Amy Knight skriver i NYRB om Fokus nyliga rön om Raoul Wallenberg, och hon nämner i det sammanhanget en av de många obesvarade frågor som längre förbryllat mig, men som sällan omnämns: “Varför behövde överhuvudtaget det sovjetiska underrättelseväsendet Raoul Wallenberg?” Vad hade de för (potentiell) nytta av honom? I vilken specifik (krigs)politisk kontext ska man se bortrövandet?

Det har ju talats om att ryssarna misstänkte att Wallenberg hade starka kopplingar till amerikanskt underrättelseväsen, men jag har aldrig sett några belägg – och kan förstås ha missat nåt – för att de skulle varit starkare än de behövde vara för att Wallenberg överhuvud taget skulle kunna utföra sin heroiska uppgift, vid just den tiden, på just den platsen.

Å andra sidan, i min recension i DN (här i html) av Sergo Berias bok om sin far skrev jag följande: “Vad gäller Raoul Wallenberg vill boken göra gällande att han kidnappades av Smersh som en del av en kampanj riktad mot Beria själv, vilket i sin tur gick tillbaka på att Beria haft komprometterande samröre med familjen Wallenberg, bland annat under förhandlingarna om vapenstilleståndet med Finland 1940.”

[En uppföljare som formligen skriker på uppmärksamhet: vad i hela friden hade familjen Wallenberg att göra med Sovjets och Finlands förhandlingar om vapenstilleståndet 1940…?!]

Lägg därtill den gamla uppgiften – som jag sett bekräftad, minns inte var – att den unge officer som ledde kidnappningsaktionen mot Wallenberg var en ung major vid namn Leonid Bresjnev… Resultat: en salig – men fascinerande – härva.