Jag är hemskt, hemskt glad att jag inte är med i figurationsdebatten. Ja, jag är så glad att jag inte ens bryr mig om att länka till den, utan bara kastar träskorna i brasan och anträder en sval mazurka ute i trägår’n, grannar till varnagel.

Och det här kanske ni inte visste, men varför tror ni arbetarrrörelsen så kraftfullt drev just semesterfrågan under kampåren? Jo, så att arbetarklassen skulle slippa vara med om sommarens kulturdebatter. Och det var som bekant en av de mest lyckade av reformsocialismens strategiska målsättningar.