Om plankning
Categories: Brittiska medier, Svenska medierMonday, Sep 2, 2013
NUJ:s frilanssektion har startat en kampanj mot plagiering. Bland annat undersöker man olika mjukvarulösningar på att detektera plankningar, t.ex. Turnitin. Problemet (ett av många) med detta är att de flesta av dessa program har ett akademiskt fokus, inte en bredare journalistisk inriktning.
Jag har själv fört på tal ett ännu mer problematiskt problem, nämligen översatta plankningar. Detta är förstås något av det svåraste att upptäcka. Jag tog som exempel Sverige, och vad jag ser som ett sorgligt problem i svensk journalistik: hur relativt vanligt det är att man plankar engelska förlagor, framför allt inom ekonomi- och kulturjournalistik. Vi stötte ju på ett problem i SvD härförleden.
Det är värt att reda ut begreppen först, för det är ett otroligt luddigt definierat ämne. Det rör sig om en vänster-till-höger-skala som beskriver graden av övertrampets allvar och därmed lättheten att spåra det, till det mindre allvarliga och svårigheten att spåra det (se en grafisk reproduktion på WP här, skrålla ner) Här dock i fallande skala 1-5:
(1) Copy&Paste plagiat (dvs. ord-för-ord-plankning) -> relativt lätt att spåra
(2) “Dolt” plagiat (även kallat Copy&Shake&Paste) ->
(3) Parafras (stuva om orden för att undvika anklagelser om plankning) ->
(4) Översättning (t.ex. då från engelska till svenska) ->
(5) “Idéplankning” (att helt enkelt lyfta någons artikeluppslag) -> relativt svårt att spåra
Strikt juridiskt går det alltså bara att åtala (1), de andra går fria från rättsligt eftermäle. Vår vän i Svenskan täckte ju in (3), (4) och (5), men inte mycket hände när jag mailade honom via Svenskan (så offentligt jag kunde) och påpekade det. Och jag fick ett ganska axelryckigt svar av honom till slut (se kommentarerna).
(Nota bene: Detta handlar alltså inte om vanliga rewrites i kvällspressen, t.ex. Aftonbladets vana att citera Daily Mail, där källan nästan alltid brukar anges. Sådan journalistisk indolens kan man visserligen förfasa sig över, men det är ingen brottslig indolens).
Jag vet inte riktigt varför jag känner så starkt om det här med plankning. Jag har vissserligen aldrig råkat ut för det själv (vad jag vet). Men jag har alltid tyckt det är soppigt och svagt, äckligt och klibbigt; det är definitionen på oprofessionellt: om man ska ägna sig åt skrivande, varför då inte skriva ordentligt?
Mitt intryck är som sagt också att översättningsplankning är ett reellt problem i svensk journalistik, liksom förmodligen i andra länder också (jag har fått höra en del anekdoter på sistone…). Före internet var det inte sådär förfärligt många av oss som läste TLS, LRB och NYRB regelbundet, men desto mer slogs man alldeles för ofta av dejà vu-känslor när man läste svenska texter. Det verkar inte ha förbättrats.
Jag vill be mina läsare om två tjänster. För det första, vad finns det för aktiva procedurer och system i Sverige för att upptäcka plagiat, online eller ej, akademiskt eller ej? Specialiserad mjukvara för att spåra översatta plagiat existerar ju knappast inte (ännu), men har det skett några försök i den riktningen? Jag ska också kontakta SJF för att se vad som händer där.
Det andra är att jag vill be de av er som upptäcker plagiat att maila mig detaljerna. Jag tänker sätta ihop, inte något så ambitiöst som en databas, utan bara en exempelsamling över en viss tidsperiod för att eventuellt kunna dra några slutsatser om problemets frekvens.
September 2nd, 2013 at 2:29 pm
Heter det verkligen plankning? Här hemma är det vad busungar gör i tunnelbanan; åker gratis.
Jag är inte alls så haj som du på linjerna mellan brittisk/svensk press. Men jag blev helt desillusionerad sist jag gick på Universitetet och hörde unga – vid det tillfället Jur.stud – prata om hur lätt de kunde sno grejer på nätet till sina uppsatser.
Generation-gap?
På SJF har jag ett par gånger haft kontakt med en utmärkt jurist Olle Wilöf, som sysslar med rättighetsfrågor. Tror han är kvar.
September 2nd, 2013 at 2:39 pm
Plagiat pa universitet ar ju, som vi tidigare konstaterat, helt ok i Sverige. Sa lange du inte aberopar plagiatet i ditt CV, eller i alla fall plockar bort referensen nar folk klagar, sa ar det inget hinder for en professur.
I nojesbranschen heter det visst “hemlig hyllning” nar man stjal nagot ord for ord:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article16301249.ab
September 2nd, 2013 at 2:42 pm
PS. Plankning ar val numera nar man fotograferar sig sjalv liggandes som en planka pa ovantad plats? (Se aven http://youtu.be/vLfAtCbE_Jc).
September 2nd, 2013 at 3:28 pm
Gabrielle: Javisst, gratisåkning i båda fallen…!
Fredrik: Det har du rätt i, den var något av en klassiker…
September 2nd, 2013 at 4:04 pm
Fran kategorin 4d, “mekanisk oversattning av manniska helt utan lokalsinne”, sa lyckades Aftonbladet idag oversatta £7.99 till 330 kronor, eftersom man blint rippade en amerikansk artikel som lagt pa frakt pa det engelska butikspriset.
September 2nd, 2013 at 8:20 pm
Ett tråkigt kapitel är ju också hur rúbrikspråket blir allt mer tondövt amerikaniserat: “Här hånar stjärnorna Idol-Ringo”, “Bästa tipsen för din nya blurayspelare”, “Hördu Obama, de här måste du se i Sverige!”, “Nu måste Apple sätta bollen”, “Justin Biebers nya frilla – Hånas hårt i twitterstorm” (ja, samtliga exempel är fingerade men det är precis så det låter). Strukna artiklar, ett pustande staccato med idel en- eller tvåstaviga klossar, inga agerande bakom en handling nämns utan fokuset ligger på dragarnamnen som Bieber och Obama ovan, även om de inte aktivt deltar i nyheten (klassikern “Så dog NN”).
Och kan ingen förbjuda förledet “monster-” i rubriker och ingresser? Monsterbil, monstertelefon, monsterplan, monsterorkan…det låter väldigt illa, just för att monster på svenska har en så grundligt inkörd koppling till groteska eller skrämmande djur. Tyrannosaurus Rex eller Moby Dick, ungefär, och just inget annat.
September 2nd, 2013 at 8:50 pm
I princip alla artiklar om säkerhetsproblem på datorer – det nya stora hålet i Java eller Explorer, Stuxnet ellet liknande “som låter hackarna ta kontrollen över din dator” – i svensk dagspress är koppade från utländska tidningar eller IT-bloggar. Dessutom är de svenska artiklarna ofta grovt okunniga, felaktiga och hysteriskt uppblåsta: de får det alltid att låta som om det senaste javahålet förvandlar varenda webbsida till en möjlig rövarkula där du plundras på fem minuter. Några källor anges det sällan i de här artiklarna.
September 3rd, 2013 at 10:19 am
Fick just reda på att det finns en svensk mjukvara (urkund.se) som mest tillämpas i den akademiska sfären, och vad jag fattat enbart inom ett och samma språk…