Cliff Richard fick alltså rätten med sig i åtalet mot BBC om intrång i privatlivet, vilket organisationen nu ska överklaga. Det var visserligen ett ganska klantigt genomfört journalistjobb, men Mr Justice Manns utslag kan också föra med sig ett allvarligt hot mot yttrandefriheten (Greenslade skriver en bra sammanfattning här). Framför allt att media med detta kan förhindras juridiskt att nämna personer vid namn innan de formellt häktats.

Problemen är egentligen trefaldiga. Först inkräktar det på press- och yttrandefriheten så som den tolkats sedan långt tillbaka. Sedan är det problematiskt rent polisärt och rättsligt, eftersom namns nämnande ofta för med sig att fler vittnen träder fram. För det tredje är det just därför en så pass betydelsefull inskränkning i lagen att den borde lagstiftas av de folkvalda, inte av att en enskild domare skapar case law i sedvanerätten på det här viset.

De läsare som varit med här från början minns kanske rättsfallet jag var med om 2005-6 (se bland kategorierna ovan, eller Wikipediaartikeln). Där, och i tre-fyra andra liknande rättsfall vid den tiden, hände något liknande. Tyngdpunkten i domstolarnas tolkning av ECHR flyttades gradvis bort från Artikel 10 (om yttrandefriheten) till Artikel 8 (om privatlivets helgd) vilket många förutspådde skulle få en chilling effect, som advokaterna kallar det, på medias sätt och rätt att granska.

Det är alltså värt att hålla ögonen på hur det här kommer att utveckla sig.