Internet är ju rätt bra
Categories: InternetTuesday, Jul 15, 2014
Sorry, I was miles away… I Moskva, närmare bestämt.
Jag arbetar, så ofta jag kommer åt, på den uppdaterade versionen av boken om Gustaf Ericsson, “Mannen som kom tillbaka från de döda“. Det mest substantiella av det nya jag fått reda på sedan boken kom ut (2000) rör Ericssons mellanhavanden med Sovjetunionen i allmänhet, och Komintern i synnerhet.
Antydningar fanns det gott om att han skulle agerat “Ex-R:are” – “exekutivkommitténs representant” – under 1920-talet. Nu visar det sig att han faktiskt har en personakt i Kominternarkivet (som finns online!), men vad den innehåller vet jag ännu inte, mina reschösch-assistenter arbetar på det as we speak.
Det har också visat sig att Ericsson fick ut, inte bara en bok, utan tre böcker i Sovjet, mellan 1927 och 1930, något mycket ovanligt för en utländsk författare under de åren. En av upplagorna gavs ut i 100,000 ex…! Det har också kommit fram en del annat om hans Sovjetbesök våren-sommaren 1930.
Nå, detta leder nu fram till en ohyggligt banal iakttagelse (de känsliga bör kanske sänka ljudet) nämligen att det fanimej inte är klokt hur internet växt och utvecklats sedan 1998-99, när jag först forskade för boken.
Bara ett exempel. Ericsson påstår att han och en polare var med som statister i en Buster Keatonfilm i Hollywood år 1922, och att de i denna film ska ha legat i säng som patienter på en sjukhussal. Den enda internetkälla jag hittade var ett slags newsgroupforum (finns newsgroups fortfarande, förresten?) om Keatonfilmer, där jag då frågade vilken film, om någon, det kunde rört sig om.
-“Det måste vara ‘Day Dreams’ från 1922,” fick jag till svar. Buster vill vinna tillbaka sin flickvän och låtsas vara berömd kirurg, problemet var bara att “alla sjukhusscener gått förlorade”…
“17”, tänkte jag, men inkluderade ändå uppgiften i boken, som ren spekulation.
Idag kan man se hela “Day Dreams” på Youtube, i fullständigt skick. Inte finns där någon sjukhusscen. Jo, Buster låtsas vara berömd kirurg, men det visar sig vara på ett hundsjukhus… Ingen Gustaf Ericsson så långt ögat når.
Lär härav: vi har gått från sekundärkällor till primärkällor, och det måste väl vara rätt bra? Bortsett då från NSA och Snowden och allt det…
PS: För den som är intresserad, läs mer om arbetet med Kominternarkivet online här.
July 15th, 2014 at 8:57 pm
Jo rätt har du. Jag har haft liknande erfarenheter t.ex. när jag reviderade mitt inlägg om “Prinsen av Melite” och hans minnestavla på Slussplan. Så mycket ny information hade tillkommit. Men en allvarlig baksida är “länkrötan”. Om man vill belägga det man hittat med länkar finner man efter ett par år att de länkade sidorna helt enkelt försvunnit. Jag var rätt nöjd med undangömd information som jag hittat om mordet på Trotskij, bl.a. Siquieros bildarkiv och en mängd material från Veronaprojektet. Nu i efterhand ser jag att det mesta försvunnit. Mina länkar fungerar inte.
Jag råder dig att försöka ladda ner och “spara” viktigt material som du hittar på nätet. Det finns iofs ett program som heter WebCite (www.webcitation.org) som jag använt ett par gånger. Men länkar på andra nivån räddas ju inte .Dessutom vet ju ingen hur länge denna gratistjänst kan bestå.
Hur som helst ser jag med stor förväntan fram emot den uppdaterade boken. Blir det också POD som det tydligen heter?
July 15th, 2014 at 10:57 pm
Man kan också använda “tidsmaskinen” Wayback Machine på http://archive.org – den fungerar förvånande ofta, även för fullständigt obskyra sidor och långt utanför det engelska språkområdet. Förutsättningen är att man har en fullständig länkadress att köra på (även om det också finns möjligheter till klustersökning, dvs att man letar efter alla arkiverade kopior av sidor som haft en gemensam textsträng vid början av sin adress, av typ “www.dn.se/debatt/***”, och då kopior tagna under en viss avgränsad period – själva webbsidan kan föstås vara betydligt äldre)
July 15th, 2014 at 11:09 pm
Man får till exempel hyfsat många träffar på denna sajt den vägen, även kommentartrådar låter sig läsas – nu arkiverar du ju själv, men allmänt talat är väl den här bloggen inte något som man skulle tro att storgubbarna ute i världen brydde sig om att arkivera eller spana av… 😉 Bortsett från att FBI och NSA säkert gör det.
July 16th, 2014 at 8:32 am
Visst är länkrötan ett problem, men jag har å andra sidan alltid varit tekonologifientlig nog att aldrig riktigt lita på länkar, jag brukar oftast anlita mina vänner Ctrl-C och Ctrl-V och langa in intressanta saker i Worddokument i stället, som till slut blir stora schabrak till textfiler, på gränsen till ohanterliga, men ändå…
July 16th, 2014 at 1:59 pm
Din bok finns tillgänglig i det stora Ryska statliga biblioteket i Moskva. Däremot hittar jag inte Gustafs böcker där men det kan ju bero på att den elektroniska katalogen inte sträcker sig så långt bak i tiden (alternativt att de rensades ut av politiska skäl någon gång under de hårda åren).
July 16th, 2014 at 2:20 pm
Fame at last…!
Det där med att GE:s böcker inte finns kanske finner sin förklaring i Kominternmappen, vi får se…