrivit. Jag uppfattar henne som en välartikulerad skribent med en agenda som är mera vanlig i t.ex. USA. Det är OK att skriva artiklar med sakinnehåll jag inte gillar utan att behöva presentera hela sin CV. Däremot är det inte OK att vid upprepade tillfällen utan saklig grund grovt förtala andra och sedan försöka gömma sig bakom anonymitet. Jag tycker inte att man i normalfallet skall behöva gå till domstol för att slippa skändas av okända personer. För första gången i mitt liv har jag nu följt en tråd på nedanstående forum. Bland alla disparata inlägg gick det till slut att hitta något av substans från signaturen Raskenspringer:
“Normalt sett är ni som skriver här mina politiska motståndare. Men i Ekström-affären tycker jag ni har helt rätt och de har fel. Det är helt oacceptabelt att angripa i princip alla som inte är höger-proisraeler och mer eller mindre rakt ut kalla dem antisemiter på det sätt Anna Ekström med stigande frenesi gjort. Expressen, Newsmill, Axess et al har rätt i att Anna Ekström skriver under sitt riktiga namn, men det är också allt. Att bara skriva under en text med “Sven Svensson”, även om man heter det på riktigt är fortfarande att vara anonym. Ett gott lackmus-test är: om man inte kan skilja ett riktigt namn från ett nome de guerre så är man fortfarande anonym.
Jag tycker dock i allmänhet att man ska få vara anonym. Där håller jag med Elensky och Jerlerup. Men man kan inte gå på grova personliga attacker mot offentliga personer på det sätt som Anna Ekström gjort. AK har hävdat att Bengt Westerberg (av alla människor) är anti-judisk, dvs antisemitisk, Föreningen Humanisterna är det, Henning Mankell, Dror Feiler, Ilmar Reepalu, dn-journalisten Claes Swan, socialdemokratiska partiet i sin helhet, all media generellt men särskilt Aftonbladet, Gunter Grass, Mats Svegfors, hela SVT… listan kan göras hur lång som helst.”
https://www.flashback.org/t1869427p26 post #304
May 18th, 2012 at 4:46 pm
Karin: Jag försökte tidigare föra den principiella debatten genom att hänvisa till Mårten Schultzs utmärkta DN-krönika. I övrigt håller jag helt med dig om att man börjar bli trött.
Jag har medvetet avstått från det exhibitionistiska kameraderiet på Facebook och twitter eftersom jag då skulle bli ännu tröttare.
May 18th, 2012 at 9:17 pm
(…det här har jag helt missat, och lika bra är nog det, men åtskilliga bitar i beskrivningarna ovan påminde mig om några av de “krigsbloggare” som under omsorgsfullt valda tagna namn härjade i den svenska bloggplaskdammen för sådär en tio år sen eller så (innan modebloggarna tog över). sen läste jag några av flashback-inläggen och fick huvudvärk…)
May 19th, 2012 at 9:08 am
Alltså, jag har inte läst allt av AE, inte ens mycket, men det jag har läst har jag aldrig helhjärtat gillat. Från en intressant vinkel med goda kunskaper tog hon i det jag läste ofta ut svängarna alldeles för stort. Hamnade i diket.
Minns hur jag gafflade med henne själv om en översättning i Expressen av en BHL-text som hon tyckte var helt förstörd av översättaren, och det var den inte. Den var en aning förenklad, men samtidigt anpassad till Sverige och svenska omständigheter. Och det var helt klart bra bara att Expressen lät översätta och publicera den texten öht. Det övervägde så att säga det som gick förlorat i översättningen. Tyckte jag, men inte hon.
Så egentligen har jag ingen lust att försvara det hon faktiskt skriver, däremot hennes rätt att göra så. (Och om så är – anonymt.)
Och då går människan och suddar ut sin blogg…
Det hade ju varit bättre om det hade blivit följder, om IK hade polisanmält (eller om hon hade gjort upp i godo/tagit diskussionen med honom?), så vi hade fått någon sorts prejudikat i såna här frågor.
Eller?
Det är i alla fall en fråga man kan ställa sig, i ett hårdnande medialt klimat bli påhoppen/anklagelserna grövre, det är ju det vi ser. Ska man tro att det är självreglerande? Knappast. Ska man tro att det går att göra något åt via lagar och regler i Sverige, där press- yttrande- och tryckfrihet är närmast heliga?
Inte heller.
Vi är nog liksom dömda till att leva med såna här debatter i tid och otid. Eller har någon av er någon annan idé?
May 19th, 2012 at 11:19 am
Om redaktionerna (många större redaktioner för nyhetskällor, tidningar, tv) helt abdikerar och bara kör på linjen “ge folk vad de vill ha och så släpper vi fram dem som vi kan tjäna pengar på, eller sokm passar för vbåra polare”, då blir upplyst debatt i längden omöjlig. Det blir i stort sett en mörk anarki, ett läge där det visserligen kan publiceras enstaka lysande inlägg – alla kan ju gubevars publicera sig själva – men där debatten inte har någon tyngd och inte kommer att belysa någonting, inte leder till några slags nya insikter eller förståelse.
Idag verkar det allt mer vara åt det hållet media är på väg, en stor del av media i alla fall. Debatterna vblir halvrituella och nerklippta slagväxlingar som handlar om att få in något som ser ut som en effektiv träff, eller en bra story. Och det är klart att då funkar karaktärsmord alldeles utmärkt, det är ingen ny genre utsn gsmmal som gatan. Det är bara litet lättare att nå ut med det idag när vem som helst kan köra ut enstaka bitar och man dessutom inte ens behöver uppträda öppet med namn. Jag delar Erik A’s bedömning att ett namn där det inte går att avgöra ifall det är ett riktigt namn eller en pseudonym i det väsentliga *är* en anonymus. Och, skulle jag tillägga, särskilt när det är någon som helt vägrar att gå i svaromål om sina ståndpunkter, som vägrar att gå in i en öppen debatt där man inte kan förlita sig på fusklappar eller på den egna bloggens hejaklack och sedan tillskriva sig segern eller bara säga “titta ni kan inte ta mig!”
Och det behövs ju inte att *alla* större redaktioner packar ihop sitt publicistiska ansvar och lägger det i en svart säck någonstans. Det räcker att ett hyfsat antal ledande ställen gör det för att hela medieklimatet ska påverkas. Har man inga avgränsningar i realtid på vilka som deltar i det som ska föreställa debatt så slutar publiken att bry sig, slutar ställa krav annat än att bli underhållna och förfasade.