James Joyces hustru-med-båda-fötterna-på-jorden, Nora Barnacle, beklagade sig en gång för en väninna att hon hade svårt att sova. På frågan varför, svarade hon: “Jag går och lägger mig, förstår du, och så sitter karl’n i rummet bredvid och skrattar åt sina egna skriverier. Så jag knackar på dörren och säger åt ‘en: ‘Hörru Jim, nu får du sluta skriva eller sluta skratta!'”

(Källa: Fintan O’Toole i NYRB)