14 Responses to “Läs detta!”

1. 

   Magnus
   September 30th, 2017 at 12:19 pm

   Affären var helt enkelt för stor och komplex för att sammanfattas i ett tv-program på en halvtimma (var det väl?). Vist kom t ex Anna-Greta Leijon och Hans Holmér lindrigt undan i den här återblicken, men frågorna om korruption och inofficiella polisutredningar skulle ha krävt mycket mer utrymme (och en förhistoria som går tillbaka åtminstone till Sahlgrenska-spionen 1975, kanske ner till 60-talet). Och då hade völ knappast Ingvar Carlsson ställt upp för nya tv-intervjuer…

2. 

   Gunnar
   September 30th, 2017 at 1:37 pm

   Jag tycker i din första mening ligger själva kärnan i det journalistiska problemet. Om affären är så pass stor och komplex så får man ju i rimlighetens namn ta mer än en halvtimma på sig!

3. 

   Koen van Veltem
   October 1st, 2017 at 9:21 am

   Problemet är att Sverige i praktiken var ett slags enpartistat i så många decennier (tror ingen regeringschef i ett demokratiskt land med allmän rösträtt suttit så länge som Erlander)och att många fr. allt äldre socialdemokraterl (som den på många sätt hedervärde Carlsson) i ryggmärgen någonstans ännu finns kvar där. Folkhemmets skuggsidor kommer aldrig att kunna belysas

4. 

   Magnus
   October 1st, 2017 at 12:52 pm

   @Koen: Kekkonen satt väl ett par år längre? Och Adenauer satt i femton år, inte så myckert mindre om man väger in BRD.s långt större folkmängd och utsatta läge i världspolitiken.

   Visst hade folkhems-Sverige en del korporativa drag, men tugget om “en partistat” och än mera “DDR-Sverige” (Filip och Fredrik m fl) är att ta i.

5. 

   Koen van Veltem
   October 1st, 2017 at 12:59 pm

   Sant. Kekkonen tre år längre. Men han var stats- och inte regeringschef. Då är det personligt och handlar inte om tänkbara koalitioner. DDR-tugget ställer jag inte heller upp på. Menar något annat

6. 

   Gunnar
   October 1st, 2017 at 8:18 pm

   Jag tror dock Koen har en poäng här. Inte så mycket enpartistat som ett djupt rotat konsensus, där MSM-media – ända sedan trettiotalet – tillhör samma ämbetssverige, samma politiska monolog, Stockholmscentrerat, som vi fortfarande hör. Ta två nyliga tystnader, dels FN:s Hammarsköljdsutredning, som börjar bli sensationell…Knappast ett mummel i svensk press. Och dels NYRB-artikeln som jag tog upp för inte så länge sen, om samarbetet mellan FRA och NSA: http://www.pressyltaredux.com/2017/01/fra-nsa-sant/
   Bortsett från Torsten K:s insatser – ingenting… Och då ska vi inte ens böja prata om Palmemordet…

7. 

   Magnus
   October 2nd, 2017 at 7:25 am

   Ja, visst finns det ett konsensustänk i Sverige som kan vara enerverande – jag skulle gärna se att svensk politisk och kulturell debatt var lika rörlig, oförfärad, skojig och rik på synpunkter som i England eller Frankrike, men “that ain’t gonna happen”. Sverige är (numera) inte en diskussionskultur på det sättet, och sedan finns det självklart en hel del blockeringar.

   Fast numera tycker jag inte att det är ämbetsmannaklassens röst man hör i massmedia (inklusive SR/SVT och DN), snarare hipstermedelklassens, en lätt nybrackig storstadsmedelklass, ofta stockholmsk och med drömmar om att staden ska bli som ett Chicago man oftast bara har sett på film. En ganska historielös och glatt blaserad klass (och just därför ointresserad av utredningar av gamla mord på gamla statsmän – vem bryr sig om ett eventuellt mord på Dag Hammarskjöld när man kan se många gåtor nystas upp i Homelkand eller CSI Las Vegas på tv?)

8. 

   Koen van Veltem
   October 2nd, 2017 at 7:58 am

   @Gunnar förstår uppenbarligen vad jag syftar på med “folkhemmet” (som i alla händelser inte existerar längre, även “minnesspåren” sopas igen eller förvrängs, förgrovas eller förskönas). Några nyckelord: lojalitet, kontinuitet, sammanflätningar, rörmokeri, öppna och dolda reträttposter, partibok. Allt medan det levdes gott, tryggt och förnöjsamt i ett väldigt annorlunda – mot såväl andra samtida som det egna nuläget – land. Den verkligheten finns inte längre. Hur och var, varthän o.s.v. den försvann – tja… Det är inte jag mannen att förklara. Kanske kan den fåfängans cirkus som @Magnus träffsäkert beskriver förklaras med ett glapp, en lucka, en vilsenhet efter detta monolitiska block som kanske allra starkast personifierades av Gunnar Sträng.

9. 

   Magnus
   October 2nd, 2017 at 10:48 am

   (Och just där överträffade förstås verkligheten och dess fasor alla tv-serier, i fråga om Las Vegas) 🙁

10. 

    Håkan
    October 2nd, 2017 at 12:01 pm

    Till Gunnar: berätta om Hammarskjöld-utredningen! Varför är den sensationell?

11. 

    Gunnar
    October 2nd, 2017 at 8:47 pm

    Håkan, det tänker jag inte alls göra, för jag är på semester i den ytterst trevliga staden Zagreb. 🙂 Men du kan få en intressant Guardianlänk från ganska nyligen… https://www.theguardian.com/world/2017/sep/26/plane-crash-which-killed-un-boss-dag-hammarskjold-may-have-been-caused-by-aircraft-attack

12. 

    Håkan
    October 3rd, 2017 at 6:17 am

    Tack – och ha en fortsatt trevlig semester! Som du skriver, det här kunde gott få lite mer uppmärksamhet i Sverige.

13. 

    Magnus
    October 3rd, 2017 at 8:03 am

    Visst fanns det redan på 80-talet en pyrande olust inför folkhemmets, SVT:s och vissa 68:ors förenade präktighet och pösiga “vi har byggt allt det Goda”-attityd. Jag minns tjugoårsminnet av 1968 – det inföll samtidigt med Ebbe Carlssonaffären, dessutom tätt inpå SAP:s hundraårsjubileum – som ganska kvävande i sin kompakta självrättfärdighet. Det kändes som att *’alla* tidningar skrev om hur stort och märkligt 1968 hade varit och att det fick bli den moderna historiens själva axel. Kanske har den där gladbitchiga och ironiska reaktionen som följde mot detta sedan slagit över en del, efter att många av de gamla statyerna har störtats.

14. 

    Magnus
    October 5th, 2017 at 7:56 am

    Apropå Mays komiskt misslyckade tal igår: man väntar ju bara på att någon ska ge Donald Trump en P45-blankett – eller ett “U R Fired, Sir!” rakt i ansiktet. Fast det lär inte bli lika enkelt att genomföra….