Hentins äventyr
Categories: Svenska medier, Svenskt allmäntThursday, Sep 27, 2012
Fullt införstådd med att vi svenskar ska vara medfödda konfliktundvikare, så har det väl ändå gått lite väl långt med både “hen” och Tintin.
Båda åtgärderna – att konsekvent ersätta han/hon med hen, och att ta bort hela Tintinserien från Kulturhusets barnbibliotek – hade ju som avsikt att “lösa” var sin konfliktladdade problematik, den ena gällande genus, den andra rasism.
I båda fallen löste man problemet, inte genom att konfrontera det, utan genom vad anglosaxisk juridik kallar an act of concealment, ett försök att dölja.
I Tintinfallet tycks mig en sådan åtgärd dubbelt fåfäng. Inte bara går det att bevisa att rasistiska föreställningar existerade i Belgien och annorstädes vid tiden för Tintins tillkomst, hur noggrannt man än gömmer undan serieböckerna om honom.
Men dessutom tycker jag man försitter en utmärkt chans att göra livet komplicerat för de 7-8-9-åringar som för första gången slår upp Tintin i Kongo och börjar läsa. Visst är Tintin en trevlig jävel, men hans attityder stinker, och det var han sannerligen inte ensam om på den tiden när pojkar sprang omkring i äppelknäckarbyxor.
Så skulle ett samtal kunna börja.
Just att det handlar om historisk kontext gör dock grälet kring Stina Wirsén till en helt annan femma. Där handlar det om ett pickanninny-ansikte som tillkommit i en tid (vår egen) när sådana ansikten sitter fast i en sedan länge etablerad rasistisk bild- och symbolrepertoar. Missar man det måste man vara skumögd på gränsen till helblind.
Med “hen” har man närmare till gapflabbet, men ändå förhåller det sig likandant: patriarkatet försvinner inte bara för att Tintin kallas “hen”.
Det löjliga i hela resonemanget är ju att man skulle uppnått exakt samma grad av genusförtigande om man istället konsekvent alltid använt “hon”, och aldrig “han” (som för övrigt sker i engelskan från tid till annan, och det utan några fjolliga förtecken).
Men språket är inte bra på att förtiga. Språk tenderar alltid mot koncishet och klarhet, det brukar tappa bort onödigheter och komplikationer. Så kommer också att ske med “hen”, helt enkelt därför att det är ett trick. Det vill säga, en lögn.
September 27th, 2012 at 10:48 pm
Sant.
September 28th, 2012 at 9:07 am
Vad gäller Tintin var det ju inte bara Kongo-boken man plockade bort, utan rubbet. Varenda en. Även dom tjugo Hergé producerade (eller ritade om) efter att ha insett hur pinsamma de första böckerna var.
För övrigt ställde dom tillbaka böckerna flera gånger, för säkerhets skull. Oklart om Miri var där och plockade bort dom efter det första försöket:
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/kulturhuset-i-stockholm-backar-om-tintin
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/nu-far-barnen-lasa-tintin-igen
September 28th, 2012 at 3:23 pm
(Ursäkta dröjsmålet, Fredrik, kommentaren spärrades pga länkarna…)
Ja, ju mer man studerar den desto mer av en traincrash verkar hela historien ha varit. Och just detta med Hergés egna redigeringar är ju ett matigt ämne för diskussion för dom som händelvis låter sig förföras av den tidiga rasismen…
September 28th, 2012 at 6:39 pm
Nyhet nr två och tre, tre dagar i rad i media. Man undrar: Händer det något annat i världen?
September 28th, 2012 at 6:50 pm
Inte särskilt mycket, nej.
September 28th, 2012 at 7:51 pm
Miris dristiga grepp att försöka lyfta bort hela Tintinserien är inte endast “act of oncealment”, det var förstås också ett försök att skaffa sig ett retoriskt/positionellt övertag inför den debatt han skulle vara med i nästa vecka (han medgav själv när han backade att tanken hade varit att “lyftá mina frågor” inför det tillfället, dvs PR-tänk)..
Han ville, som jag läser det, kunna slänga fram ungefär´: “det JAG och mina kompisar gjort är att vi lyft ut Tintinalbumen från biblioteket, eftersom serien är inpyrd med koloniala och otidsenliga tankar, och vi lever inte längre i ett mjölkvitt land. Det är vad *vi* gör för att bekämpa rasism och gamla klichéer, det är det vi kan kräva, mannen – vad gör ni?” Den sortens aktiva, förment modiga handlingar kan ge ett övertag i en debattsituation, i alla fall den sorts debatter vi har nuförtiden där man framför allt vill sälja in sin problembild, knacka in sin personlit färgade ‘story’. Men om man tror på någon slags demokratisk eller upplyst diskussion är det sättet att jobba ganska så förfärande. Men vanligt förekommande.
September 30th, 2012 at 2:43 pm
Den som är sugen på att censurera borde kanske lyssna en stund på Hasse och Tage på Spotify.
Där finns en hel del som kan uppröra vår tids .. ja, vad ska man kalla dem?
October 3rd, 2012 at 1:11 pm
Det är i såna här satser hen är praktiskt och redan används:
“Näthandeln hade stigit till tjugo procent av marknaden och en fysisk bokhandel kunde omöjligen konkurrera med Adlibris prissättning. Som en förläggare uttrycker det: Marginalerna pressades, och de pressades från Sveavägen 56. Nu såldes dessutom vissa titlar till vrakpris på Rusta och Willys. Ibland kunde en bokhandlare gå till Rusta och köpa in sina böcker för ett lägre pris än om hen beställde dem direkt från Bonniers.”
Ur artikeln Mästarnas marknad av Adam Svanell i Fokus
http://www.fokus.se/2012/09/mastarnas-marknad/
October 3rd, 2012 at 1:38 pm
Jag tycker snarare det är opraktiskt. Varför krångla till det? Varför inte göra som vanligt när man vill undvika könsbestämning och helt enkelt sätta det i pluralis: “Ibland kunde bokhandlare gå till Rusta och köpa in sina böcker för ett lägre pris än om man/de beställde dem direkt från Bonniers”…?
October 3rd, 2012 at 5:05 pm
Tja, det rör sig i alla fall inte om att “konsekvent ersätta han/hon med hen”.
October 3rd, 2012 at 5:27 pm
OK, nej, det kan jag ställa upp på…