Romanraset
Categories: Brittiskt allmänt, KulturelltFriday, Dec 15, 2017
Arts Council England rapporterar (via The G) att försäljningen av skönlitterära böcker fallit drastiskt under senare år, och att följaktligen skönlitterära författare har allt svårare att tjäna sitt uppehälle på skrivandet. Det för i sin tur med sig att många av de som skriver romaner har inkomster vid sidan om, ofta som lärare i creative writing, vilket också innebär en allt snävare författardemografi begränsad till vita, medelålders män som skriver romaner om vita, medelålders män.
Orsakerna är förstås många, som artikeln också för fram: smartphones, Amazon och allt det andra. En kommentator pekade också på att Waterstones, den största bokhandelskedjan, för ett par år sedan lade ner sin populära “3 for 2”-kampanj när man köpte romaner. Många utnyttjade den för att ta en chansning med gratisboken, att t.ex. pröva på ett nytt och okänt författarskap, vilket ju är en sund och viktig strategi för litterär konsumtion.
Det vore intressant att höra hur det förhåller sig i Sverige, alltså med just romanförsäljningen. Om någon vet.
December 15th, 2017 at 12:50 pm
Sverige ligger väl före här, vi har ju länge haft “Köp 4 för 3 – den billigaste gratis”-.kampanjer på paperbacks. Och det där med att författarna blir en del av en stipendie- och skrivarskolekultur känns också igen. Den gammaldags författarkritikern som både skrev romaner, aktuell journalistik, debattinlägg och kritik (Eyvind Johnson, Sven Delblanc, Stig Dagerman, Suzanne Brögger osv) och som oftast inte lutade sig mot långa akademiska utbildningar, tv-program eller stipendienämnder har mer och mer skiutits åt sidan.av mer teoritunga och eh, trendigt utbildade “kulturjournalister”. som har gått rätt så utstakade vägar inom media.
Någon skrev i Expressen (tror det var där) nyligen att yngre svenska romanförfattare inte längre vill eller vågar gestalta genomförda tankegångar – underförstått tror de inte att läsarna skulle vara intresserade av romaner som på det sättet direkt konfronterar en yttre verklighet eller iscensätter idéer (eller så är de rädda att trampa någon på fötterna). Istället vill man ha en slags filmisk impressionism där berättaren ofta är osynlig, eller ironiskt sönderhackad prosa där synvinklar och meta.koncept är viktigare än personer, handling och tankar, Jag kan utan vidare medge att jag har fått samma intryck av den svenska romanscenen de senaste 10-15 åren