Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Språkfrågor igen

Categories: Språk
Saturday, Mar 21, 2020

När blev “timma” till “timme”? Jag sitter och läser svenska böcker och ser genomgående “en timme senare…”, “jag är där om en timme…”. Vid flera tillfällen fick jag rättat från “timma” till “timme” i översättningens korrektur nyligen. Flera onlinekällor säger att man kan använda båda, men svenska Wiki säger att “timma” är “dialektalt”… (?) Så “timme” verkar ha blivit standard numera – hur och när skedde det? För en timme sedan?

Skam till sägandes visste jag inte förrän häromdagen att det, precis som på svenska, är skillnad på egotism och egoism. Det förra är mer eller mindre “självförgudning”, att man anser sig överlägsen andra; det andra ungefär “självupptagenhet”, utan att nödvändigtvis anse sig bättre än andra. Det går inte en dag utan att man lär sig något…

Och så läste jag just en recension av en bok betitlad ‘A History of Solitude’, där man naturligtvis gör skillnad på solitude och loneliness, det förra något man vanligtvis eftersträvar, det senare vanligtvis inte. Men vi översätter väl båda med “ensamhet”? Eller har vi också alternativ? Har hittills inte hittat något, i alla fall.

17 Responses to “Språkfrågor igen”

  1. SAOB sager “TIMMA, sbst., se timme.” och anger 1500-talet som ursprung for bada stavningarna. Fast det tog iofs tills 2005 innan dom hann till bokstaven T, sa det kan ju ha andrat pa sig strax innan det.

    (fast kanns nog som om det “alltid” varit regionalt/fritt val/poetisk licens/etc)

  2. Ja, jag såg det, och blev inte mycket klokare. Men “timme” verkar ha HELT tagit över numera, vilket fick mig att undra…

  3. Timme och timma:
    TimmA är vanligare i mellansvenskt talspråk – resten av Sverige säger och skriver hellre timmE av den enkla anledningen att det “känns” mer korrekt. (Att jämföra med att “kolleger” var den enda korrekta varianten lääääänge, men sedan kändes det bättre och finare med “kollegor”, och vips är det den gängse formen som alla föredrar.)

    Tyvärr finns inget årtal, men vad jag kan se var timmE den vanligaste varianten ända till 1900-talet, när timmA dök upp som alternativform.

    Bevis: TimmA har inte någonsin haft eget uppslagsord i SAOL, utan bara kommit som en liten blindtarm och alternativ samt påhäng på timmE.

    Se här i SAOLhist: http://spraakdata.gu.se/saolhist/start.phtml?lemma=timme

  4. Väldigt intressant, Lotten, tack för det! Det där med “kolleger/or” har jag också lagt märke till under senare år. Och din websida ser ut som något jag regelbundet ska kolla in i framtiden.

  5. Solitude och loneliness! Vad intressant!

    Solitude översätts med de lite krasst konstaterande begreppen isolering, avskildhet och ensamhet.

    Loneliness översätts också till ensamhet och avskildhet – men även till de mer värdeladdade ödslighet, övergivenhet och enslighet. Som kanske inte eftersträvas i samma utsträckning?

    Sedan kan ju loneliness även vara ett adjektiv: ensamheten. Men det är en annan historia.

  6. Vad trevligt att höra, Gunnar! Men varning: lotten.se är en s.k. pyttipannablogg med allt möjligt i en enda röra!

    (Jag är hitskickad av din bekant Niklas Ejve, som vet att jag brinner för det svenska språket.)

  7. Jag har Niklas E att tacka för mycket, inte minst att hans far och mor satte honom till världen…! Det har varit många roliga språkdiskussioner här på Pressylta under åren, den har t.o.m. sin egen kategori för sökning. Hoppas få höra av dig igen!

  8. Det där blev inte uttryckt särskilt väl, Niklas, sorry… (språksvårigheter igen!) Jag menade bara att jag kände Ingemar och Bitte innan jag lärde känna dig. Jag skyller på coronakarantänen, it makes you stupid…

  9. Lotten, vad gäller solitude och loneliness. I distinktionen mellan dem finns, som du säkert vet, en lång historia som går tillbaka till den tyska romantiken och, framför allt, den tidige Marx och hans idéer om alienation. Lång historia kort. Den “solitude” som många tyska romantiker traktade efter (strax efter franska revolutionens extremt pubilka karaktär) hade några decennier senare förvandlats till Marx idé om konsumtionens ensamhet, något som nyliberalismen gjorde till överideologi från 1970-talet och framåt. “The radical solitude of consumerism” blev ett socialt fenomen, den djupt rotade ensamhet vi känner efter att ha köpt allt vi kan köpa men inte har genuint umgåtts med vänner på åratals. Denna “solitude” är alltså inte eftersträvansvärd, som för den romantiske poeten, utan den har förvandlats till just “loneliness”, destruktiv, förgörande. Därav alla de mentala störningar som ökat så explosivt sedan åttiotalet, och som kommer att öka än mer explosivt med coronakrisen. Att vi nu sitter ensamma på våra rum, kanske i ett år framåt eller mer, kommer att bli en av de mest omvälvande revolutionerna på tvåhundra år. På gott eller ont? Vet ej.

  10. Jag tyckte det var alldeles utmärkt uttryckt! Första gången jag fått en komplimang för min tillblivelse. Jag tror det skedde i Alassio på Italienska rivieran.

  11. Det är iofs en skojig tanke att det första man säger till ett nyfött barn är ‘Gratulerar! Bra gjort!’

  12. Kom just på att “ensamstående” ju ordagrant kommer av latinets ‘solitudo’: ensam + tillstånd.

    Nåja, nu ska jag inte sitta här ensam på min kammare utan leta upp massa människor att frottera mig med! (I mitt eget kök, alltså.)

  13. Finns det inte en dialektal aspekt här? Uppvuxen i Västergötland flyttade jag i slutet av 70-talet till Stockholm för att studera. Jobbade extra på Televerket där man på samtalsbeställningen ofta använde frasen “vi ringer upp om en timme”. Efter ett tag noterade jag att jag till skillnad från mina stockholmskollegor var ganska ensam om att istället säga “vi ringer upp om en timma”. Minns också en kompis från Norrköping som reagerade på att jag sa “glömt av” när han ansåg att det hette “glömt bort”. Handlar kanske om skillnaden mellan västsvenska och sveamål?

  14. Absolut, jag tror det ligger mycket i vad du säger – och att det är just därför jag som göteborgare har reagerat…!
    Glömt av/bort… Där får jag nog tänka till, men det är inte omöjligt jag använder “av” oftare än “bort”.

  15. “glömt av” later lite udda i mina icke-gotebosska oron. Och googlar jag ar forsta resultatet en av allt att doma datorgenererad bok pa 1.500 sidor pa amazon (“…en spleenfylld modfälldhet steg mot estraden…”), och strax nedanfor hittar jag tva diskussioner om huruvida man verkligen kan saga “glömt av”…

  16. “…en spleenfylld modfälldhet…” etc… Hur orkar du, Fredrik?

  17. 😀

    (googlade den frasen ocksa och fick exakt en traff, Viktor Serges memoarer pa marxists.org. det far forbli oklart om det verkligen finns en koppling mellan en falsk svensk forfattare pa amazon och ryska revolutionarer)

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004