Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Lundkvist profilerar

Categories: Kulturellt
Friday, Feb 22, 2013

poeterArtur Lundkvists lilla häfte “Poeter i profil: tolv poetporträtt” (en titel som väl knappast kan lämna någon i det minsta tvivelsmål om innehållet…) kom som ett brev på posten i förra veckan (tack, M!).

Den utgavs som FIB:s Lyrikklubbs årsbok 1959, och kostade fem kronor. Jag tycker alltid det är något väldigt hemtrevligt med äldre föremål som kostade just fem kronor. Det går att lita på saker som kostade fem kronor.

Och Artur Lundkvist går absolut att lita på. Här är han inte så mycket kritiker som introduktör, och kanske var det i den rollen han egentligen klädde sig bäst. (Jag tror mig aldrig någonsin ha läst en dikt av Artur Lundkvist, nu när jag tänker på det…).

Han har verkligen förstått sig på dessa tolv poeter, och det han skriver är aldrig mindre än förnuftigt, och aldrig mer än bra. Man får sig dessutom flera funderare på modeskiftningarna i den moderna lyriken. Wallace Stevens är förstås alltid aktuell, men vem läser idag Paul Eluard? Varför känns surrealismen så förfärligt gammalmodig (även om jag lockats läsa om Tristan Tzara igen)? Är Dylan Thomas idag verkligen så stendöd som han framstår här? Henri Michaux kan också vara värd ett återbesök, förresten, liksom förstås René Char.

En annan funderare är om det överhuvudtaget skrivs sådana här introduktioner till utländska poetiska författarskap längre? Jag har en känsla av att det idag kommer ut avsevärt fler sådana författarskap i svensk språkdräkt än det gjorde 1959, men ska gärna låta mig överbevisas om motsatsen. Mycket givande läsning, hur som helst.

12 Responses to “Lundkvist profilerar”

  1. Aldrig mer än bra?

  2. Ja, aldrig briljant, aldrig lysande… Kompetent var ordet, sa Bill.

  3. Hade det varit sämre om det varit lysande? Mindre passande? (Jag fattar inte.)

  4. Det var kanske krångligt uttryckt, men jag avsåg första hälften av meningen som beröm, andra hälften som ickeberöm… “Det är aldrig mindre än förnuftigt, men å andra sidan är det heller aldrig mer än bra/kompetent”. Ett tveeggat svärd, liksom, det har säkert nåt tjusigt namn i retoriken…

  5. En HELT annan sak: London kl 14.00 fredag. Support Bradley Manning network / demonstration.
    Ingen i Stockholm så vitt jag sett.

  6. Jag fick inte heller riktigt grepp om Lundkvists texter. Var de bra? Eller var de dåligt skrivna? Jag försökte att läsa dem med en annan tids ögon.

    Du har nog rätt, Gunnar. Avgörandet var inte enkelt. “Både och” blir nog svaret.

  7. Manning: Lördag var det förstås, med det fattade du, om du alls var på. Men du är nog vid kusten..

  8. Malou: Ja, alltså, kompetent, informativt, nyanserat – men det lyfter liksom aldrig…

    Gabrielle: Kusten? I wish…

  9. Men när Artur själv skrev dikter var det väl ett väldigt påslag av lianer, grön mamba, jaguarer, slingrande floder, och annat vitalistiskt? Så han kanske bara tog ett stort steg tillbaka och coolade ner sig till typ akademisk föreläsare när han skulle “introducera”. Det är rätt sympatiskt tycker jag. Hela han var sympatisk.
    Men jag har aldrig orkat läsa någon av hans tre böcker som finns i lanthuset. Bara kollat upp lite av något som verkade svensk romans med djungeln.
    Ursäkta om jag är ohövisk. Med lite tur kan jag kanske återkomma efter sommaren med mera Lundqvist.

  10. Tack, Gabrielle, det var bra att veta, för jag svävar (trampar?) (ålar mig?) i okunnighet om Arturs egen dikt. Jag vet att jag tidigare läst hans introduktioner av vad han kallar “negerdiktarna” från francofoniska Afrika, men det är nog allt. Jag läser ju gärna en eftersommarredogörelse av din läsning, absolut.

  11. Vi betraktandet av den här texten kan man dock tycka att tiden lite grann gått ifrån honom ; )

    http://tekoppenstankar.wordpress.com/2012/07/02/kvinnornas-vasen-enligt-artur-lundkvist/

  12. Oj, oj, oj, oj, oj, oj, vad hemskt… Piiiiinsamt…!!!!!!

    Faktum är jag tänkte fråga (men släppte det) i bloggposten varför de kvinnliga diktarna (poetissorna?) så till den milda grad lyser med sin frånvaro, både här och i de andra introduktionerna jag läst…

    Skrev han någonsin något om Södergran, Boye, Maria Wine (ähem), Dickinson, Sor Juana, Sapfo, Gertrude Stein, Elizabeth Bishop, Marianne Moore…?

    Men kvinnor har ju inget “varför”, så “varför” skulle han det?

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004