Som sagt, det blir alltså 31 oktober i stället, när barna klär ut sig till häxor och jagar godis runt kvarteren. Och det blir alltså EP-val i maj. Jag har inga vidare klokheter att säga just nu, annat än att det är lika sinnessjukt som förut fast med nya variabler med i spelet. Dessutom har jag besök av en gammal god vän och ägnar mig, med glädje, åt annat socialt och trevligt och titta sig omkring i London. Men jag återkommer vad det lider.

+ Och läs gärna under tiden Jonathan Meades om hur UK ser ut om tio år…

Vi har alltså ännu en, säkert inte sista, omgång Brexithändelser att se fram emot den här veckan. Resultatet, om något, från “förhandlingarna” mellan regeringen och Labour. Eventuella ytterligare indicative votes i parlamentet, kanske om tullunion. EU-mötet onsdag kväll när ev. förlängning ska beslutas. Fredag kväll kl 23 när UK inte omöjligt kraschar ut ur EU utan en deal.

Om det sista är vad som händer, och om jag fattat saken rätt, så kommer inte allting att stanna till kl 23:01 på fredag. EU kommer att lägga in en frist på c:a två veckor för att hinna sätta i verket alla de förberedelser och åtgärder man planerat för (och där UK alltså ligger långt efter), dvs saker som gränsfrågor och tullar, tariffer och avgifter, brittiska transporter över gränser inom EU, matpaket till svenska författare, osv.

Just nu ser det troligast ut att EU kommer att erbjuda ett års uppskov med Brexit, vilket innebär att UK måste delta i EP-valen i maj, vilket i sin tur kommer att orsaka djup splittring i tories, kanske för generationer framåt. Detta bortsett från Mays avgång till förmån för, tja… take your pick. Vad gäller splittring inom tories och parallellerna med Repeal of the Corn Laws 1846, läs gärna Larry Elliot i The G idag.

Också läsvärt är den konservativa kommentatorn och f.d. brexitören Peter Obornes omvändelse, som fick ett rätt stort genomslag under helgen. Här.

“54% av britter anser att landet behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna. 42% tycker landets problem skulle lösas mer effektivt om regeringen inte behövde bekymra sig om omröstningar i parlamentet” Källa: Hansard Society. h/t @redhistorian

En god vän skickade det här fotot härom dagen. Det ska vara väldigt berömt, men jag hade varken sett eller hört talas om det tidigare. Det gjorde ett oerhört intryck på mig eftersom jag ju håller på att översätta en roman om det intima förhållandet mellan de två. Så mycket större intryck därför att det är en ögonblicksbild, snarare än porträtt. Irvingfiguren andas så mycket karisma, t.o.m. här. Stoker var alltså så pass mycket mer storväxt.

Och det fick mig att tänka på att mitt i största allmänhet “visuella sinne” är ganska underutvecklat, så har jag i alla fall alltid uppfattat det. Det hade knappt gått upp för mig att man kunde googla på foton på dem, eller på Ellen Terry, eller allt det andra som förekommer i boken. Jag är usel på att ta fotografier. Folk ser ofta saker i bilder som inte gått upp för mig. Jag tycker förstås om konst lika mycket som the next person, men känner mig alltid liksom i underläge.

Jag är prosamänniska, skulle inte kunna skriva en dikt om mitt liv hängde på det. Varmed jag då menar bilder-i-ord, inte prosametaforer. Likadant tror jag inte jag skulle kunna skriva filmmanus, men jag älskar radio, röster, mikrofoner. Mina sinnen är på det stora hela narrativa, inte visuella – och jag inser att det är en ganska skranglig distinktion. Jag hör bättre än jag ser. Det har till viss mån också med tempo att göra: berättelsens väg vs. intryckets plats.

Hur som helst, om detta låter som svammel, skyll på Brexit.

May har just hållit tv-tal till nationen och mer eller mindre langat över ansvaret på Labour… Otroligt. Och detta ska ske före EP-valen. Ännu mer otroligt. Hon sa dock att en ny genomröstad indicative vote skulle bli juridiskt bindande. Men grejen är ju att Jeremy Corbyn inte kan sitta ner i samma rum med nån som håller på Spurs, ens, och nu kommer hans fingeravtryck att finnas på en Torybrexit. Aldrig i livet. Och den här planen tog dem sju timmar att komma fram till?

+ PS: (via @trillingual) Enbart de senaste dagarna:

– prominent Tory [Jacob Rees-Mogg] endorses the AfD
– far-right activists welcomed at Brexit protest
– pro-Brexit nationalists try to disrupt train lines
– soldiers filmed using pic of Labour leader for target practice
– more details of far-right plot to kill Labour MP emerge

Bercow har alltså valt ut fyra motions/indicative votes i kväll: – C: Clarke on customs union – D: Boles Common Market 2.0 – E: Kyle People’s Votes – G: Cherry on revoking A50. Omröstningarna börjar väl som vanligt vid sjusnåret åttasnåret BST. Resultatet kring 10 pm.

För övrigt, och trots mina reservationer, ska man nog heller inte helt avfärda talet om Weimar och fascism, om inte annat än som politisk-ideologiska dèja-vu-upplevelser. Som många har påpekat de senaste dagarna är det ganska märkligt hur mycket man känner igen i t.ex. Umberto Ecos “14 definitioner” av det fascistiska ögonblicket: meningsskiljaktighet är landsförräderi, fienden på samma gång för stark och för svag, selektiv populism, osv.

Jag återkommer. Tror jag.

+ Alla förlorade igen. Fuck off, I’m going to bed.