Det bär emot, men jag borde nog säga något om kommunalvalen i torsdags (London och andra storstäder ej inbegripna). Man ska i och för sig inte dra för långtgående slutsatser om hur dessa lokalval kommer att avspegla sig i parlamentsvalet 8 juni: röstdeltagandet blir större, väljarna har andra prioriteter på riksnivå än på lokaldito, osv. Men att de konservativa vann över 500 nya mandat, mitt i en regeringsperiod, att Ukip i princip är utplånat och att Labour led så pass stora nederlag måste peka i nån slags riktning. Labour förlorade kontrollen över Glasgow för första gången på fyrtio år, förlorade i gamla stamområden som Tees Valley och East Midlands, det går till och med bakåt i Wales (av alla ställen…). Reaktionen från Labour är i princip “Att det inte blev värre måste räknas som en triumf!”, vad jag alltid tänker på som den spelberoendes näst sista ursäkt. Jag befarar det värsta. Som sagt, när det kommer till morgonen den nionde juni: håll ett öga på var Labour hamnar i förhållande till etthundra invalda ledamöter, deras absoluta “naturliga” minimum.