Jag läser om – för vilken gång i ordningen vet jag inte – Elaine Scarrys ‘The Body in Pain: The Making and Unmaking of the World‘ (1985). Det är en bok jag fann fullkomligt omvälvande när jag läste den första gången, och den har fortfarande en enorm, nästan fysisk kraft att påverka ens känsla, tänkande, ens Anschauung. Det beror kanske mest på de första sådär 50 sidorna, som är en grundlig, övertygande och oförglömlig analys av tortyrens maktpolitiska dynamik: hur den utgör ett tillintetgörande (Unmaking) av fångens värld, kropp och språk, allt vilket absorberas in i regimens ekande tomma emblematik. Hon behandlar sedan hur man börjar om, utifrån detta intet, hur man börjar “göra” världen igen, genom kropp, språk, verktyg, symboler… Kreativitetens grunder. Det är en, bokstavligt, enastående bok.

Detta med anledning av att jag håller på att skriva om den legendariska Helen Bamber och hur London blev ett globalt centrum för behandlingen av tortyroffer. En inspirerande historia. Fortsättning följer.