Housekeeping
Categories: UncategorizedFriday, Mar 22, 2013
En blandning av imbec- och senilitet gjorde att jag inte upptäckt förrän nu att Fredrik la in en väldigt informativ och kul kommentar till den där posten om de ryska “spionerna” (som egentligen var soldater) för ungefär tio år sedan… Jag ber om ursäkt!
Och sedan – vad tyst det blev! Det är som om bloggosfären åkt på semester de senaste dagarna. Det är i princip bara Bengt O. och Torsten och jag kvar på internet. I alla fall enligt Statcounter: mina besökssiffror ligger c:a 30% under normalt. What gives?
Och de få hits jag får kommer ofta hit för att läsa mitt recept för sobrasadakorven… Och jag som ska vara “en litterär hora” och allt… I’m selling myself too cheap…!!!
March 22nd, 2013 at 11:25 pm
Alla flugor sitter inte på samma sockerbit Gunnar – även om sockerbiten gärna vill tro det.
Och en del flugor verkar ha semester. Sockerbiten blir synlig – i all sin enslighet ; )
March 23rd, 2013 at 7:13 am
Efter intervjun med Nina Björk i svensk TV fyrdubblades mina besökssiffror några dagar… Men några fortsätter att läsa, trots få och kanske inte så attraktiva inlägg, och snittet har ökat. Å andra sidan är jag ju inte på nätet för att bli populär… Varför vet jag inte riktigt. För att bidra till ökad bildning? För att göra mig till?
Pressylta är i alla fall en självklar länk, varje dag.
March 23rd, 2013 at 9:34 am
Instämmer med dig, Lennart. Pressylta står för humorn. Det där att “skratta trots allt”. Jag är en trogen fluga på denna sockerbit! 🙂
March 23rd, 2013 at 10:14 am
A propos humor så var det underbart roligt att få läsa den där recensionen igen! Jag säger som en kommentator: att du överlevde!
Min enda tillnärmelsevis likartade merit är att tidskriften “Liberal Debatt” krävde att jag skulle slängas ut från Finansdepartementet efter den borgerliga valsegern 1976.
Annars har jag samma uppfattning som du ang. bloggandet. Förutom några trogna läsare känns det som att stå på en öde ö ungefär. Mest intresse verkar det bli om jag skriver om Cacka Israelsson eller Antonin Panenka medan mina inträngande analyser av den ekonomiska “krisen” eller det politiska läget inte får samma genomslag…
Kanske vi skall gå över till Twitter? Det är ju där man skall vara nu för tiden. Tillåt mig:
Låt oss bli socialare.
March 23rd, 2013 at 10:28 am
Ja, sånt blev mitt intryck av Twitter under de två månader jag använde det i fjol… Det var förfärligt mycket attityd och, som Gertrude Stein sa, “Attitudes ain’t literature…”. Nej, jag håller mig nog till detta halvjournalistiska värv, bloggen, även om vi för närvarande bara ligger och guppar i stiltjebältet.
March 23rd, 2013 at 11:21 am
Moi aussi – ska jag be att få pepåka. Jag landar också på denna sockerbit alltsomoftast, även om jag kanske inte lämnar nåt fotspår efter mig.
Så ge f’rall del inte upp och börja twittra istället.
Öde ö, ja, nog kan det kännas så ibland. Men det finns väl många små öde öar då, utströdda som små sockerbitar utslängda på en jätteslätt eller kanske en hel arkipelag av småöar där vi står och hojtar till varandra.
Trevlig lördag tillönskas alla öbor – och alla andra med för den delen!
March 23rd, 2013 at 11:32 am
Tack, Gabrielle RW! Jag har faktiskt min första lediga lördag på sju år, så jag ska göra den så trevlig som möjligt genom att lägga mig på sängen och läsa gamla nummer av New Yorker. Möjligen tager jag mig en genever allt emellanåt. Skål!
March 23rd, 2013 at 2:27 pm
Visst är det lite stiltje, jag tror Karins nedläggning av sin bloggroll kan förklara en del. Men jag ser ingen minskning på annexet ändå. Ska vi tjata lite på Karin?
Eller borde jag lägga upp en bloggroll med favoriterna. Jag är lite otekjnisk. Gjorde ett misslyckat försök för ett tag sen; rollen hamnade i kommentarsfältet. Support! Någon?
March 23rd, 2013 at 2:39 pm
Och så vill jag åtra mig lite (är inte det ett fint ord?) och förklara för de andra sockerbitarna att jag hundratusen gånger berömt Gunnar för just denna unika kombi av intelligens, humor och bildning. Numera tycker jag för gammal vänskaps skull – att det kan vara roligare att retas lite med honom.
March 23rd, 2013 at 4:42 pm
Ni är alltför älskvärd, madame… Men kom också ihåg att jag är en känslig själ. Inga höjda röster.
Faktum är, för mig hade nog Karins nedläggning ingen särskild inverkan, för stiltjen är rätt nylig, senaste, säg, två veckorna…
March 23rd, 2013 at 7:29 pm
Det är så vackert ute – även för okänsliga själar. Kanske.
March 23rd, 2013 at 9:23 pm
Rubriken “Housekeeping” är för övrigt en term jag lånat från rättegångar, inte hembiträdestjänster. Innan rättegångsförhandlingar tar sin egentliga början i det här landet har man en sådär tjugo minuters lång session, kallad “housekeeping”, när båda sidornas advokater går igenom logistiken: vi har inte fått fram de här handlingarna, ni har inte hunnit utföra det där vittnesförhöret, och domaren tar då detta med i beräkningen när det kommer till aspekter av saken, tills dessa brister åtgärdats. Det är också en session när båda sidornas advokater samtalar med domaren om vilka prejudicerande fall som man skulle kunna åberopa, och vilka inte. Som amatör, och som vittne till en av de mest omskakande rättegångar jag varit med om (se kategorierna), så verkade det nästan som om det var i “the housekeeping” som målet avgjordes. The ground rules. The business. När jag försökt förklara detta för advokater så har dom heller aldrig gett mig helt fel. Detta bara som en fotnot.
March 23rd, 2013 at 10:38 pm
Man får hoppas att House of Lords har lite keeping på gång da!