Dålig konst +
Categories: KulturelltThursday, Mar 9, 2017
En kort reflektion i TLS över dålig nittonhundratalskonst illustreras med en målning (klicka försiktigt på länken!) av den dåliga konstens skyddshelgon Bernard Buffet som är – hiskelig, jag vet inget bättre ord… Inte minst på grund av sin storlek, ju…
Annan dålig 1900-talskonst? De gamla vanliga kitschmånglarna så klart: Jeff Koons, Damien Hirst och varför inte, som skribenten säger, mycket av Giacometti? En del (saligt hädangångne Tom Lubbock bl.a.) vill gärna foga Gustav Klimt till den här helveteskretsen, och inte mig emot. Några andra förslag?
PS: Detta för övrigt den dag Howard Hodgkin gick ur tiden. En av de brittiska 1900-talsmålare man åtminstone bör titta närmare på för det ger utbyte, det är i alla fall en dialog på gång, syns det mig.
March 12th, 2017 at 5:39 am
Picasso. Sanslöst överskattad. Den sene Picasso kunde komma undan med vad som helst.
March 12th, 2017 at 8:38 am
Point taken, vad gäller den sene Picasso. Men det väcker en definitionsfråga. Var hans sena konst verkligen så aggressivt “dålig” – à la Buffet – eller var den bara habil, likgiltig, standard-Picasso, dussin-Picasso, liksom…?
March 12th, 2017 at 3:51 pm
Picasso, kräver lång utredning. Den ska jag nog bry mig om nån gång.
Men jag säger bara. Jeff Koons – don´t get me started.
Och de styckade kornas revansch kommer – Damien Fucking Hirst.
March 12th, 2017 at 7:18 pm
“Och de styckade kornas revansch kommer – Damien Fucking Hirst.”
Haha! Ja, låt oss hoppas det.
March 12th, 2017 at 10:15 pm
Här är vi alla överens. So far so good. Men jag är fortfarande ute efter är “aggressivt dåligt”. Vågar jag säga Liljefors?
March 12th, 2017 at 11:14 pm
Tycker det finns jättemycket aggressivt dåligt nu. Dan Wolgers har blivit en sån. Och den här .ex. http://www.vastsverige.com/lackokinnekulle/e/237843/Eva-Hild
Samt möjligen då dandykonstnären Einar Jolin.
Och så börjar jag bli astrött på Cindy Shermans varianter på kvinnoroller, som till sist landar i en sorts ironiskt människoförakt.
March 13th, 2017 at 3:07 pm
Önskar inlägga velig, halvhjärtad protest mot att Liljefors ska inordnas i den här dubiösa kontexten…
Velig för att jag egentligen kan för lite för att uttala mig. Men PROTEST för att jag på sistone själv börjat omvärdera honom.
Hans konstnärliga register må vara begränsat, men inom den snäva ramen ryms både gediget hantverk och en blick för motivet. Sen erkänner jag villigt att vissa komponenter i hans biografi imponerar på mig, framförallt att han gästspelade som “varietéartist” och att han anno 1901 entydigt solidariserade sig med det avantgarde (Strindberg & co) som högljutt (och utan minsta rädsla för konsekvenserna) protesterade mot att det första litterära Nobelpriset gick till en nolla (istället för till Tolstoj).
Det finns ett glapp mellan hur samtiden betraktade honom (oanpassad vilde) och hur han sedan postumt tämjts och idylliserats. Var inte Zorn och Carl Larsson “värre”?
March 13th, 2017 at 3:20 pm
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bruno_Liljefors#/media/File:Biologiska_museet_interi%C3%B6r_nov_2013_05.jpg
Det här är en intressant komposition där de enstaka fjäderfäna i förgrunden tycks konturlösa, nästan suddiga, medan “skärpan” istället ligger den platta, risiga busken. Ödsligt, apokalyptiskt landskap, “signifying nothing”. Klippväggarna i bakgrunden tycks förebåda Max Ernst, en annan balanskonstnär som ibland svajade betänkligt åt kitsch och svulstigheter, men oftast ändå hamnade rätt.
March 13th, 2017 at 4:25 pm
Boomen för Hilma af Klint på senare år känns rätt överexponerad. Hon var en intressant särling, men knapppast någon stor pionjär för det abstrakta måleriet. Ur hennes egen synvinkel handlade det ju inte ens om abstrakta bilder, eftersom hon tyckte att hon strikt avbildade en inre, andlig verklighet.
Sedan är det verkligen rätt tydligt hur hennes livshistoria och idéer är säljbara just i nutiden. Hon ställde inte ut därför att hon inte ville bli bedömd av män eller personligen mansplainad, nej…
March 13th, 2017 at 5:49 pm
Håller med JCB delvis om Liljefors. Rävarna blir man ju mätt på, men han har gjort ett par änder i havsbandet som ursäktar det mesta. Minns att Ulf Linde höll en urfin utläggning (vilket ju var hans minsta konst) om några änder på en klippa, som jag försöker länka till här. http://jeepneyprojects.org/wp-content/uploads/2012/06/Bruno2-Eiders-on-a-rock-1907-oil-on-canvas-Thiel-Gallery-Stockholm.jpeg
Och Magnus, om Hilma af Klint, det är ju inte allt det där mumbo-jumbot hon tänker som är grejen, mer än som något som går igång henne, men när jag kom in i stora salen Moderna, där hennes enorma målningar hängde på rad, fick jag både glädje och respekt. Bara det att måla så stort, i en tid när till och med männen satt och broderade på sina målningar. Hon var modig. Punkt.
March 13th, 2017 at 6:37 pm
Det där med Liljefors väcker en annan intressant diskussion, om djurmåleri generellt. För mig – och jag vet att undantag finns, som den med klipporna JCB visade – handlar det hos Liljefors så ofta om the pathetic fallacy, vad säger man, “besjälandet av djur” (?) dvs att vi rättar naturen efter mänskliga psykologiska/sociala mönster och begär. Det har varit min största invändning mot L, och andra inom genren – en genre som också har gloriösa undantag därvidlag, som George Stubbs och hans kusar som verkar vara mer arkitektoniska skapelser, monument, men därför också märkligt gripande där Liljefors ofta blir sentimental. Om det sedan gör hans konst till “aggressivt dålig” är väl en annan fråga, där får jag nog backa, i alla fall om vi håller Buffet som riktmärke…
March 13th, 2017 at 8:44 pm
Titta på min första länk. Det ÄR aggressivt dåligt. Tekno-marknadsföringskonst. Klonad Jean Arp, i labbet.
March 13th, 2017 at 8:52 pm
Förlåt mig, men först nu gitte jag klicka på den där Buffet etc-artikeln. Det VAR verkligen en hiskelig “konstnär”. Undrar om det ens finns så dåliga på arenan i Sverige. Vad ÄR det med snitsiga konstnärer?
“he is the touchstone of corniness. I’m not just talking about his obtrusive signature. ”
Hahaha. Och han har rätt i associationen till serieteckningar.
March 13th, 2017 at 8:54 pm
Håller verkligen med dig om Hild… Bejaysus…
March 15th, 2017 at 12:26 pm
Om vi ska tala om dåliga installationer så toppar jag med den här utställningen på temat “trash och sex”, som nyligen var i närheten: http://www.krognoshuset.se/leif-holmstrand/
Ett helt källarplan fyllt med delar av sönderslagna/kasserade cyklar, barnvagnar, fälgar och cykelkedjor i en enda röra. Bingo! 🙂
Underbart flugig presentationstext dessutom.
March 15th, 2017 at 2:03 pm
Jag tycker som sagt att jag kan för lita om konst för att uttala mig. En sak jag likväl ofta funderar över är att dålig konst (till skillnad från usel litteratur) ofta rymmer ett inslag av (möjligen oavsiktlig) humor och självironi. Fiaskon man le åt och utan aggressivitet vifta bort. Den riktigt usla litteraturen är däremot alltid till sitt väsen doktrinär och insisterande, varför det är omöjligt att försonas med femhundra sidor tafflig dialog, dött språk och klichéfyllda personporträtt. Eller annorlunda formulerat: Jeff Koons primära mål är att roffa sig åt mina pengar medan bestsellerförfattaren XYZ inte är nöjd förrän läsarens känsla av livskvalitet är allvarligt hotad…
March 15th, 2017 at 4:05 pm
Det tror jag du har helt rätt i… Jag kommer att tänka på Bertil Petterssons definition av pekoral: “Det utmärkande för en pekoralist är att uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan. Den emotionella och intellektuella kapaciteten räcker inte till för de stora ambitionerna. Vilket inte hindrar att känslorna är starka och äkta.”
March 16th, 2017 at 1:58 am
Jeff Koons får i alla fall mig att må illa. Liksom den ofantliga tungan i blå plast som nu köpts in för att “pryda” Universitetet i Frescati. Den är ett sånt där obetydligt påhitt som man kan skriva meterlånga texter om med hänvisningar till Baudrillard och Barthes. Men den är bara så fasansfullt ful och simpel att jag grips av både förakt och vämjelse.
Danmarks bäste konstnär, Per Kirkeby, sa en gång att den där 1%-regeln försett Stocholm/Sverige med en jävla massa dålig konst på gator och torg. Typ gräddvispen, som min late husband, kallade Palme- minnes-märket på Norra Bantorget. Not to mention hönan på Norrmalmstorg, som man numera får tacka för att den står där i stället för en blå tunga. Ack ja, det finns mycket.
Dålig litteratur har den fördelen att man kan slippa se den. Godnatt!
March 21st, 2017 at 10:35 pm
Men scheiss; vi glömde ju prerafaeliterna 😉
March 22nd, 2017 at 9:27 am
How could we…??!!