Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Imperium, arv, arkiv

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Nov 29, 2013

Det här är lite svårt att skriva om (svårt som i komplicerat) därför att jag skriver som patscher, som det heter i schack, som amatör… Det har idag visats, i ett antal släppta dokument, att britterna hade en systematisk policy att bränna 90% av dokumenten som hade med imperiet att göra.

Dessa brasor flammade som mest intensivt under 50- och 60-talen, när imperiet höll på att avvecklas. Och den benhårda kategoriseringen av dokumenten hade inget annat ursprung än att dölja rasismen och våldet. Och rasismen och våldet en gång till. Och rasismen och våldet en gång till.

Det är ensastående läsning. Kategorin “DG” (som i “Deputy Governor”) fick sparas men bara läsas av britter av “europeisk härkomst”… I vad som då var Northern Rhodesia beordrades man att bränna “all papers which are likely to be interpreted, either reasonably or by malice, as indicating racial prejudice or religious bias on the part of Her Majesty’s government”.

(Och då ska man tillägga att utrikesministeriet fortfarande hemlighåller tusentals imperiedokument, och de bryter antagligen mot lagen i detta)

Det är här det blir lite komplicerat, för det gäller historiskt perspektiv. Jag har alltid haft den uppfattningen – och jag är helt villig att bli motbevisad om detta – att nazisterna i krigets slutskede i det stora hela inte brände (tillräckligt med) dokument för att dölja sina brott. Det var ju bl.a. därför Raul Hilberg kunde spåra avgångs- och ankomsttider för vartenda ett av tågen, och så vidare.

Britternas brasor tändes i princip ett decennium-plus senare. Hade de lärt sig den tyska läxan…?

Allt det här kompliceras ytterligare av att vi vet att miljontals dokument också brann i andra världskrigets slutskede, ingen tvekan om det. Men vad som kan vara värt att beakta är det här med skuld och arkiv.

Det har ofta sagts (som mest melodramatiskt i Goldhagen om dödsmarscherna) att de som deltog i utplåningen av judar ända in i det sista ansåg att de agerade rätt och rättvist, så varför då bränna papper? Vi har inget att dölja. Alltså det som efter kriget utmynnade i en mycket vanlig föreställning att visst var det brutalt att agera så mot judarna, men… they started it…!  Nazismen, menade man, var reaktion, inte aktion.

Det finns inga grader i helvetet. Det är på de allra flesta vis meningslöst att jämföra brutaliteter. Det blir till slut sorgen som bara överväldigar en.

2 Responses to “Imperium, arv, arkiv”

  1. Mycket illa verkligen! Tala om dåligt samvete… Och får dom egentligen göra så där? Det borde finnas lagar som hindrar förstörande av det här slaget.
    Hur blev reaktionen på artikeln i England? Ramaskri? Eller förbigås i tystnad?

  2. Det förbigås som vanligt med tystnad, för det mesta… Guardian och Independent har skrivit om det, vad jag sett. Men det finns liksom ingen mekanism att dra upp en stor och viktig fråga till toppen av dagordningen, som det ibland gör i Sverige, i alla fall inte i “dagsmedia”. Jag har lite större förväntningar på tidskrifter som New Statesman, LRB osv… Vi får väl se. Huruvida de agerade lagligt så är nog svaret ja – under den tidens lagstiftning! Men allt det här har egentligen kommit fram därför att nuvarande lagar ger t.ex. gamla Mau-Mau-veteraner rätt att stämma brittiska staten för bl.a. tortyr, och det är i mycket just det som fått slusssportarna att öppnas. Fast det finns mycket mer kvar…

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004