Edward Collier (1642-1710) var en holländskfödd, i London verksam konstnär som bl.a. specialiserade sig på att om och om igen måla sin ‘letter rack’. De flesta målningarna – det ska finnas drygt hundra stycken, undangömda i muséernas dammiga skrymslen och vrår – kom till under 1600-talets sista decennium, och de har nu ägnats ett djupgående studium av hans främsta kännare och beundrare Dror Wahrman, recenserad i senaste numret av LRB (betalspärr, dessvärre, men som vanligt: om något är värt prenumerationen…).

Konsthistoriskt kan man förstås föra in dem i stilleven-traditionen, men de har också – som recensenten påpekar – rötter i det som senare kom att kallas trompe l’oeil. Här ser man pedantiskt återgivna almanackor, vikta tidningar, brev, anteckningsböcker, sigillvax, gåspennor, kammar… Vad som är så fascinerande med dem är inte minst det “postmodernistiska” anslaget: spelet mellan repetition och variation, mellan den fotografiska kylan och den katalogiserande lidelsen, mellan realism och hyperrealism. Jag måste erkänna mig fullkomligt förälskad i dessa bilder.

Nu tenderar Dror Wahrman – återigen enligt recensenten Adam Smyth – att övertolka bildernas innebörd och Colliers avsikter, men det kan man kanske förlåta honom. Han vill se dolda budskap, korsreferenser, tematisering, där det antagligen inte finns så särskilt mycket att ta fasta på. Bland annat pekar han på udda “felstavningar” (undderstanding), men felstavingar på den tiden är ju bara “fel” om man förväntar sig att sextonhundratalet alltid stavade rätt. Vilket man som bekant inte gjorde… (som det sagts: världens främsta författare, “Wm Shakspear”, kunde ju inte ens stava sitt eget namn…)

Hur som helst, att få se några av Mr Colliers brevhållarbilder i verkligheten måste utgöra nästa hållplats på ens bildningsresa.