The End
Categories: Brittiskt allmänt, KulturelltSunday, Mar 26, 2017
Slutet för Paul Cocksedges studio i Hackney, och de gör en utställning av det på Salone del Mobile i Milano i april, i samarbete med New York-studion Friedman Benda: Excavation : Eviction. End of an era. Jag skrev ju copy för Paul under sex år, slutade för nåt år sedan. Det var roliga tider, alltid intressanta uppdrag. Inte minst det som började allting 2011: Manuscript. Men ingenting varar ju för evigt, utom dålig mat och konservatism.
(Foto: Mark Cocksedge)
March 27th, 2017 at 7:47 pm
Så blev han vräkt för att han borrade en massa hål i golvet, eller borrade han hålen efter han blivit vräkt? Framgår inte riktigt 🙂
March 27th, 2017 at 7:51 pm
Har inte fått tag på honom än, men hyreskontraktet stod alltid på spel under alla åren. Detta syns mig som ännu ett exempel på hur markvärdena i London gör det omöjligt för studios som Pauls att öht funka. Återkommer när jag vet mer.
March 28th, 2017 at 7:29 am
Eller ja, det får ju sin förklaring här också: https://www.dezeen.com/2017/03/22/paul-cocksedge-mines-floor-hackney-studio-furniture-excavation-evicted-milan-design-week-2017/
March 28th, 2017 at 9:54 pm
Ursäkta ett milt intrång, Gunnar. Men jag tror du skulle gilla den här artikeln om the decline of London av Ian Sinclair (och kanske har du redan läst den).
https://www.lrb.co.uk/v39/n07/iain-sinclair/the-last-london
March 28th, 2017 at 10:02 pm
Förlåt, han heter ju t.o.m. Iain,
March 29th, 2017 at 7:17 am
Faktum är, Gabrielle, jag hade t.o.m. tänkt blogga om den, just för att jag INTE gillar den…! Psykogeografer som IS går mig på nerverna, helt enkelt: se-på-mej i stället för se-på-stan, melodram i stället för dramatik. Han säger vid nåt tillfälle att han känner att hans roll som Londonskribent är utspelad. Jag håller med honom.
March 29th, 2017 at 2:11 pm
Du har lite rätt. Jag läste den entusiastiskt i början, när han beskrev uppköpens förvandlins-zoner. Men sen blev jag också mer tveksam när han hamnade i historiseringar och enskildheter, som hemlösa i en park. Min initiala entusiasm kom av att jag inte sett någon riktigt bra artikel om det uppköpta hedgiga Londons förvandling-. Har du?
March 29th, 2017 at 2:29 pm
Det finns en hel del, både artiklar och böcker. Owen Hatherley skriver alltid intressant, det finns en del av honom på nätet. Observers arkitekturskribent Rowan Moore gav i fjol ut en bra bok ‘Slow Burn City : London in the 21st Century’… Min kommande bok innehåller också en del i den vägen, men du får vänta tills nästa år med den (tidigt 2018 är senaste budet)…
March 29th, 2017 at 3:10 pm
Hörrni – när det gäller London; fråga alltid Gunnar först 😉
April 1st, 2017 at 6:37 pm
Jo, med min typiska esprit déscalier kom jag på att det jag skulle sagt är att svenska kultursidor numera är så over-the-top fulla med just barnsliga”titta-på-mig”texter att jag när jag läse Sinclair ändå tycker att han har ett mer vuxet “titta-på-mig”-stuk 😉
April 1st, 2017 at 6:49 pm
Jag förstår vad du menar, Gabrielle, även om jag inte läser mycket svenskt kultursidigt numera. Jag fattade däremot vad jag menade med Sinclair när jag såg videon på LRB. Det handlar bara om staden som metafor. Om distans. Om flanören som bourgeoisiens ultimata gestalt. Men detta får vänta tills ett senare tillfälle att utveckla. Stolpar.