Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Det som komma skall

Categories: Brittiskt allmänt
Wednesday, Mar 25, 2020

Att spå om framtiden är väl något av det mest befängda man kan ta sig för just nu. Men, som vi vet, “befängd” är bara förnamnet när det handlar om Pressylta. Jag tänkte alltså spåna lite om det här med coronakrisen i relation till – vad hette det nu igen? – “Brexit”, ja…

Den officiella linjen hos regeringen är just nu att förhandlingarna kommer att fortgå som planerat. Datumen står fast: juni är sista chansen att begära förlängning av övergångsperioden, i annat fall är 31 december 2020 datumet för det definitiva utträdet, oavsett förhandlingarnas utgång.

Om man då förutsätter (och det är ju lite vanskligt) en del saker om coronakrisen så verkar detta allt mer orealistiskt för varje dag som går. De förutsättningarna gäller då inte bara UK, utan EU och resten av världen.

Det första är att krisen kommer att hålla i sig till ungefär sommaren 2021. Vid det laget bör man ha tagit fram ett vaccin. Vid det laget vet vi någorlunda säkert om viruset har muterat till något mildare eller ännu värre, och huruvida det kommer en andra eller tredje våg av smittor, särskilt när folk börjar gå tillbaka till jobben (vilket vi väl kommer att se i Kina rätt snart).

Det andra är att krisen kommer att förändra våra samhällen i grunden, på både makro- och mikroplanen.

Å ena sidan ekonomiskt och politiskt: djup ekonomisk kris + nyliberalismens definitiva död? experiment med, och krav på, medborgarlön? statens roll i ekonomin radikalt omvärderad? eventuella samlingsregeringar (som man just nu talar om här i UK) och hur de kommer att fungera? en ny öppenhet och transparens i de politiska processerna, inkluderat medborgarinflytande? Å andra sidan: kost- och konsumtionsvanor, umgängesformer och sociala relationer, krav på medbestämmande i smått som i stort, nya och dynamiska former av solidaritet medborgare emellan. Och så vidare.

Det kan alltså bli så att omständigheterna (“Events, dear boy, events” som Macmillan sa) helt enkelt kommer att diktera vad som händer med Brexit. Jag ser det inte ens som omöjligt att, med dessa omständigheter i tanken, en ny folkomröstning blir oundviklig när krisen väl har mattats av, eller försvunnit. Om inte, så kommer möjligtvis UK och EU att inse att det minst plågsamma sättet att gå tillväga är att stoppa klockan vid fem i tolv och låta övergångsperioden fortsätta open-ended. Alltså varken ett utträde eller ett återinträde, bara ett upphävande av processen. Jag tror just nu att någon annan möjlighet inte existerar.

Och då har jag inte ens berört hur krisen kommer att påverka EU själv. Vad kommer att hända med eurozonen, centralbanken, Schengen? Redan nu ser vi en ny slags dynamik i förhållandet mellan nationalstaten och det centrala EU-styret: vad kommer det att få för framtida konsekvenser?

Nå, jag lämnar av där. Det är mycket att tugga på bara så här långt. Och det är ju ett ämne man praktiskt taget blir tvungen att återkomma till.

Leave a Reply

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004