Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Gatfest på Wilton Way, E8

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Apr 29, 2011

Men eftersom Wilton Way är too-cool-for-school, så är det alltså en ironisk gatfest

18 Responses to “Gatfest på Wilton Way, E8”

  1. Dom blev inte arresterade allihopa, som dom som skulle ha zombie-orgie?

  2. Ha! Nej, men på zombie-orgie vet jag en hel del som skulle känna sig hemma…!

  3. Tänk om den där gatufesten dessutom beställt sina partyprylar från Party Pieces. Då snackar vi ironipoäng en masse!

  4. Heter det verkligen “gatufest” med “u”…?

  5. Jag tror, verkligen, att det är den vedertagna formen: gatubarn, gatukonst, gatukontoret, gatufest, Anja Gatu. Allt annat låter rumphugget i mina öron.

  6. Which only goes to prove… att man blir tondöv med åren.

    Å andra sidan (??) får jag väl gå ner för den här gatustumpen och trösta mig med min gatuflicka i skenet av den här gatulyktan…

    Det här kräver en Bodil att reda ut, tror jag…

  7. Ha, ha! Gathörn, gatsopare, gatläggning var några andra ord som höll mig vaken i natt. Hjälp oss, Bodil!

  8. Tyvärr – men tack ändå för förväntan på mitt gat(u)vetande – jag kommer inte åt vad det är som lockar fram ett “u” och vad som inte gör det. Jag tittade igenom hela gat- (inlklusive gatu-) i Norstedts ordbok, men upptäckte ingen logik: ingen ljudmässig, inget som rör ordets plats i historien, inget som rör stilnivå etc etc

    Kanske vet Agneta. Eller Bengt.

  9. Jag har för mig att u:et är en gammal dativform, men vad det skulle innebära vet jag inte

  10. Jag tror helt enkelt så här: Det är lite olika dialekter som likt bifloder samsas i riskvenskans stora flod.
    Kan somliga inte säga r, och andra knappt ö, så är det ytterligare några som fobiskt undviker u.

    Önskar er ett gott gatularm, så här på första maj!

    Och hoppas på att framtiden kan skilja på var och vart.

  11. Kanske finns det något att utvinna ur det där med kasus, Gunnar, fast om man tar “gatlykta” och “gatubelysning”, så vet jag inte om det går att hitta någon skillnad i förhållandet mellan gatan och ljuset. Eller gör det det?

  12. Om Wikipedia är nåt att gå efter så ska en ändelse på -u vara en gammalsvensk ackusativform, dvs direkt objekt snarare än indirekt…

  13. Kanske är det så att det fram till en viss tidpunkt fanns en grammatisk skillnad mellan formerna med -u och utan. Kanske innebar -u:et ungefär “något som” alltså “gatubelysning”=något som belyser gatan, “gatukorsning”= något som korsar gatan etc etc. Sedan kom den tid då man miste känslan för den här skillnaden mellan “något som” och andra förbindelser och då slängdes ibland ett “u” på också där det egentligen inte hörde hemma. Kanske påminner detta – om det nu är sant – något om mångas problem med att skilja på “de” och “dem”, eftersom man aldrig hör dem utan bara “dom”.

  14. Jag tror du är på spåret, Bodil. Och rätta mig om jag har fel, men i ditt exempel “lampan belyser gatan” så är väl “gatan” direkt objekt? Vilket skulle betyda att vi har med ackusativ att göra (eller, hade i gammalsvenskan)? Därav ändelsen -u, så som det uppgavs i Wikipedia (i artkeln “ackusativ”)?

  15. Följande anmärkning i SAOB (1928) kastar möjligen lite (annorlunda) ljus över gat- och gatudunklet:
    ”Användningen av de båda nu värkligt levande ssgstyperna, gat- o. gatu-, regleras av ssgns eller framställningens stilvärde. I officiellt o. tekniskt språkbruk föredrages typen gatu-, i det otvungna vardagsspråket gat-. Ord som huvudsakligen tillhöra det förra, ss.GATU-RENHÅLLNING, GATU-VÄSEN(DE), använda därför sällan typen gat- (det senare ordet sannol. aldrig), medan däremot ett i vardagsspråket så vanligt ord som GAT-STEN numera aldrig annat än möjl. i konstlat språk torde kunna förekomma med formen gatu-. En särskild grupp bilda vardagliga, ofta föraktligt använda ord, sådana som GAT-POJKE, GAT-SKRIK, GAT-SLINKA, GAT-SOPARE, vilka i överensstämmelse med den allmänna regeln alltid ha typen gat-.”
    Om man ska tro den här förklaringen använder Gunnar med gatfest “det otvungna vardagsspråket” medan gatufest hör hemma i ett mer officiellt (eller konstlat) språkbruk. Fast intrycket är väl ändå att en uppluckring skett i användandet av de båda sammansättningstyperna. Om man går till SAOL hittar man gatufest men inte gatfest. Däremot accepteras t ex varianterna gatbuller-gatubuller och gatbredd- gatubredd. Hur konsekvent är det?

  16. Tack för det, Lars H! Är inte detta ett praktexempel på när språkvetare egentligen vill säga “har inte en aning, lessen” men i stället väljer att rigga upp ett regelverk som egentligen inte är ett regelverk…

    Men det är klart, en stilaspekt finns det ju. Det förklarar däremot inte var exakt u:et kommer ifrån, vilket är vad som kommit att intressera mig mer och mer. (Det var samma med det där vi diskuterade för ett bra tag sen nu, med s:et i “dragandes” osv – dvs. stilaspekten stod snart rätt klar, men s:et ursprung tog en stund att reda ut…)

  17. I hopp om att skapa ännu mer förvirring kastar jag in en högoddsare här. Är det inte en genitivmarkering? -u är ju en gammal genitivändelse i svenskan, och gatuorden skulle därför möjligen, eventuellt, kunna vara samma konstruktion som i “till salu”.
    “Gatubelysning” betydde ursprungligen “gatans belysning”. Sen dog genitivet i svenskan. Och då blev det fritt fram för allehanda gatpojkar.

  18. Spot on, JCB! Din högoddsare vinner på upploppet, har jag en bestämd känsla av…

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004