Tony Benn har dött, 88 år gammal. Inte bara hörde han hemma på Labourpartiets vänsterflygel, han var Labourpartiets vänsterflygel. Han kände Olof Palme mycket väl, och de två företedde en del likheter. Framför allt naturligtvis i det att de båda kom från överklassbakgrund och kom att omfatta förhållandevis radikala politiska åsikter. Detta var ett slags klassförräderi som gav upphov till ett märkligt djuplodande och intensivt hat mot dem – ordet hat är inte för starkt – och då inte bara från det samhällsskikt de skulle ha förrått. Man såg något liknande med Roosevelt 1930-talet. Precis som med Palme spreds ofta rykten om att Tony Benn skulle ha spenderat regelbundna perioder på sinnessjukhus, till exempel.

Det är ett egendomligt samhällspsykologiskt fenomen som man ibland också kan se i polisens ofta överdrivet brutala agerande mot miljörörelser, Occupy och andra: en poliskår rekryterad huvudsakligen från arbetar- och lägre medelklass ställda mot proteströrelser huvudsakligen rekryterade från medel- och övre medelklass. Som dessutom har mage att “klä ner sig” i gamla paltor och dreadlocks och näsringar och allt vad det är (att se avsiktligt fattig ut blir ju bara meningsfullt om man inte är född fattig, det insåg redan tiggarmunkarna, som huvudsakligen rekryterades från städernas borgerlighet). Vad kommer då en underbetald snut rustad till tänderna att ha för instinktiv inställning gentemot den priviligierade och låtsasfattiga protesten? Inte den generösaste.