Sommareftermiddag och djuphöst
Categories: KulturelltFriday, Oct 26, 2012
Summer afternoon tyckte Henry James var de vackraste två orden i det engelska språket, enligt James Wood i LRB. Och vid den här tiden på året kan man väl känna sig böjd att hålla med.
Ändå är “djuphösten” – närmare bestämt oktober och november i England – nog den årstid, inte som jag tycker bäst om (vilket ju vore ganska redundant) utan den som liksom “står mig närmast”, som trognast motsvarar och balanserar den jag är eller har blivit, det rum på året som jag helst går in i.
Henry James är en av De Stora som jag aldrig läst. Woods artikel har övertygat mig om att detta måste åtgärdas. Jag är inte säker på att jag kommer att tycka om det. Men jag är säker på att jag måste läsa honom på hösten.
October 26th, 2012 at 8:10 pm
Detta är en vacker text – som lockar mig att läsa Henry James, ja, Henry James har nog länge stått mig nära utan att någonsin röra vid mig. Vad betyder sådant?
October 26th, 2012 at 8:40 pm
Någon skrev om detta nyligen, minns inte var: konsten att “läsa” en författare utan att ha läst henne. Det är bitvis atmosfär och kritiskt klimat, bitvis bedömningar utifrån brottstycken, bitvis ett motstånd mot att bli “fångad”, fast lite för sent…
October 27th, 2012 at 8:53 am
Oj, jag fick ett svar på min lite lätt retoriska fråga! Och ett riktigt svar dessutom. Tack! Detta “bevisar” väl att jag kommer att läsa Henry James.