Franskt igen
Categories: UncategorizedSaturday, Nov 14, 2015
Svårt att veta vad vettigt man kan säga om Paris. Två syriska pass har nu hittats, vars ägare kom som flyktingar genom Grekland i oktober (men de kan förstås vara stulna). Your heart sinks… Och så påpekade någon just på Twitter att Frankrike nu har (eller har dom det?) rätt att åkalla Natos artikel 5 för ett militärt angrepp på den islamistiska “staten”. Hjärtat sjunker igen…
November 15th, 2015 at 12:42 am
Kort notis bara:
“However, a U.S. intelligence official told CBS News the Syrian passport might be fake. The official said the passport did not contain the correct numbers for a legitimate Syrian passport and the picture did not match the name”.
http://www.cbsnews.com/news/paris-attacks-teams-extremists-france-prosecutor/
November 15th, 2015 at 1:49 am
Visst kan det vara en red herring utplanterad på förhand av ISIS, men samtidigt är det ju numera ganska tydligt att många som kommer via Grekland utger sig för att vara syrier, med eller utan pass, eftersom det anses ge dem bättre odds i asylsökandet. Vare sig den här mannen var en “riktig” syrier eller inte lär fyndet betyda att regeringar över hela Europa drar öronen åt sig; efter ett terrordåd i denna skala är det ingen som vill chansa med polis- och passkontroll längre.
I stort skulle jag nog hålla med dem som menar på att ISIS inte lär skicka några tunga nyckelpersoner i halvsunkiga båtar över Medelhavet och uppför den mödosamma vägen genom Balkan – har de tränat upp folk på just terrordåd, sprängmedel, hemliga kommunikationer osv så kan man nog räkna med att de också har möjligheter att låta dessa personer åka reguljärt flyg eller båt in i Europa med välgjorda falska (eller tradade) pass istället för att riskera livet till sjöss. Men som sagt, även om detta gäller 95% så är det nog ingen hos diverse regeringar och polisorgan som nu vill ha öppna spjäll för de sista 5 %’en – eller för deras möjliga “sympatisörer”.
November 15th, 2015 at 12:24 pm
Jag oroas över beteckningen “krig” mot IS. Det påminner alltför mycket om Bush “war on terror” vilket väl var en avgörande orsak till dagens situation. “Krig” legitimerar på något sätt terrordåden – alla krig är vidriga men kanske några är berättigade? Skall Genevekonventionen gälla? Skall tillfångatagna IS-terrorister behandlas som krigsfångar? Kan man begå krigsförbrytelser? Beteckningen ger en helt oförtjänt status till denna fanatiska internationella mordiska gängkriminalitet. De är vedervärdiga brottslingar, inga soldater.
F.ö. ser jag att beteckningen “Daesch” numera används internationellt och även av Bildt. Motiveringen skulle vara att “Islamiska staten” skulle innebära att man erkänner den som en statsbildning. Men samtidigt mörkar man då anknytningen till islamismen. Kan inte garantera sanningshalten men har hittat förklaringen att “Daesch” skulle vara en förkortning av en arabisk sats som betyder just “Islamiska staten i Irak och Levanten”.
November 15th, 2015 at 3:25 pm
Ni har säkert läst Kenan Maliks artikel om “radikaliseringen”. https://kenanmalik.wordpress.com/2015/10/07/radiclization-is-not-so-simple/
Den gör det inte lättare för oss. Men nyanserar bilden.
Jag skulle nog gärna se att NATO tryckte på Erdogan att sluta fred med PKK, värdera kurderna, och sätta in stöd till dem, i första hand, i en krigföring från norr.
Det är ytterst sällan jag tänker i militära termer, men nu gör jag det. Kurderna har ju också varit lyckosamma flera gånger. Vilket inte får innebära att det bara är de som “offar” sig.
November 15th, 2015 at 5:58 pm
Maliks artikel var mycket intressant (fast lång). Vill också peka på Håkan LIndgrens intervju med honom i Sv.D: http://www.svd.se/sjalvcensuren-har-blivit-norm. Där går Malik till rätta med identitetspolitiken, enligt min mening ett snabbspår till “radikalisering” även om den ännu (i Sverige) endast tar sig uttryck i skrik och skrän på “kultursidor” och diverse krängthet. Men det är nog bara en tidsfråga innan någpn börjar sättas näthotelserna i verket.
November 15th, 2015 at 6:11 pm
För att fortsätta artikelrekommendationerna: Max Rodenbeck sågar ganska fotknöligt Ayaan Hirsi Alis nya bok i NYRB: http://www.nybooks.com/articles/archives/2015/dec/03/ayaan-hirsi-ali-wants-modify-muslims/
November 15th, 2015 at 10:00 pm
@Gunnar. Rodenberg deserves some kudos for the fact that he discusses the content of Ali’s book instead of just resorting to personal attacks on the author as for instance Pekgul and some Swedish professors, “experts” on islam. But his criticism in my opinion falls flat. Basically he seems to say either that islam has already reformed or that it cannot be reformed.
Noone denies that an overwhelming majority of muslims practice a religion adjusted to modern society including freedom and equality. Or perhaps like Christians going to “julotta”. But you also cannot deny that the mosques, in Sweden and elsewhere, are filled with hate preachers basing themselves on wahabism or salafism. So what should a young, rootless person with doubtful prospects do if offered a way to recognition and maybe even paradise?
It is essential that reformists within and outside islam concentrate on the fundamental issues outlined by Ali: The status of Mohammed and the Koran, The priority of present day over afterlife, Sharia vs secular legislation, Jihad. Even the thoughtful analysis by Rodenberg does not tackle those issues head on.
Finally: After Paris it is bitter to read that there is no “tradition of murderous martyrdom, in which the individual martyr simultaneously commits suicide and kills others for religious reasons.” … there is no such “tradition.”. There is now, at least.
November 15th, 2015 at 10:20 pm
För att nu återvända till svenska igen. Min länk till NYRB var som en RT på Twitter, inte endorsement, bara intressant. Jag är, som bekant, militant antireligiös. Men jag gillar när folk uttrycker andra åsikter. Och jag tyckte Rodenbecks detaljerade kritik var allvarligt menad, och bra.
November 15th, 2015 at 11:59 pm
Sen behöver man ju inte alltid vare sig Islam, Jesus Kristus, eller Röd Brigad för att vilja offra sig i krig. Kamikaze – remeber: http://www.svd.se/fem-tusen-flog-frivilligt-in-i-doden
Kanske är det ändå graden av desperation det handlar om? Samt någon sorts mytologi av det mer berusande slaget?
Men jag tror ändå att de främsta svaren på dagens situation finns i sociologin, och de många krigen och nedlåtenheterna bakåt i historien.
Dessvärre bidrar ju den moderna teknologin till att arrangera terrorhandlingar vars logistik inte var lika smidig före internet.
November 16th, 2015 at 5:31 am
Hirsi Ali är knepig, det tyckte jag redan när hon var som mest i ropet fön snart tio år sedan. Hon stämplar verkligen många av de mest foträta, långtgående uttrycken för islamistisk orotdoxi och fundamentalism (och diverse rörelsers värsta brott och repressalier) i pannan på alla andra med muslimsk bakgrund och säger sedan att; detta är islam, ni som kommer därifrån måste välja rakt mellan detta och USA:s eller Nederländernas författning, upplysningen osv, som om varje tanke innebar en “pledge of allegiance”. Det greppet förväxlar islam och islamism, och det döljer också att ‘muslim’ kan vara både en kulturell och religiös identitet. Vi kräver ju inte av alla som i någon mening kallar sig kristna att de ska ta avstånd från Westborokyrkan eller Knutby för att vi ska kunna ta dem på allvar.
Hon kräver av den muslimska kulturen att den ska ta ett pantersprång i sin bild av religionen och det civila samhället, ett språng som på ett ungefär (och ur hennes synvinkel) skulle motsvara vägen från 1400-tal till 1900-tal i den västliga/kristna kulturen. Om detta inte sker, då är de ISIS’ tysta supporters, eller nästan. Eh, intellektuella och religiösa revolutioner brukar inte ske genom att de påtvingas av en främmande kultur som står och kräver fram dem och då och då säger “nej, det räckte inte! ni är fdortfarande dom där!”
Jag är själv emot dimmig identitetspolitik, men Hirsi Ali hamnar helt fel, bland annat eftersom hon inte orkar skilja på sin egen personliga bakgrund och islam i stort.
November 16th, 2015 at 12:43 pm
Jag ställer mig tvekande till tanken att en religiös beteckning som “kristen”, “muslim”, “hindu” e.dyl. skall kunna uppfattas som “både en kulturell och religiös identitet”. Det senare betingar det första menar jag.
Ali har en minst sagt brokig bakgrund. Det hindrar dock inte att man bör kunna diskutera de punkter hon drar upp: många av islams fundamenta är,oförenliga med ett sekulärt samhälle med strikt åtskillnad mellan stat och religion eller idén att människorna har en fri vilja. Så var det, och kanske fortfarande delvis är, även inom t.ex. kristendomen: “Man måste lyda Gud mer än människor.” Prästkasten bär i alla religioner ett stort ansvar för hur vilka praktiska konsekvenser detta får. Gäller både Knutby och moskén. Men “counterwailing power” är mycket starkare i det första fallet.
(Ber om ursäkt för att jag skrev min förra kommentar på något slags engelska. Det blev väl automatiskt så eftersom jag skrev den i omedelbart anslutning till min läsning av Rodenbergs mycket tänkvärda artikel.)
November 16th, 2015 at 1:44 pm
ISIS rekrytering har annars rätt lite med traditionella “hate preachers” att göra — deras rekryteringsnätverk jobbar över nätet, via sociala media, riktar in sig på ungt folk (15-25) och försöker hålla sina lärjungar borta från vanliga muslimer (där hjälpta av att precis alla muslimer är potentiella terrorister i myndigheternas ögon) eftersom dom i fortsättningen bara behöver umgås med sina vänner i sekten. Ingen större skillnad mot hur grooming fungerar, eller de kvinno- resp invandrarhatande kretsar där folk som Elliot Rodgers eller trollhättedåren hängde.
Här en detaljerad artikel från NY Times om hur dom slog klorna i en “bride”, en ung amerikansk söndagsskolelärare…
http://www.nytimes.com/2015/06/28/world/americas/isis-online-recruiting-american.html
CSM hade en längre serie om hur rekryteringen fungerar. Ska se om jag hittar länken.
November 16th, 2015 at 5:13 pm
Men i praktiken, ute i verkligheten (och inte minst i historien, den brokiga) har ju “muslim”, “kristen”, “jude” ofta fungerat som kulturella avgränsningar, och då har det inte behövt ha så mycket att göra med personligt bekännande – det vi i väst numera ofta lägger in i “att tro på…”. Med “jude” är det väl rätt uppenbart att det glider mellan minst två fält: alla judar är inte konfessionellt troende och de har dessutom helt olika bud på vilken räclvidd religionen ska ha. Freud, Kafka och Einstein var judar, men inte i någon religiös mening – de var präglade av judisk kultur och kände lojalitet mot sitt kulturella arv, jag förmodar att det är likadant föär många som räknas som katoliker eller buddhister även om de sällan diskuterar detta högt. Och detsamma med muslimer.
Och det där gället ju inte minst i många stater i Mellanöstern, som är eller har varit mångetniska, där flera religiösa skikt har funnits sida vid sida. Från det Osmanska riket till länder som Egypten och Syrienför bara några årtionden sedan: det var normalt att flera religioner fanns och tolererades vid sidan av islam, och då blev frågan “vilken religion tillhör ni?” också liktydig med “vilken kultur kommer ni ifrån? vilka är era talesmän? vilken slags mat är ren för er?”.. Eftersom mycket få länder i västvärlden de sista tusen åren har varit lika öppet “multi-faith” som t ex Osmanska riket var (nej, religionerna var inte likställda fullt ut men deras utävande tolererades dock öppet) så är det en slags veckning i orden för religiös tillhörighet som inte är så lätt att ta till sig för många här i västerlandet.
Man kanske kan säga så här: det moderna begreppet om religionsfrihet och var man kan och bör sätta gränserna för hur en religion får visa upp sig, ta plats i det offentlig rummet har utvecklats med några tysta förutsättningar. 1. Det bygger på den nyare protestantismen som modell – där kyrkan, de troendes ‘esentiella’ gemenskap, i princip är osynlig, den har dragit sig tillbaka från de flesta världsliga anspråk och syns sällan ute på gator och torg – och där Gud inte gör några tydliga tillkännagivanden ner till jorden längre). 2. Det förutsätter att det är fullt accepterat att säga “jag/vi har ingen religion”. 3. ceremonier är sekundära i förh till “vad man tror på”, dvs ofta: vad man håller för sant. 4. Juridiken är i stort sett helt skild från religiösa kvarlevor. – Det här är saker som man till 90% har kunnat ta för givna i de moderna länder som har varit drivande i den här debatten, och det är också där som den sekulära religionsvetenskapen har utvecklats – Tyskland, den engelskspråkiga världen, Frankrike, Skandinavien osv. Men utanför den sfären är det inte lika givet och då matchar inte t ex islam, hinduism eller vissa slags katolska traditioner den här nätta avgränsningen mellan tron, folks inre liv och omvärlden.
Och Hirsi Ali rider i någon mening på den här avgränsningen, på truismen att “om man är muslim så tror man väl på Koranen och allt den säger?”. Jag har inget bud på ifall hon är medveten om det, men hon lutar sig implicit mot detta.
November 16th, 2015 at 6:11 pm
Jag finner religionshatet som dyker upp som respons till varje fall av idiotisk sekt-och-eller-assasin-grupp något enkelspårig. Dawkins har gjort ateismen till sin religion, och den är lika intolerant som de värsta stråken inom världsreligionerna. Så jag tänker bara i all ödmjukhet – som vanligt – påminna om den sociala gemenskap som kyrkorna erbjudit under århundraden, samt socialt arbete, och i vissa länder även politiskt arbete.
Att man är djupt ointresserad av religion är helt okej, men att blunda för bra grejer som kyrkor, social barmhärtighet och tom frälsningsarmén åstadkommit är falsk historieskrivning.
Auktoritetstro i alla läger, vik hädan 😉
November 16th, 2015 at 6:15 pm
Jag tror Karl Marx skulle hållt med dig, Gabrielle. Den sällan citerade fortsättningen på opium-citatet uttrycker mer eller mindre vad du säger…
November 17th, 2015 at 12:58 am
Som ett litet PS, en arabisk översättare om vad Daesh kommer ifrån och vad det betyder:
https://www.freewordcentre.com/blog/2015/02/daesh-isis-media-alice-guthrie/
November 17th, 2015 at 1:03 am
Och ja, apropå det där med syriska pass:
http://www.theguardian.com/world/2015/nov/17/serbian-police-arrest-man-with-syrian-passport-matching-paris-attackers
November 17th, 2015 at 2:03 pm
Kloka ord från dig, Gabrielle!