Nya charkrisker?
Categories: CharkMonday, Oct 26, 2015
Jag stod mitt i falukorvsgrytan när nyheten kom att WHO omklassat chark (och nötkött) från klass 2A (“probably carcinogenic to humans”) till klass 1, där den tillsammans med alkohol, tobak, arsenik och asbest har uppvisat “tillräckligt med belägg för en kausal länk till magcancer”.
Trogna läsare vet att vi har varit här förut. Jag har då förhållt mig något skeptisk eftersom alla undersökningar jag hittade var epidemiologiska, dvs man hade inte funnit en kausal länk utan en korrelation mellan chark och cancer. Man hade alltså helt enkelt frågat magcancerpatienter om deras kostvanor och då funnit en förhållandevis hög förekomst av chark och nötkött.
Nu är jag inte klar över om “tillräckligt med belägg” innebär en allt större ackumulation av samma slags epidemiologiska resultat, eller om den genuint kausala länken har funnits existera. Men tills jag hört en sund kritik av WHO:s nya beslut så är det klart att man måste ta det på större allvar – allt medan man ska komma ihåg att det är rätt stora mängder chark och nötkött man måste äta för att substantiellt öka risken.
Jag måste också säga att min skepsis fortfarande finns kvar när man inom begreppet “chark” (processed meats, alltså) kan få med både vidriga snabbköps-hotdogs på burk och en soltorkad jamón ìberico. Det är någonting som inte stämmer med kategorierna här, syns det mig.
Likadant: eftersom vi ätit denna mat på mer eller mindre samma sätt i tusentals år varför är inte de historiska magcancersiffrorna avsevärt högre? Det är lite grand som med argumentet att marijuana är en gateway-drog: hade den varit det skulle antalet heroinister bland oss varit så överväldigande stort att samhällmaskineriet knappt skulle fungerat.
PS: Bra, om kort, analys här. Mer om vetenskapen här. Parmaskinkakonsortiet har sitt att säga.
October 27th, 2015 at 1:50 am
Ha ha ha. Skrattar högt åt heroinliknelsen. Och även jag kan känna skillnad på en lammkorv och en dagiskorv. Men av helt personliga, ej kosmologiska, skäl äter jag mkt mindre kött nu än förr. Och lite rätt har ju ekologerna, om att gående köttdjur är mer avgasiga, enkelt talat.
October 27th, 2015 at 9:58 am
Chark är knark! Enligt vad jag hört i den här vägen (från ett forskarföredrag på Karolinska institutet) är det framförallt nötkött som är kopplat till cancerrisk. Personen som talade (har glömt hans namn) hade jämfört nötköttskonsumtion och mag/tarmcancerfrekvens runt om i världen. Men cancer är komplicerat, det är inga enkla orsakssamband av typen ät x och du är säker på att få cancer.
October 27th, 2015 at 1:01 pm
“… eftersom vi ätit denna mat på mer eller mindre samma sätt i tusentals år varför är inte de historiska magcancersiffrorna avsevärt högre?”
Jag ska inte låtsas att jag kan ett smack (Schmock?) om detta. Men en forskare som jag pratade med betraktade “köttrelaterad” cancer som en biprodukt av demokratiseringen. Innan Per-Albin, Tage eller vem det nu var lyfte oss upp ur torpsittarnas dimmor låg det på våra tallrikar – enligt denne forskare – framförallt potäter, rovor, betor. Samt en minimal köttbit, lika liten och symbolisk som nattvardens oblater.
I takt med att våra plånböcker växte sig fetare rubbade vi de proportionerna – och satsade istället på gigantiska schnitzlar och ett symboliskt salladsblad.
Och det är den omställningen som nu ställer till det för oss.
Men som sagt, jag har inte tillräckligt med kött på benen för att kritiskt kunna granska den sortens utsagor.
October 27th, 2015 at 2:47 pm
Det är nog så sant, JCB, men jag tänkte mer i ett internationellt perspektiv, och då inte minst charken/nötköttet i samband med bröd. Eller för att citera mig själv från analoga Pressylta 1 maj 2007:
Charkens förhållande till brödet går väl inte att kalla annat än välsignat av historien.
Från det ögonblick Hillel d.ä. langade in ett par skivor påsklamm mellan ett par matzos och beställde in en pilsner har brödet varit en trogen, en given, en near-as-dammit symbiotisk följeslagare till ett ständigt evolverande, allt mer sofistikerat globalt charksortiment.
October 27th, 2015 at 4:08 pm
Den välkände gourmanden Edward Blom sa nyligen i en intervju i DN att fem extra levnadsår inte är något bra skäl att avstå från ankflott. Det är en princip jag skulle vilja tillämpa på charkuterier också.
October 27th, 2015 at 5:45 pm
Förutom då att gourmanderna helt har tappat greppet om tillvaron. Se tex Per Morbergs skärbräda för 4000 kr.
Mat som religion kommer nog att att död på fler än vad själva ankfettet och baconklistret gör.
Vad beträffar ekologin kring köttkonsumtionens tillväxt, vg googla.
October 27th, 2015 at 5:58 pm
Helt riktigt, både BengtC/Blom och Gabrielle… Det är vad som utspelar sig före döden som väger tyngre. Och gourmandernas verklighetsförankring, liksom ekologin, är uppenbart urspårad. Luckily I don’t do religion, though…