Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Noor Inayat Khan till minne

Categories: Uncategorized
Thursday, Nov 8, 2012

För dom av er som delar mitt grundromantiska intresse för motståndsrörelsen mot nazismen… Efter många år, äntligen ett erkännande till Noor Inayat Khan.

Hennes sista ord, efter att SS-officeren hade slagit henne sönder och samman i Dachau, var “Liberté!”

Jo, det är ett romantiskt intresse. Men också något annat. Man undrar ju ibland hur man själv skulle agerat, och det är lite för lätt att följa sina hindsight-instinkter och låtsas att man skulle varit lika modig eftersom 2:a VK idag framstår som så svart-vitt: nazismen var ond, end of story.

Så var det inte då. Inte i England, inte i Indien och sannerligen inte i Sverige. Det är på den ambivalensen ens beundran för dessa människor måste vila.

16 Responses to “Noor Inayat Khan till minne”

  1. Varför är kvinnliga spioner alltid så vackra (note Mata Hari). Dum fråga. Enkelt svar.

  2. Hade just sett ett inslag hos BBC innan jag läste ditt inlägg. Hennes öde har väl alla ingredienser som krävs av en bra spionroman. Men nu var det ju bitter verklighet, Jag kom också att tänka på den engelska kvinna du kommenterade om när jag skrev om Karin Lannby och Jane Horney. (Tyvärr är ju kommentarerna på Flarnfri mycket svåråtkomliga nu och jag minns bara att hon hade ett franskt smeknamn.)

    Sista stycket i ditt inlägg är också bra och viktigt. Jag har ofta funderat på att skriva något om Subhas Bose, ledaren för pro-Hitlertruppen “The Free India Legion” . Kanske du vet något om denna nationalist och äventyrare som dog eller inte dog i en flygolycka och hade en dotter som var professor i nationalekonomi i Österrike?

  3. “Violette Szabo, La P’tit Anglaise” skall det vara. (Mest för att övertyga mig själv att jag kan hitte era kommentarer fortfarande.)

  4. Den bästa boken jag läst om SOE:s operativa, inkl Khan och Szabo, för att inte tala om norrmännen, heter “Between Silk and Cyanide” av SOE:s kryptograf Leo Marks:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Leo_Marks.
    Han skrev bl.a. den fina dikten Violet Szabo fick med sig som en slags kryptografisk “kom ihåg”-lapp…

    The life that I have
    Is all that I have
    And the life that I have
    Is yours.

    The love that I have
    Of the life that I have
    Is yours and yours and yours.

    A sleep I shall have
    A rest I shall have
    Yet death will be but a pause.

    For the peace of my years
    In the long green grass
    Will be yours and yours and yours.

  5. Bengt, om Subhas Bose vet jag inte mer än det mest grundläggande… Ska bli spännande att läsa om du skriver nåt!
    (För övrigt, från en helt annan tangent: fanns det inte en indisk “Bose” nånstans i Olof Palmes familjebakgrund, eller ev. politiska bakgrund… eller är jag ute och cyklar…?)

  6. Jag tror du tänker på R. Palme Dutt som hade en ledande position i det brittiska kommunistpartiet ända till sin död 1974. Hans mor var Anna Palme, enligt Wikipedia “great aunt of the future Prime Minister of Sweden Olof Palme.” – jag kan inte översätta detta släktskap ill svenska. Fasters mor?

    Det finns mycket om Palme Dutt på nätet. Jag tror, men det är bara som jag vill minnas, att Olof Palme träffade honom i England någon gång.

    Tack annars för dina svar, speciellt dikten. Du skriver “kryptografisk ‘kom ihåg’ lapp”. Finns det alltså något hemligt budskap i texten?

    Vi får se om jag kan samla mig till att skriva något om Bose. Jag kom att intressera mig för honom eftersom äldre f.d. kollegor från Indien höll honom i positivt minne liksom en, också äldre, kollega från Tyskland vilket fick mig att spetsa öronen.

  7. Palme Dutt, javisst ja… ! Great Aunt är precis mo/fasters mor…

    Ja, dikten tjänade som ett slags “mall” för Szabo… boken ligger tyvärr begravd i garaget så jag kan inte kolla direkt hur det gick till, men han var en listig karl, Leo Marks…

    Vad jag minns blev Bose också omnämnd i Perry Andersons imponerande och lärorika serie essäer om Indiens moderna historia i LRB nyligen – verkligen läsning att rekommendera, länkarna finns här: http://www.pressyltaredux.com/2012/08/lastips-perry-anderson-om-indien/

  8. Fel av mig, så klart. Aunts & uncles är föräldragenerationen. Great aunt/uncle är mor/farföräldrars syskon… (Hustrun vet allt om sånt här, min in-house wikipedia…)

  9. Och för övrigt, om man är intresserad av hemliga budskap i dikter av motståndsmän, så är ju René Char det bästa exemplet. Han var verksam under kriget i södra Frankrike, vill jag minnas, och en del av hans kryptiska telegram som motståndsman var och/eller blev underbara dikter (av denne enastående poet, enligt min mening, har dock inte läst honom på åratal, så det har blivit så dags) (en av hans dikter heter “Det brinner i biblioteket”)

  10. Nu har jag läst: Vilket öde! Mycket svårt att föreställa sig att man skulle vara lika modig. Tror jag skulle gömma mig någonstans. Under en gran, eller så. Men man vet aldrig.

    Dessutom finns det olika sorters mod: Fysiskt, mentalt, psykiskt, eller tom känslomässigt.
    Vad är till exempel skillnaden mellan bravery och courage? Jag frågar. Du – din gamla engelsman – vet.

  11. Den syriska regimen hävdade ju f ö i våras att Lionel Messi skickade hemliga budskap till rebellerna i deras land genom sina dribblingar och löpriktningar i tv-sända Champions League-matcher… 😉 Säkerhetstjänster och spin doctors har aldrig saknat fantasi.

  12. Gabrielle, om skillnaden mellan bravery och courage: efter lite bläddrande i OED tycks det luta åt att courage är mer “a quality of mind”, och att “bravery” i högre grad refererar till specifik, konkret handling.

  13. Sen finns det ju modiga människor som kämpar för fel sida också. Ska man beundra dem för sitt mod samtidigt som man ogillar deras motiv eller ska man omdefiniera deras mod till nåt annat?

    För att hålla oss till samma tidsperiod har vi ju t.ex Henri Joseph Fenet, han lyckades få både croix de guerre som fransk löjtnant och riddarkorset som ss man. Under slutstriden om Berlin så lyckades han och hans franska kamrater ta sig genom de sovjetiska linjerna in i Berlin för att försvara Führerbunkern. Fenet var en de få som överlevde, naturligtvis visade han aldrig nån som helst ånger över att ha kämpat “mot bolschevismen”.

  14. Ja, det tycker jag är rätt så självklart, Thomas: modet som sådant är moraliskt (och politiskt) neutralt. Min egen romantiska inställning till det, sedan tidiga tonåren, är emellertid inte det minsta neutral.

  15. Gunnar: Absolut, eller att man kan uppfatta personer som Marie Antoinette, Lenin eller Ulrike Meinhof som modiga och hängivna sin sak och i sin tid, även om man inte alls ser dem som några stora politiska förebilder.

  16. En bra bok om Noor och andra kvinnliga agenter är f ö Marcus Binneys “The Women who lived for Danger” som man kan hitta för kaffepengar på Amazon. Omslaget med en bh-formad fallskärm är småfånigt och titeln kan verka dum, men det är en utmärkt bok om den hårda och livsfarliga verklighet de här unga kvinnorna mötte i det ockuperade Frankrike, och ibland i fångenskapen.

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004