Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

På tal om djur…

Categories: Uncategorized
Friday, Dec 6, 2013

Det här är en krönika jag skrev i DN nån gång år 2000…

Londons borgmästare Ken Livingstone har en tilltalande uppsättning både förnuftiga och excentriska åsikter. Vilken åsikt man bör hänföra vilken kategori kan man sedan ha delade meningar om. Det gäller inte minst ett av hans senaste utspel: att en gång för alla bli av med duvorna på Trafalgar Square.

Livingstone avskyr nämligen duvor. Det gör jag med. “Bevingade råttor” har han kallat dem, och “ohyra”. Absolut, det är jag med på. Men vad han ännu inte nämnt är att det dessutom är något djupt sinistert med duvor, i mycket högre grad än exempelvis råkor, som så orättvist demoniserades i Hitchcocks film (han borde förstås använt duvor).

Om du tvivlar, svara då på detta: varför ser man alltid, enbart och uteslutande fullvuxna duvor? Var är deras ungar?

Just det, de har inga ungar. Duvor är nämligen inte duvor, utan fysiska manifesteringar av allt sådant vi skulle föredra att leva utan: elaka tankar, dåliga vitsar, fattigdom, avundsjuka, bingolotto, och så vidare.

Livingstone är inte den förste att se sanningen i vitögat. Westminster Council, den lokala myndigheten, har själva länge försökt att bli av med duvorna. I en särskilt imbecill åtgärd för några år sedan fångade man in dem allihop, under ett förfärligt flaxande, och forslade sedan ut dem till någon avlägsen plats utanför London…

“Javisst sjutton,” sa förmodligen någon av de ansvariga när Trafalgar Square dagen därpå återigen var fullt av de små kräken. Duvor har ju – precis som elaka tankar, osv – en viss förmåga att hitta hem igen, när man väl skickat iväg dem.

Vilken metod Livingstone tänker använda har ännu inte kungjorts. Men som en första åtgärd har han nu dragit in licensen för den Djävulens Handgångne som sålde duvmat till turisterna från sin äckliga, nerskitade kiosk.

Djurrättsaktivisterna har förstås redan satt igång en kampanj: häromdagen fick Livingstone en kanna vatten över sig på en presskonferens i Washington. Han tog det med ett jämnmod som kommer av fast övertygelse, djup insikt och seren visdom.

Samtidigt måste jag erkänna att jag fått en större respekt för djurrättsaktivisterna, som för en gångs skull engagerat sig för ett djur som inte är gulligt. Men den här gången är det en fåfäng kampanj. Förnuftets krafter kommer att segra.

22 Responses to “På tal om djur…”

  1. Här finns nästan inga duvor längre. Undrar var stockholmsmoderaterna gjort av dem? Satt in dem på sina näringsfattiga och tvångsisolerade ålderdomshem kanske?
    Inga duvor, men en helsickes massa gäss och kanadagäss som ingen jävel skjuter av fast de bajsar ner både gräsmattor o badplatser.

    Ne. Tacka vet jag grisar. Tycker vi kunde ha ett par på bakgården. Så att folk fattar vad som menas med liv. Och död då.

  2. Jag tror att frågan om duvungarna har utretts tillfredsställande av The Straight Dope. Man ser dem inte av samma anledning som man inte ser andra fågelungar, simfåglar undantagna – därför att de stannar i boet tills de är flygga. Den som saknar duvor i Stockholm kan gärna uppsöka något av stadens torg, eller centralstationens perronger. Eller ta tunnelbanan till Sundbyberg och åka rulltrappan upp till gatuplanet. Då rekommenderas dock ett uppspänt paraply. Vestigia terrent.

  3. Ja, jag håller med: duvor är verkligen äckliga. Jag tycker inte alls om dom.

    Men visst finns dom i Stockholm, Gabrielle B. Man ser dom sitta på taken på husen efter Karlbergsvägen vid Odenplan ibland och så ge sig iväg i vida svängar över dom tyska stationsbyggarna i den stora gropen som ska bli perrong för Citybanan. Och som Bengt O skriver finns dom även på perrongerna, Gamla stan m.fl. Och duvslaget vid Bellevue? Är dom inte kvar där? Nu var det ett tag sen jag var där. Senast hade nån klistrat små vita lappar i ögonen på den unge Strindberg (skulptur) vilket gjorde mig förgrymmad. Men jag kände mig inte gymnastisk nog att försöka klättra upp och ta bort dom.

    Jag har inte alls tänkt på det där med att man aldrig ser duvungarna – men jag gillar Gunnars förklaring. “Just det, de har inga ungar. Duvor är nämligen inte duvor…osv”.

  4. På tal om duvungar. En dag surrade det av spyflugor utanför köksfönstret på 8.e våningen. Förklaringen: bakom den tjocka betongpelaren på balkongen utanför, hade en duva sitt bo och en av ungarna hade dött. “Den torkar bort” sa den kloke (blivande) maken. Men icke så. Efter en tid kryllade det av likmask i kadavret som den andra duvungen satt på. En gårdskarl hämtade duvorna med en säck.
    Från den dagen satt en duva på fönsterblecket och stirrade otäckt på mig med röda ögon. Det var som i en Hitchcockfilm.
    Men så plötsligt en dag, tittade den lilla ungen fram bakom pelaren igen. Kan dess mor ha burit upp den?

  5. Jag mptte ha någon sorts duvförträngning. Likaså gott. De enda jag ser är den i duvslaget på Bellevuehöjden. Dr har de en bra habitat, som ingen stör.

    Nej, men, hörrni, tacka vet jag lejon.

  6. Vi kan väl hålla oss till grisar, Gabi. Dom har vi nog mer erfarenhet av.

  7. Jovisst Malou, men man har väl läst sin Hemingway och Blixen?

    Vad beträffar våra söta grisögon tycker jag fö att det är alldeles utmärkt att de har sina beskyddare i denna snöda värld.

  8. Tänk det vackraste jag vet är skorpioner
    Dessa ludna kära missförstådda kryp
    Jag vill ha dom
    Jag vill samla millioner
    Det gör inget om dom ger mig varsitt nyp

    (P.Ramel om icke gulliga djur)

  9. A wonderful bird is the Pelican.
    His beak can hold more than his belly can.
    He can hold in his beak
    Enough food for a week!
    But I’ll be darned if I know how the hellican?

    (Edward Lear)

  10. Nu blir det litet OT här, hoppas du ursäktar.

    Jag läste just litet om Edward Lear som jag, skam till sägandes, aldrig hört talas om. Tydligen skrev han raden “How pleasant to know Mr. Lear” i en vers. Det får mig omedelbart att tänka på Eliots “How unpleasant to meet Mr. Eliot”. Finns det något samband där eller någon gemensam källa?

  11. Det gör det säkert, Bengt O, men jag är inte mannen att elucidera pga akut kunskapbrist. Men att Eliot var väl medveten om, och influerad av, nonsenstradtionen står utom allt tvivel. Den syns särskilt i hans tidiga diktning, om katter och Mr Prufrock och annat.

    I den traditionen ingick ju också Lewis Carroll:

    `Twas brillig, and the slithy toves
    Did gyre and gimble in the wabe:
    All mimsy were the borogoves,
    And the mome raths outgrabe.

    (Första versen av Jabberwocky)

  12. Från http://www.bbc.co.uk/programmes/b01gvtwl:

    “/…/ Robert Crawford, poet and professor of Modern Literature at the University of St Andrews, speaks about Edward Lear’s literary legacy. He will focus especially on T S Eliot, who often drew on the work of Lear in his writing, even going as far as to write the poem ‘How Unpleasant to Meet Mr Eliot’.”

    (radioprogrammet dock inte längre tillgängligt, i alla fall inte där jag befinner mig)

  13. Tack Gunnar och Fredrik! Jag är djupt imponerad och hade nog innerst inne förväntat mig att få svar från någon av Pressyltas polyhistoriker. Skall läsa mer om och troligen av Lear.

  14. Tack för pelikanversen. Den gillar jag.
    Tycker även om pelikaner – klart trevligare än duvor.
    Ska nog ta och kolla lite mer Edward Lear jag också.

  15. Börja kanske med hans mest berömda ‘The Owl and The Pussycat’…

    The Owl and the Pussy-cat went to sea
    In a beautiful pea green boat,
    They took some honey, and plenty of money,
    Wrapped up in a five pound note.

    http://www.nonsenselit.org/Lear/ns/pussy.html

  16. Det är i den dikten som uttrycket “a runcible spoon” används, vill jag minnas. Människor som inte tål nonsens hävdar att det syftar på en spork, eller, som vi säger på svenska, en skaffel. Men det är naturligtvis nonsens.

  17. Eller också “knaffel”, eftersom sporks brukar ha en tandad kniv på kanten av gaffeländan, och “runcinate” betyder just en tandad kant (om än mest på växter och blad)

  18. Ser här nu att “runcible spoon” finns upptaget hos Merriam-Webster i betydelsen spork (typ). Men å andra sidan tycks den betydelsen vara sekundär i förhållande till Lears ursprungliga icke-betydelse.

  19. På tal om duvor kan jag inte undanhålla den här tråden följande skivomslag (med tillhörande titelmelodi) som jag just snubblade på i en sån där “värsta julskiveomslaget nånsin”-lista:

    http://www.youtube.com/watch?v=4HxnjGYuR5E

  20. OMG… Nån borde ringa djurskyddsföreningen…

  21. Det slog mig nu något senkommet att engelsmännen är noga med att skilja på pigeon och dove. The pigeon är den flygande råtta som bajsar på dig, medan the dove är en poetisk eller religiös symbol. Jag påminner mig vagt en historia om en dam som insisterade på att fåglarna vid Trafalgar Square var pigeons, medan de väldigt snarlika fåglarna på torgen i Venedig, som hon hade besökt, var doves. Hur ställer du dig i den frågan?

  22. Jag går till läggen och finner följande: “DOVE: A bird of the Columbidae, or pigeon family. Formerly applied to all the species of pigeon native to or known in Britain; but now often restricted to the Turtle-dove and its congeners.”

    Själv tror jag “doves” bara är “pigeons” iklädda polotröja och slacks.

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004