Mutti
Categories: UncategorizedTuesday, Nov 25, 2014
George Packer skriver ett långt porträtt av Angela Merkel i New Yorker, en text som nästan är lika obestämbar, odefinierbar, som sitt ämne. Merkel ger ju sällan intervjuer, och då enbart till tyska media, och de är lika intetsägande varje gång. Packer verkar närmast tacksam att hon nekade honom.
Men visst är det en märklig process som skett, och sker, i Tyskland under Merkels tid. Hon har stadiga 75% approval rating i opinionssiffrorna. Konventionell partipolitik har liksom… upphört. Hon har blivit extremt lyhörd för folkviljan, så till den milda grad att hennes motståndare bara låter konstiga.
Hon är förstås inte “politikern utan egenskaper”, men… närapå. Det är lite kusligt.
November 25th, 2014 at 9:48 pm
Låter konstiga? Syftar du på Oettinger nu och hans aningen egna version av Engelska? Han är väl iofs med i samma parti…
November 25th, 2014 at 9:55 pm
Såpass initierad är jag inte, Fredrik. Jag tog bara mitt tankegods från Packers artikel och noterade att Merkel verkar liksom immun mot kritik, särskilt inom riksdagen. Hennes attityd i början av artikeln verkar typisk. Men det kan vara fel. Jag är mer än villig att bli rättad.
November 25th, 2014 at 10:09 pm
Gjorde bara kopplingen mellan att låta konstig och den här gynnaren som är väldigt bra på det: http://youtu.be/kuYBMCck2Rk (jag pallar ungefär en minut). Kanske borde läsa artikeln också 🙂
November 25th, 2014 at 10:31 pm
Den drogen han tankar på vill jag väldigt gärna ha tag i. Han är ju inte klok. But not in a good way.