Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

The End

Sunday, Mar 26, 2017

PCSend

Slutet för Paul Cocksedges studio i Hackney, och de gör en utställning av det på Salone del Mobile i Milano i april, i samarbete med New York-studion Friedman Benda: Excavation : EvictionEnd of an era. Jag skrev ju copy för Paul under sex år, slutade för nåt år sedan. Det var roliga tider, alltid intressanta uppdrag. Inte minst det som började allting 2011: Manuscript. Men ingenting varar ju för evigt, utom dålig mat och konservatism.

(Foto: Mark Cocksedge)

11 Responses to “The End”

  1. Så blev han vräkt för att han borrade en massa hål i golvet, eller borrade han hålen efter han blivit vräkt? Framgår inte riktigt 🙂

  2. Har inte fått tag på honom än, men hyreskontraktet stod alltid på spel under alla åren. Detta syns mig som ännu ett exempel på hur markvärdena i London gör det omöjligt för studios som Pauls att öht funka. Återkommer när jag vet mer.

  3. Eller ja, det får ju sin förklaring här också: https://www.dezeen.com/2017/03/22/paul-cocksedge-mines-floor-hackney-studio-furniture-excavation-evicted-milan-design-week-2017/

  4. Ursäkta ett milt intrång, Gunnar. Men jag tror du skulle gilla den här artikeln om the decline of London av Ian Sinclair (och kanske har du redan läst den).
    https://www.lrb.co.uk/v39/n07/iain-sinclair/the-last-london

  5. Förlåt, han heter ju t.o.m. Iain,

  6. Faktum är, Gabrielle, jag hade t.o.m. tänkt blogga om den, just för att jag INTE gillar den…! Psykogeografer som IS går mig på nerverna, helt enkelt: se-på-mej i stället för se-på-stan, melodram i stället för dramatik. Han säger vid nåt tillfälle att han känner att hans roll som Londonskribent är utspelad. Jag håller med honom.

  7. Du har lite rätt. Jag läste den entusiastiskt i början, när han beskrev uppköpens förvandlins-zoner. Men sen blev jag också mer tveksam när han hamnade i historiseringar och enskildheter, som hemlösa i en park. Min initiala entusiasm kom av att jag inte sett någon riktigt bra artikel om det uppköpta hedgiga Londons förvandling-. Har du?

  8. Det finns en hel del, både artiklar och böcker. Owen Hatherley skriver alltid intressant, det finns en del av honom på nätet. Observers arkitekturskribent Rowan Moore gav i fjol ut en bra bok ‘Slow Burn City : London in the 21st Century’… Min kommande bok innehåller också en del i den vägen, men du får vänta tills nästa år med den (tidigt 2018 är senaste budet)…

  9. Hörrni – när det gäller London; fråga alltid Gunnar först 😉

  10. Jo, med min typiska esprit déscalier kom jag på att det jag skulle sagt är att svenska kultursidor numera är så over-the-top fulla med just barnsliga”titta-på-mig”texter att jag när jag läse Sinclair ändå tycker att han har ett mer vuxet “titta-på-mig”-stuk 😉

  11. Jag förstår vad du menar, Gabrielle, även om jag inte läser mycket svenskt kultursidigt numera. Jag fattade däremot vad jag menade med Sinclair när jag såg videon på LRB. Det handlar bara om staden som metafor. Om distans. Om flanören som bourgeoisiens ultimata gestalt. Men detta får vänta tills ett senare tillfälle att utveckla. Stolpar.

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004