Det här är egentligen ett essäämne, men bara för att tillfälligt skissa. Krig är lika med droger. Sedan antiken har soldater och officerare fått psykofarmaka för att orka med att döda.

Snabbspola fram till 1:a världskriget och det var, underligt nog, relativt drogfritt; mycket alkohol givetvis, men inte tillnärmelsevis som under 2:a världskriget, när alkoholen dominerade (Nazityskland var – bland mycket annat – ett fylledöme) men också de nya formerna av amfetamin som tagits fram på 1920-talet.

Med Korea- och framför allt Vietnamkriget kom heroinet, tillsammans med amfetaminet (krigsdrogen par excellence) och naturligtvis marijuanan, R&R-drogen…

Idag delar man ut droger till soldaterna som en del av deras kontrakt: upptjack, nertjack, sidotjack… Att så många veteraner från dessa senare krig begår självmord har mycket att göra med att de helt enkelt inte klarar nerresan.

I Syrien, läser vi idag, är det återigen amfetaminet som gäller… Captagon, heter det den här gången…