Det känns lite grand som geologiska tidsåldrar. Pressylta Redux har nu existerat med husorganen The Guardian och Observer i tre olika format: broadsheet fram till 2005, Berliner fram till igår, och tabloid från och med idag. Berlinerformatet var faktiskt en av de första saker jag bloggade om i analoga Pressylta (se september 2005), så jag får väl runda av med att recensera tabloiden också.

Först en fråga jag inte fått svar på ännu, kanske någon vet. Man säger att man med bytet till tabloid kommer att spara in “miljontals pund”. Men jag fattar inte – på vad? Inte papper eller trycksvärta, naturligtvis, eftersom jag tar för givet att arealen tryckt material inte kommer att bli mindre, utan sidorna bara fler. Så är också tabloidens huvuddel 68 sidor, jämfört med Berlinerns 42. Det måste röra sig om marginella kostnader.

Huvuddelen består alltså av nyheter, inrikes, utrikes, ekonomi och sport. Vad gäller just sporten kör man på traditionellt tabloidvis baklänges läsning, så att “förstasidan” är sista sidan. Det finns två instick, dels The Journal med ledare, kommentar, debatt, insändare, och dels gamla bilagan G2 i helt nytt format. Som förut använder man sig mycket av färg som vägledning till olika ämnesområden (som man också gör på den omdesignade webben) vilket jag kanske inte är helt förtjust i.

Det verkar också som man gjort sig av med vissa krönikörer. Paul Mason twittrade just att hans tisdagskolumn inte kommer tillbaka, vilket man kan skratta eller gråta över hur man vill. Återstår att se vilka andra som fått kicken under veckans gång. Slutbetyget? Jovars, den känns rätt bra, även om formatet har sina givna begränsningar. Jag vill gärna se hur en av deras longform-texter tar sig ut på sidorna, för de såg alltid väldigt snygga ut på större papper.

8/10