Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Några valtankar

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, May 8, 2015

Slutresultatet: CON 331 / LAB 232 / SNP 56 / LD 8 / UKIP 1 / OTHERS 22

Vad kommer att hända med Labour? Så här tidigt är det ju vanskligt att spekulera, men det är i alla fall ingen tvekan om att blairiterna i det som finns kvar av New Labour kommer att, ähm, flytta fram sina positioner. De kommer att framställa Milibands milda/lama/haltande försök att lämna det gamla Nya Labour bakom sig och svänga en aning till vänster i ekonomiska frågor (och en aning till höger i migrationsfrågor) som ett minst lika stort misslyckande som både Foot ’83 och Kinnock ’92. Problemet är, som Paul Mason säger, att Labour under nygamla blairiter kommer att förlora stödet från fackföreningarna, framför allt den största, Unison. Detta kan förstås uppvägas av att Unison enligt uppgift ändå överväger att fjärma sig från partiet.

Jag tror som många andra att en förändring i ledargarnityret inte kommer att spela någon särskild roll för partiets framtid. Det kommer förstås en tsunami av siffror under de närmaste dagarna, men hittills verkar det på procentantalen som att det finns en stark opinion, kanske t.o.m. mer än hälften, belägen till vänster om mitten. Men med tanke på att partimedlemskapet överlag är historiskt sjunkande kan man nästan förutsätta att den opinionen kommer att kanaliseras på annat sätt, i utomparlamentariska och/eller lokalfrågasammanhang, kanske rent av ett slags Syriza/Podemosuppsving, som Russell Brand och andra dagdrömmer om? Tveksamt, men det är i varje fall en opinion som knappast kan förhålla sig passiv med tanke på vad de närmaste fem åren kommer att föra med sig.

Envist faktum kvarstår (som Mason också säger) att för att balansera södra Englands toryröstare (utanför London) måste ett framgångsrikt vänsterparti, vare sig Labour eller ej, absorbera norra England, Midlands, samt en stor del av Skottland och Wales, och hur realistiskt är det idag? Och dessutom, i just dessa områden, absorbera stora delar av en redan disenfranchised arbetar- och lägre medelklass som just röstat på Ukip…

Politik är det möjligas konst, som sagt.

4 Responses to “Några valtankar”

  1. Blair har ju just tagit ordet i en artikel i Guardian och säger tydligen att “Labour can recover from its disastrous general election defeat only if it reoccupies the centre ground of British politics, proudly championing a pro-business agenda and bold new ideas to reform public service” dvs samma “triangulering” som andra vänsterpartier, inte minst svensk (s) har gjort. Oborne i den länkade artikeln ovan menar däremot att “”David Cameron is the real heir to Blair”.

    Jag tror inte på Blairs råd. I land efter land visar det sig att väljarna föredrar originalen och inte några “late adapters”. Österrike är ett typexempel och det kommer att visa sig också i Sverige när Löfven blir tvungen att utsätta sig för väljarnas dom.

    F.ö.fann jag också dina tankar om tories framtid synnerligen spännande och intressanta. Som du förstår reserverar jag mig dock mot “de stora nackdelarna” av ett utträde och hoppas dessutom att det inte blir några “rubrikskapande eftergifter/kompromisser” eftersom det skulle bli inledningen till ett sönderfall av hela tanken med unionen.

    Let my people go!

  2. Vad gäller Blair, som Oborne säger: partiet som försökte besätta mitten (LibDems) har blivit utplånade. Partierna som hängav sig åt ytterligheterna (Ukip, SNP, Greens) är dom som har gått framåt. Blairismen är historia.

  3. Det kommer att bli minst sagt knepigt att bedriva någon form av genomtänkt oppositionspolitik mot Cameron och få genomslag för det, nu när Tories fått egen majoritet och de två andra större engelska partierna befinner sig i fritt fall. Spelplanen är på många sätt helt blank: å andra sidan är brittiska MPs ett betydligt mer oregerligt och sturigt gäng än de loj(al)t pappersvändande riksdagsmännen i Stockholm.

  4. Man ska dock inte överskatta hegemonin i torypartiet, det är i många avseenden ett mer splittrat parti än Labour. Jag tror t.ex. inte att de får igenom omröstningen om att utträda ur ECHR. Minst 30 tory MP’s skulle sätta sig emot, enligt beräkningar.

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004