Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Tro och vetande

Categories: Svenskt allmänt
Tuesday, Dec 27, 2016

Jag har en åkomma. Jag vaknar på morgonen med en melodi i huvudet, det kan vara precis vad som helst, från Mahler till Trio me’ Bumba. Det är inte alltid så trevligt som det låter, och jag fattar inte var de kommer ifrån, annat än någon djupt förhistorisk, bubblande minnesgrav där allting ligger och puttrar på något elakt, efterhängt sätt. De triggas alltså inte av något jag sett eller läst eller hört under dagens tidiga timmar, jag har dem i huvudet så fort jag vaknar. Freud har säkert en hel del att säga om detta.

I morse var det ‘Jag tror (jag tror) på sommaren’. Det var en schlager som drabbade oss under mina ungdomsår, men jag minns inte vem som sjöng den då. På Youtube idag syns i stort sett bara nyfascistiska versioner, som jag vägrar klicka på. Var det Trio me’ Bumba som spelade in originalet…?! Hur som helst, vad jag undrar är varför man behöver tro på sommaren? Den inträffar ju ändå. Det är som att säga ‘Jag tror (jag tror) på diskmaskinen’… ‘…blomsterbuketten’…’mopeden’. De finns ju ändå.

Varför spendera en massa tro på dem, när tron ändå är så bräcklig intellektuellt och känslomässigt, som vi vet från religionen? Sommaren, diskmaskinen, blomsterbuketten och mopeden är där för att vi ska känna oss trygga i deras existentiella Dasein. Om jag sa att jag inte tror på sommaren, och det blir ändå juni och midsommar och vackert, så borde jag ju känna mig ganska fel, och dum, och tvivlande. Det är därför jag inte bryr mig om att tro. Hellre veta.

11 Responses to “Tro och vetande”

  1. Wikipedia tror sig veta en hel del om den låten, dock inget om varför man ska tro på sommaren:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Jag_tror_p%C3%A5_sommaren

  2. Roligt.
    Jag har ett förhållande till sånger som stammar mer från min sjungande familj än ens från Dylan/Cohen/NinaSimone -kapitlet i mitt liv. Det kan vara Birger Sjöberg eller folkvisor. Men starkare än allt annat lever vissa keltiskt-engelska ballader i mig: Up among the mountains, Will you go, lassie, go, Auld Lang syne och så lite Rule Bittania på det. Då mår jag. Optimistiska mornar sjunger jag en tre till åtta låtar direkt i sängen.
    Men det har inte inneburit några överraskningar av typ Gamla Nordsjön. (Vilket ju vore garanterat Freudianskt)

    Mitt tips till deprimerade vänner har alltid varit: Bli arg, men framförallt: Sjung!!!

  3. Den melodi som just nu invaderat min hjärna är “Björnen sover”. Anledningen är att mina musikaliska söner utmanat sin gamle far till deltagande i ensemblespel (i morgon!!!). Jag har haft en altblockflöjt liggande på skrivbordet några veckor och märkt att mina fingrar – som aldrig trakterat något som helst instrument – långsamt, långsamt, men faktiskt hjälpligt frambringar rätt toner i rätt ordning. Håll tummarna för mig!
    För övrigt redan nu Ett Gott Nytt År!

  4. Modigt, Lennart, lycka till! Får man kanske höra nån inspelning nån gång?

  5. Historiskt sett infaller det kanske ändå då och då tider när “tron” på sommaren är mindre utbredd än man föreställer sig. Den tyska motsvarigheten till “Jag tror…” är den radikalpessimistiska schlagern “Wann wird´s mal wieder richtig Sommer?”, en landsplåga som drabbade dåvarande Västtyskland sommarn 1975 och som fortfarande överraskar genom sin ideologiska frispråkighet. Det är nämligen sossarnas fel att “sommaren” blivit så flyktig och sällsynt att den måste efterlysas. (“Schuld daran ist nur die SPD.”) Om jag förstått saken rätt ingår frågetecknet (“?”) i titeln; i skarp kontrast mot detta ängsliga spörsmål hette LP-skivan där schlagern ingick “Goethe war gut”.

    Någon som känner igen förlagan (melodin)?
    Censurerad version (utan anklagelser mot SPD):
    https://www.youtube.com/watch?v=KzEOvyDcVas
    Med explicit utpekande av sossarnas historiska ansvar:
    https://www.youtube.com/watch?v=SBg4taJ6pqw

  6. ‘City of New Orleans’, I’ll be damned…! https://www.youtube.com/watch?v=tyO1eRtDRcs

    Och detta utan ens en satirisk glimt i ögat?

  7. Jo, jag uppfattar det som satir på temat “allt var bättre förr”; det ironiska är dock att youtubekommentarerna, nostalgiskt och utan minsta ironi, kretsar kring föreställningen att musik och tv faktiskt var mycket bättre förr… Så betraktaren bestämmer själv – om satir eller radikalpessimistisk katekes.

  8. När du, Gunnar, bara kommunicerar med dina pojkvänner, tycker jag du är trist. Vad äre med dig? Så där har du gjort förr och jag har noterat det. Betraktar det som omedveten härskarteknik. Ciao!

  9. I’m suitably chastised, Gabrielle…! Alldeles rätt, det var hemskt ohövligt av mig. I sakfrågan kan jag bara instämma, det är faktiskt nästan spooky vad gäller just Birger Sjöberg och den irländska visskatten… Kanske en duett i skymningen nån gång?

  10. Jada.

  11. Då så.

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004