Normalt sysslar vi inte med gulligt på Pressylta, men vafan, det är ju lördag. Detta taget på Broadway Market idag. Tyvärr hann jag inte få upp mobilen och ta en bild på det också, men jag svär på allt som är heligt att Nisse med den gula mössan när han var färdig med samtalet gick och hängde upp bananen i klykan som skymtar allra längst till vänster…

Vi har här en född komiker, helt enkelt.

Hur som helst, när gårdagen väl var över gick jag och handlade förnödenheter på Sainsburys. Jag slängde som vanligt en disträ blick över osthyllorna. Något krävdes för att återupprätta balansen, min karma var något kantstött, och kanske detta något var en ost. Då dök en liten röd djävul upp på min vänstra axel och viskade i mitt öra: “Boursin!”

Den gamla 70-talsteveannonsen klämtade plötsligt i mitt inre: “Du pain, du vin, du Boursin…”. En sjuttiotalstripp…? Kanske. Schwarzwaldtårta, räkcocktail, ankbröst à l’orange – et du Boursin… Jag gjorde slag i saken, och kompletterade inköpet med ett paket McVities Cream Crackers för att vara på den säkra sidan. Jag tyckte mig ha gjort säsongens smakklipp…

Men det hade jag inte. Boursin är lika vidrig, lika smetig och fjollig och ischig som den alltid varit. För detta behövde alltså en vitlök dö…? Det är ost för såna som inte vet något om ost. Det är ostens Thomas Kinkade, ostens ‘Carmina Burana‘, ostens Lou Reed. Gör inte om mitt misstag.