Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for February, 2015


In- och autenticitet

Thursday, February 5th, 2015

Tim Parks är romanförfattare, litteraturkritiker, översättare, undervisar i Verona, samt intressant bloggare på NYRB. Han är säkert en jävel på marimba också. Nå, hans senaste blogg handlar om autenticitet i romaner och kommer fram till den föga förvånande slutsatsen att det handlar om the deeply felt. Men vägen dit är värd att läsa. Inte minst när han definierar vad inautenticitet kan se ut som:

In general, when a novel manipulates its material to conform to the pieties of the day, or alternatively to attack those pieties for no other reason than the visibility such an attack will generate, when its literary tropes are all too familiar, its clever prose reminiscent of other clever prose, then the compass needle is slipping away from true north.

(Parks sågade förresten en gång Salman Rushdies ‘The Ground Beneath Her Feet’ [fast tyvärr bakom betalvägg]).





Voiceover-Nytt

Wednesday, February 4th, 2015

Jag gjorde ett antal pickups på evangeliet idag. En svensktalande kännare – okänt vem – hade lyssnat igenom och producerat en lista på små misstag som krupit in. Den enda intressanta var min “tolkning” av Pilatus ‘Vad är sanning?’ Jag lät inte skeptisk, avfärdande nog… Men jag har alltid hört i frasen, inte bara skepsis, utan också ett mått av genuin undran, och jag tycker just den mångtydigheten sammanfattar figuren Pilatus. Men-men, sagt och gjort, jag skepsade på, lydig som jag är.

Det finns hundratals post-produktionsstudios i Soho, som denna, Halo på Noel Street. Problemet är att Soho håller på att förändras, och gentrifieras, vilket upprör många. De gamla kåkarna och pubarna, “glädjeflickorna” och “konstnärerna”, börjar försvinna. Nu finns det stora byggarbetsplatser på nästan varenda gata, lastbilar och cementblandare, avstängda korsningar. Och ett jävla borrande och oväsen, vilket gör livet till ett helvete för ljudteknikerna, trots tjocka väggar och ljudisolering. Vi fick avbryta flera gånger förra veckan.

På hemvägen fick jag ett mail från Francesca: har jag lust att auditionera för the voice of TV10 i Sverige? Visst, sa jag. Har aldrig hört talas om TV10. Kan det vara nåt?





Tillbaka till satiren

Monday, February 2nd, 2015

Fortsatt ding-dong mellan Håkan L och Göran Rosenberg i Svenskan. Rosenberg vill hävda, igen, att man bör “stämma av” sin satiriska yttrandefrihet efter mottagarens kapacitet för indignation. Frågan är kanske vem som mäter den kapaciteten – den som förorättar eller den förorättade? Och enligt vilka normer – demokratiska eller religiösa, eller en slags blandning av båda?

Jag kom för övrigt på ett annat (ganska uppenbart egentligen) exempel på satir som slår neråt. Som Owen Jones och andra påpekat, en märkbart stor proportion brittisk tevehumor/satir de senaste tjugo åren riktar sig mot underklassen, eller prekariatet om man så vill. Det är faktiskt en subgenre i sig. Till exempel många sketcher i ‘Little Britain’ (Vicky Pollard), ‘Harry Enfield and Chums’ (Wayne and Waynetta Slob) och ‘Catherine Tate Show’ (Lauren Cooper). Det finns spår av den i ‘Monty Python’ också, för den delen. Detta då från artister som nästan varenda en kommer från medelklassen, med universitetsbakgrund, osv.





Adam Curtis+

Sunday, February 1st, 2015

Jag har just sett Adam Curtis nya film ‘Bitter Lake‘, två och en halv timmar lång, som dessvärre bara sänds på BBC iPlayer i några veckor till. Detta är tydligen hans eget beslut, för att få ännu friare händer och göra en film “som inte går att visa på teve”. Men förhoppningsvis kommer den på Youtube förr eller senare.

Jag vet inte om Curtis dokumentärer har visats i Sverige. Han är ju en filmare med en helt egen stil, politiska filmer som ofta känns “som om man tittar på en dröm”. Han klipper ihop en mängd material, ofta i våldsamma kontraster – från nyhetsklipp till Tarkovskijs ‘ Solaris’ – och med ett minst sagt eklektiskt val av musik. De är dokumentärer man definitivt kan placera i genren grand narratives.

Men man ska vara lite försiktig med att ta ombord allt han för fram. Hans tema är makt, ideologi och eliter, och han har en tendens att se mönster och kontinuiteter som ibland tenderar mot, men aldrig går över i, konspirationsteorier. Hans historieskrivningar har fått viss kritik från experthåll. Det är dock, när det funkar, och det gör det nästan alltid, hypnotiskt bra.

Han är väl mest känd på senare år för ‘The Power of Nightmares‘ och islamism och ultrakonservatism, ‘The Trap‘ om samtida frihetsbegrepp, och ‘Everything is Going According to Plan‘, hans samarbete med Massive Attack. ‘Bitter Lake’ handlar om Afghanistans moderna historia, och hur de historier vi får berättade för oss blir allt simplare, allt svartvitare.

Får ni en chans att se några av dem så gör det. Men det kanske ni redan har gjort, som sagt. Ho hum.

PS: Upptäckte just att i alla fall första delen av ‘Bitter Lake’ finns på Youtube. Där finns nog det mesta andra också.



Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004