Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Ett brev betyder så mycket

Categories: Uncategorized
Wednesday, May 25, 2011

Av skilda anledningar – som jag hoppas kunna återkomma till – har jag letat igenom mina brevarkiv de senaste dagarna. Det luktade fuktigt om breven, för de har legat i en källare i sex år…

Hur som haver. Två iakttagelser. Först att man ju aldrig (pre-internet, alltså) sparade kopior på sina egna brev… allt man äger är breven man fick. Det ger en spöklik dimension åt läsandet. Vad var det jag kan ha sagt till Laura som får henne att skriva tillbaka på det här viset? Varför är Norman plötsligt så sentimental? Vad var det jag skickade till Marianne som gjort henne så sur…?

Det andra är… vilka volymer! Gamle polaren Cedric Smith skriver långa, tjutande, frustande roliga brev som börjar längst upp i vänstra hörnet, och fortsätter enkelradigt, inte bara ner till nedre högra hörnet, utan runt på baksidan, lika tättskrivet… Lena Tauson skriver på samma sätt fast för hand, och med stor lärarinnehandstil… utnyttja papperet, inga vita ytor får gå till spillo, man skrev upp i marginalerna, mellan raderna, till och med häftade på små lappar med nytillkomna uppgifter…

Men grejen är att allt var väsentligt… Inga tomheter, inget dummobilt metasnack som “jag sitter på tåget”…  alla breven har något viktigt och reellt att säga, till och med i sina mest banala ögonblick, därför att det tidsmässiga avståndet mellan att skicka och ta emot var så evighetslångt… man koncentrerade sig… ordens resa från mig till Mia fick av nöden ta sin tid, så man fick passa vad man sa…

Och så hittade jag några pärlor jag alldeles hade glömt bort. Ett rätt långt brev från Brian Eno cirka 1975 om hans filosofi bakom Obscure-labeln, om musik versus tal (“tal” var en av mina käpphästar då): “I have tended to steer clear of poets because I am aware of very few whose work I enjoy. I am aware of even fewer who could sustain attention as aural (as separate from literary) experiences…” Ett brev från Christopher Hitchens 1979 där han undrar om beställningsartikeln han just skickat till mig är för “diffus”. Edward Bond om sina skrivvanor. Zhores Medvedev om livets allmäna jävlighet.

Jag står lite häpen över hur entusiastisk jag måste ha varit under de här åren. Jag jobbade verkligen på det, och skrev säkert lika enkelradiga, textöverbefolkade, högväsentliga brev som Laura och Anders och Marianne och Jerry, som säkert ligger och luktar fukt i deras källare.

Breven, alltså, inte Jerry. Jerry bor på Öland, och har det hur bra som helst, senast jag hörde.

[Och på tal om Hitchens… Han har nu förlorat rösten, i stadium 4 av cancern. Han skriver i Vanity Fair, det är hur bra som helst]

7 Responses to “Ett brev betyder så mycket”

  1. Lyllo du som har så intelligenta brev sparade. Själv har jag bara kvar de flödiga kärleksbreven. Fast de flesta från min man har förkommit, kvar ligger en tjock bunt från “älskaren”, om man nu ska använda detta larviga epitet, men de har hur som helst ett rött band omkring sig, som sig bör, och de luktar inte av källarfukt, men av gammalt skåp. Hur det kan bli.

  2. Fast “jag sitter på tåget” kan/kunde vara en närhetsskapare: “Jag sitter på tåget och ser ut över havet, där…. Minns du…?” Jag kan mycket väl tänka mig att jag skrivit – eller fått – brev som innehöll sådana ord, och att det var väsentlig om inte information, så väsentligt på något annat sätt.

    Jag tycker – bland annat – om det här ur Hitchens text:

    Don’t say that as a boy your grandmother used to read to you, unless at that stage of her life she really was a boy, in which case you have probably thrown away a better intro.

    Så roligt/vackert.

  3. Några personer jag vill se brevutgåvor av:

    Bob Dylan
    Alexander Solzjenitsyn
    Werner Aspenström
    Ingmar Bergman
    Lars von Trier

    Roligast på svenska: Elmer Diktonius och Eyvind Johnson i hejdlösa och gripande “Och så vill jag tala med dig”

  4. Bodil: visst har du rätt… motsvarigheten vore kanske “Här sitter jag och skriver brev till dig, med en kulspetspenna av märket Bic”…

    Magnus: om du inte läst Dylans “Tarantula” så bör du heller inte göra det – annat än för de små fantasibreven som avslutar varje längre stycke, små underbara pärlor av fullt fungerande vildavästern-surrealism…

  5. Lustigt eller olustigt nog påminner mig det “jag skriver med en kulspetspenna av märket Bic…” mig om “sidotexter” i Stasi-arkiven: Där ligger till exempel ett brev skrivet på det eller det pappret med den eller den pennan och bredvid står det att brevet är skrivet på det eller det pappret med den eller den pennan. Äsch, ta bort det här, nu är jag nog bara jobbig. Jag håller egentligen helt med dig om det där med det “dummobila metasnacket”.

  6. Karen Blixens brev hem från Afrika duger gott för mig. Men det finns så många. Strindbergs är språkliga mästerverk. Men det vet ju alla. Skulle jag säga något nytt? Nej, inte idag.

  7. […] förstås använt rubriken förut… Al Z. […]

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004