Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Mer läsfrukter

Categories: Svenskt allmänt
Monday, Aug 29, 2016

Jag skulle sagt att Klas Östergrens ‘Samlade noveller’ inte alls består av noveller, undantaget en eller två, t.ex. ‘Tumstock för en tillgiven’. Med vilket jag menar att han inte alls följer den moderna novellens formschema, etablerat av Tjechov, Joyce och andra: att lämna saker outsagda och låta läsaren fylla i; strikt ekonomi i ordvalet, låt formatet diktera mängden omfång och färg, inget definitivt och avgörande slut, und so weiter.

Det här är kortprosa som handlar om skrivandet. Skrivandet i sig. Vilket är rätt ovanligt att hitta i en novellsamling. Det börjar nästan alltid med att “jag” sitter hemma nånstans och plötsligt blir uppringd av någon som inte är huvudpersonen i historien, men är den som kommer att leda “mig” till huvudpersonen, som i sin tur har en tredje berättelse jag måste klara av innan jag kan berätta de föregående två.  Det är en slags extrem realism. Inte oväntat spelar konspirationer en viss roll i berättelserna.

Klas är en genuint demokratisk författare, i ordets bästa mening, på samma sätt som jag tidigare skrivit om t.ex. Tranströmer. Som läsare sitter man med honom vid köksbordet och funderar på samma saker, samma människor, samma händelser, och till slut låter man honom/berättaren avsluta alltihop just precis där berättelsen tar slut, när det – per definition – inte finns något mer att berätta. Det är det förtroendet författaren kräver och får, om han förtjänar det. Vilket Klas gör.

Nästa station: ‘Landscapes of Communism’ av Owen Hatherley.

3 Responses to “Mer läsfrukter”

  1. Han är, i likhet med t ex Eyvind Johnsson (eller Dostojevskij), fenomenal på att avlyssna människors olika sätt att tala och uttrycka sig, tvärs igenom olika samhällsskikt, åldrar, yrken osv – och sedan kanske förhöja det litet. Och han använder givetvis den gåvan, men inte för att blinka typ “titta vad jag är fiffig!” utan som en del av berättandet, för att sätta olika personer, situationer, miljöer – och deras inre motsägelser..

    Det är en berättarhållning som idag är litet ovanlig i den “finare” litteraturen, i varje fall i Sverige.

  2. Kunde inte hålla med mer, Magnus!

  3. Jag har en nästan genant faiblesse för Klas Östergren; hans ton, den där på en gång suveräna flykten och tillsammansvaron, distansen och medkänslan. Finns ingen bättre “ton” i Sverige. Och till det en massa konstiga intriger om konst och kärlek och fiffel och annat.

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004