London igen
Categories: Brittiskt allmäntWednesday, Mar 22, 2017
Alla jag känner är OK. Det var bland andra en fransk skolklass som mejades ner, tre av dem allvarligt skadade. Nu på kvällen är det fortfarande lite som 7/7 i att man inte vet om det är över, om det finns fler dårar som springer omkring med mord i sinnet. Men det som nästan irriterar mig mest är all denna kölvattenssentimentalitet på Twitter om London som “they hate it because it’s beautiful”, det “livskraftiga” London som snart återgår till normaliteten, med fullpackade tubtåg, trängsel, tjafs och gnafs och allt skit man måste leva med. “London can take it”…
Fuck off entirely, I say…
March 24th, 2017 at 9:29 am
Erik Helmersson skrev en uppvisning i den här genren på DN:s ledarsida nu på morgonen, och menade dessutom på att Londonpolisen tydligen klarade det bättre än de gjort i Paris hösten 2015. Jo tjenare, Parisattacken var liksom långt mer välplanerad och proffessionell, och handlade om mjukare mål än en parlamentsbyggnad…
March 24th, 2017 at 12:57 pm
Det kallas ibland protagonismo, egentligen “ledarskap” men i överförd betydelse en vilja att sätta sig själv i uppmärksamhetens centrum och bli fokus för andra människors smärta. Londons reaktion var inte det minsta väsensskild från den i Paris eller Bryssel eller Berlin. Att folk så snabbt återgick till det “normala” beror mest på att deras jobb är så otrygga (avdrag på lönen om man kommer sent, terror eller ej) och att servicen på buss och tunnelbana är så skit att man måste vara ute i god tid.
March 24th, 2017 at 3:12 pm
TV-snubben som gick över bron “in tribute and defiance” några timmar efter att den öppnats igen var en höjdare i den här genren…
March 24th, 2017 at 4:30 pm
Philip Schofield… What a tit.