Assommons les pauvres!
Categories: KulturelltTuesday, Mar 5, 2013
Blev just påmind, inte bara om Baudelaire utan om det sorgliga faktum att min franska befinner sig på den skamliga sidan av obefintligheten, dvs där jag kan lite grand, men aldrig någonsin mer… Att kunna läsa Baudelaire, Stendhal, Rimbaud, Flaubert med den behållning man borde få… en naude att stilla bedja om…
Nå, här är i alla fall den ganska flippade “Låt oss ge de fattiga stryk!” ur Spleen de Paris (1869) på fransosiska och på anglikanska.
March 5th, 2013 at 2:17 pm
Men va’ f…. Finns det ingen självcensur längre? Vad tror du skulle hända om Borg eller Reinfeldt (eller Annie och hennes polare Ankersjö.) skulle läsa det här??? Ta bort den engelska versionen åtminstone. They dont spik frensch you now.
March 5th, 2013 at 2:57 pm
Baudelaire hittar någon slags revolutionär sanning i det där mötet, när gubben ger tillbaka och klår upp (det sprättborgerliga?) jaget alltså.
March 5th, 2013 at 6:06 pm
Detta påminner mig om följande:
http://www.youtube.com/watch?v=-1BJfDvSITY
March 5th, 2013 at 6:55 pm
Jag kommer att tänka på en aforism av Lenin under 1905 års revolution (som han till större delen ivrigt följde “från läktaren”, dvs i exil):
“Den som har smakat piskan är värd dubbelt så mycket som den som inte har det”
Lenin var ingen demokrat, men han formulerar ändå en sanning om politiska skiften som (tror jag) har stor giltighet: det är först när ganska många vanliga människor rycks ut ur sin “comfort zone” och blir beredda att våga obehaget, frivilligt eller ofrivilligt, det är först då man kan vänta sig stora förändringar. Vid den tiden kunde man förstås bli piskad från hästryggen, eller nertrampad, om man gick ut och demonstrerade i Ryssland.