Arnold Ljungdal revisited
Categories: Kommunism, Svenskt allmäntMonday, Oct 8, 2012
Jag fortsätter med min Arnold Ljungdalläsning, nu ‘Marxismens världsbild‘ från 1947. Det är lika medryckande, ja, rent hänförande läsning som när jag plöjde igenom den kring 19-20 års ålder.
Min skolkamrat, bundförvant och närmaste vän Hasse Nilsson, som gick bort i cancer 1984, och jag läste mycket sådan här litteratur mer eller mindre samtidigt, och liksom “gemensamt”, för att kunna samtala om dem och bättre förstå.
Bland mycket annat läste vi Gramsci (hurra!) och Marcuse (bu!) men också klassiker som Gunnar Gunnarson om utopisterna, där skillnaderna mellan oss – både politiska och emotionella – blev väldigt tydliga: Hasse som “leninistiskt” avfärdande om utopisterna, jag mer sympatiskt inställd.
Hasse hade emellertid ett mycket (mycket!) mer analytiskt huvud än jag, och vår gemensamma läsning gick till slut ganska skilda vägar när han gav sig på, inte bara Marx ‘Grundrisse’, utan hela jävla Das Kapital i tre band… Själv hade jag börjat tendera mot Rolling Stone Magazine, William Faulkner och Falstaff Fakir. You know how it goes…
Hur som helst, Ljungdal är en rasande bra författare, i det enklaste och mest väsentliga av avseenden: det här är framställningskonst av högsta klass, en drivenhet och stilkänsla (eller snarare öra för tonläge) som få andra jämförbara skribenter hade, i alla fall i svenskt sammanhang.
Och han ägde, sist men inte minst, a sharp wit. Till det faktum att den idealistiska strömningen inom filosofin är så urgammal och långlivad ger han den utmärkt historiematerialistiska förklaringen att filosofer som de flesta andra yrkesgrupper tenderar att starkt överdriva sitt ämnes och sina begreppsredskaps betydelse. Filosofer har historiskt sett helt enkelt haft för mycket tid till övers att tänka…!
(Ursäkta ett PS mitt i: Är det inte lite grand som det där gamla gagset om att läkare tror alla är sjuka och domare tror alla är skyldiga…? Likadant med den idealistiske filosofen: alla som inte har till yrke att tänka är avhängiga mitt tänkande, de existerar inte utan att jag tänker…!)
Här och var kan man väl också se tecken på att hans resonemang blivit överspelade sedan han skrev. Så drar han t.ex. fram en skarp kontrast mellan Hegels dialektik, där historisk utveckling tar abrupta språng, och evolutionismen, där arternas utveckling sker på ett kontinuerligt och jämförelsevis stabilt sätt. Evolutionsteorin har ju på senare år, inte minst genom S J Gould och andra, blivit ganska spritt språngande den också.
Nå, läsning att rekommendera i alla fall…
October 8th, 2012 at 6:49 pm
Om det ändå var filosoferna det gällde – men mestadels är det designers, heminredare, sminkologer och sexologer och hundfrisörer och programledare och paritledare och kockar och kaptener och mannekänger och privata tränare och nagelkonstnärer och berusade piloter – som “gravt överdriver sina begreppsredskaps betydelse”. Men annars instämmer jag. Har inte läst dock.
October 9th, 2012 at 7:26 pm
“En samhällsordning går aldrig under innan den utvecklat alla de produktivkrafter som den förmår rymma och nya högre produktionsförhållanden träder inte i dess ställe innan de materiella betingelserna för dem utformats i det gamla samhällets sköte. Därför ställer sig mänskligheten aldrig andra uppgifter än sådana som den kan lösa, ty vid närmare påseende visar det sig att problemet inte aktualiseras förrän betingelserna för dess lösning redan är för handen eller åtminstone befinner sig i sin tillblivelse.” – Karl Marx i företalet till “Till kritiken av den politiska ekonomin”.
October 9th, 2012 at 8:09 pm
Marx framtidsvision om “vår” nutid:
“Det är den tid när föremål som tidigare överlåtits men aldrig utbytts, bortskänkts men aldrig saluförts, förvärvats men aldrig köpts: dygd, kärlek, övertygelse, vetande, samvete – när med ett ord allt har blivit till handelsvara. Det är den allmänna korruptionens, den universella besticklighetens tid eller – för att tala ekonomins språk – det är den tid när varje föremål, fysiskt som moraliskt, förs till marknaden som bytesobjekt för att taxeras till sitt rätta värde.”
Ur “Filosofins elände”, 1847
October 9th, 2012 at 8:31 pm
“Vi måste komma ihåg att för marxismen är till och med klasskampen strängt taget ingenting annat än en gigantisk parentes. Först där den nuvarande splittringen mellan undertryckare och undertryckta upphör – först där slutar enligt Marx ‘mänsklighetens förhistoria’ och först där tar dess verkliga tidräkning vid.”
Ljungdal, “Marxismens världsbild”, 1947
Med denna vision i sinnet drar jag nu något gammalt över mig. Auf wiedersehn.
October 9th, 2012 at 11:09 pm
Citat nummer två från Marx var nästan för bra. Vem var denne för mig okände sociolog Urban Marx? Spåman? Sannspådd blev han i alla fall.