The G har valt ut de 100 bästa fotbollsspelarna i världen, och inte en gaisare bland dem…

I denna hjärtskärande hyllning till förutsägbarheten går toppen från 10:an till 1:an: Cavani – (Yaya) Touré – Pirlo – van Persie – Falcao – Zlatan – Iniesta – Xavi – Ronaldo – Messi.

Det vill säga, “bara” två spanjorer, när det nog skulle varit fler för några år sen. En del av dom som då skulle platsat (Alonso, David Silva, Busquets, etc) ligger nu i tonåren. Torres missade jag helt i nerräkningen.

Det är ju tradition att gå på match i mellandagarna, och eftersom jag för ovanlighetens skull har en ledig lördag tittade jag lite försiktigt online på hur mycket det skulle kosta att gå på Arsenal hemma mot Newcastle… £120…!

Nog för att jag visste det var dyrt på Emirates, men det där är ju… taking the piss…

Leyton Orient mot Walsall visade sig aningen billigare… Får se…

På tal om vilket. Olov H ska än en gång ha tack för att han skickade mig senaste numret av Offside, som innehåller en utmärkt undersökande text om den tragiska fars som utgjort de gaiska finanserna under Christer Wallins styre.

En av metoderna Wallin använde för att få fram snabba pengar kortsiktigt var ‘third-party ownership’, där utomstående parter (i det här fallet sponsorgruppen Gais Intressenter) äger av klubben utsålda andelar i individuella spelare. Detta är något som förbjöds i Premier League efter Tevez/West Ham-affären 2007, men som fortfarande också är vanligt förekommande i just Latinamerika.

Jag tycker faktiskt inte man behöver höja på ögonbrynen så mycket över att det blev förbjudet. Inte bara att det skänker en stank av slaveri över handeln med spelare, utan att det strider mot själva fotbolls- och klubbkulturen som den utvecklats under åren.